Överallt och ingenstans – Covid-19 20
(Lars PerssonÓ 2020)
På himlen syntes inget tecken och vi kände aldrig vinden
vi förstod inte den oron i det budskap som vi fick
det sjöngs nånstans i dimman, i våra drömmar mitt i natten
där i sorlet bland oss många på den väg som alla gick
Som om ingen kunnat ana, under huden ändå fjärran
i alla vrår, i alla skrymslen, var det plötsligt överallt
framför oss i varje möte, bakom oss nånstans i skuggan
bredvid paret där i parken, i det dolda, tusenfalt
Tvivel, tvekan och försiktighet
stjäl den närhet vi vill ha
en blygsam hälsning och ett leende
ger oss mod om vart vi ska
Tystnad, feghet och förnekelse
stjäl den samtid vi vill ha
tvätta händerna, håll avstånd
det finns skäl att finnas kvar
Nya masker, nya roller, utan regissör och manus
trevar vi bland nötta gester och ord vi hört nån gång förut
en ridå som aldrig faller och ett ljus som aldrig slocknar
i en pjäs som syns oändlig, utan akter, utan slut
Bland replikerna hörs våren, träden susar, marken sjunger.
Allt det gröna som vi längtat. Det finns stunder kvar att få.
I en paus finns förtröstan. Barn som leker där på stranden.
Att vi ännu vågar andas, för den framtid som är vår.
Tvivel, tvekan och försiktighet
stjäl den närhet vi vill ha
en blygsam hälsning och ett leende
ger oss mod om vart vi ska
Tystnad, feghet och förnekelse
stjäl den samtid vi vill ha
tvätta händerna, håll avstånd
det finns skäl att finnas kvar
