Attityd 63˚N, det blåser andra vindar i mitt hjärta

Om två veckor är den här, min elfte musikproduktion.

  Det var några år sedan sist. 2012 förgyllde jag världen med ”Bære så dæ veit”

som innehöll 11 reggae- och poplåtar på tvättäkta jämtska.

  Det har tagit nästan fyra år att ”bli av med” 500 ex av den. Så tufft är det att sälja skivor idag.

  För femton år sedan krängde man lätt tusen(!) ex av en platta under ett år, men nu …

  Men, ”den som sig i leken ger, får … ”

  Och det finns Spotify, där alla mina låtar numera ligger. Bara att lyssna. Nästan gratis.

  Antingen gilla läget eller sluta.

  Men vad då sluta, skulle jag sluta med min största hobby bara för att marknaden förändras? Bara för att …?

  Det vore som för en fiskeintresserad att sluta fiska bara för att tillgången på fisk minskar i en sjö, som för en myntsamlare att sluta samla mynt bara för att det inte tillverkas mynt längre, som för en skattesmitare att sluta gömma sina pengar i ett visst skatteparadis bara för att Skatteverket upprättat informationsutbyte med just det.

  Nä, har man glöden, känner man glädjen i det man håller på med, fortsätter man.

  Jag fortsätter.

  Brottas med det svåra, söka det unika, låta mig överraskas av det okända,

  Ju längre jag håller på desto intressantare blir varje formulering, varje ackordföljd, varje musikaliskt uttryck; jag utvecklas.

  Och vad mera kan man få här av världen, än kunskap, än utveckling, än överraskningar.

  Jo, umgänge med släkt och goda vänner förstås. Inte att förglömma.

  Fyra år har det också tagit mig att hitta nytt material till en cd.

  Fyra långa år, eller bara fyra år…?

  Både och.

  Den här gången blir plattan på rikssvenska, något som alla ”inbitna” jamsktalande säkert knorrar över:

  ”Man våffer ske n Lars Persa … ha’n vårte kærut? Daug e int te å sjong på jamska?!”

  Och så vidare.

  Jo då, det duger att sjunga på jämtländska, det duger mycket väl. Och jag har gjort det i snart 25 år. Med framgång skulle jag säga.

  Men – det finns alltid ett men, ett men som säger att tiden är inne för något nytt.

Det blåser andra vindar i mitt hjärta.
  – Jag har gjort nästan 200 låtar på jämtländska, och översatt och tolkat ett femtiotal.

  Nog.

  Nu vill jag uttrycka mig på svenskarnas språk.

  – Jag har haft fem eller flera musiker med i mina tidigare produktioner.

  Nog.

  Nu vill jag ställas så ensam som möjligt inför mina uttryck och den publik jag möter. Jag tänkte först bara ha ett piano som ackompanjemang, men det behövdes en cello också.

­  – Jag har ofta inte brytt mig om själva uttrycket i mina låtar utan låtit det bli ”lite som det vill”.

  Nog

  Nu vill jag gå vidare och jobba med själva attityden i det jag uttrycker, med själen i det jag framför. Jag har lyckats ganska bra, och på nästa cd hoppas jag att uttrycket ska vara ännu bättre.

  Attityd 63˚N är titeln på mitt nya album.

  Till min hjälp har jag haft:

  Per Stålhandske, som lagt en stabil och rytmisk passande pianogrund till låtarna.

  Olov Roos, som med sin cello smyckat låtarna med ömsom smäktande och ömsom lite mera pulserande toner.

  Gustav Hylén som på ett lyhört och inkännande sätt mixat och mastrat inspelningen.

  Ibrahim Alsheik, som tagit mer än 200, alla användbara, bilder till konvolutet

  Ida Persson, min yngsta dotter, som, som vanligt, sett till att konvolutet blivit intressant att beskåda, betrakta och titta på.

  Om cirka två veckor borde cd:n vara rykande färsk.

 

  Mæ råkes