Någon som man älskar, men inte står ut med

Så har vi den andra kärleken, plågan, den någon av de inblandade, eller många gånger bägge två, vill komma bort ifrån. 

  Ingenting stämmer. 

  Efter år av tillfälliga separationer och återföreningar har passionen gått i stå. Ibland, ofta mellan lakanen tänder det till, men när så morgonen randas återstår endast minnet av några magiska ögonblick.

  Den frukost som följer äts i tyst trevande bland orden. Tankarna irrar, än till ensamheten, än till det som en gång var. 

  Måste du inte ganska snabbt in på Byggmax och köpa det där virket?! Du skulle ju hjälpa brorsan med altanen. 

  – Ja, visst ja, gör du det. Jag kommer nog att sova över hos Mia i kväll, jag ska träffa henne och hjälpa henne gå igenom en massa saker. Och det lär nog ta ett tag, så då är det lika bra att jag sover över, vi lär nog inte bli klara idag. Hon ska ju flytta ifrån Lars. Vet du väl.

  – Jo, gör du det. 

  Då kan man få se matchen i lugn och ro. Ta en öl, koppla av. Ordentligt. Ifred. 

  Kanske åka över till Svempa, hans fru är ju också borta. Fast ensam hemma är nog att föredra. Lugnt, utan några tankar på framtiden som stör. 

  Det är så mycket man borde. I morgon, då… eller kanske någon annan dag, en dag som passar bättre, om man nu skulle ta och skilj… äh.

  – Okej, då sticker jag, vi ses väl i morgon då… till middan kanske…

  Och dörren slår igen med en skön smäll bakom dig, en smäll som blir en signal till henne att gå ut på altanen med en befriande kopp kaffe. 

  Den numera ganska frekventa cigaretten smakar ljuvligt… något kul måste man väl ändå få unna sig… 

  Lungcancer? Äh, det är inte alls så vanligt, och jag har ju hållit upp, mer eller mindre, i två år, förut när jag rökte nästan ett paket om dagen, då fanns det väl en viss risk, men nu… det här paketet öppnade jag ju för tre dagar sedan. 

  Aj fan, är det bara tre kvar? 

  Äh, skit samma. 

  Min version av den omöjliga kärleken heter Krimen och är en jamsk förpackning av den klassiska 50-talslåten Fever, som, minns jag, Anita Lindblom fick en hit med i början på 60-talet. 

Den finns givetvis på Spotyfi. Länken nedan. Kopiera och klistra in i sökfältet.

https://open.spotify.com/track/3Zs9kMhOtwDhcKhO895By5?si=qjlmfxNJQPOneWqOaX0EoA

Mæ råkes

 

Krimen

Du må tro je tyckje om de

för meg finns inga ænae e kvinn

man så fort du kom itat me

börja nausu mi å rinn

Je får krimen - når je råk de

krimen, når du kom för ner

krimen - heile tia

krimen, ända te du fer

Flestan som je känn får krimen 

når de kåhllt e ver

sjælv kan je vål huskut snaru

oavsett vå ver de e

För je får krimen - når je råk de

krimen, når du kom för ner

krimen - heile tia

krimen, ända te du fer

Aldrig för ha je fått krimen

når je ha råks på råkt e kvinn

fast je e så fejen ti de

vill je mest du ske försvinn

Je tänkt att je skull kunne prata

mæ de via telefon

man de vårte inge viller

fast du ve n bit ifrån

För je feck krimen - når je ringt de

krimen, når je hållht i lurn

krimen - je gatt lägg på

hoppes du int vårte sur

För varje dag så vål e sämmer

je gett ha fått nån allergi

nu börja'ne å rinn u nausun

når je sir de på e fotografi

Je får krimen - når je sir de

krimen, fast du e på kort

krimen - je vål snaru

så korte henn de släng je bort

krimen... 

FEVER/lokal ver.

Orig. text och music: J. Davenport/E Cooley

Copyrighet ã1956 Jay & Cee Music Corp. / 

Hill & Range Songs Inc. Tryckt med tillstånd av

Warner/Chapell Music Scandinavia AB

 

Snuva

Du må tro jag tycker om dig

för mig finns ingen annan kvinna

men så fort du kommer hem till mig

börjar min näsa att rinna

Jag får snuva - när jag träffar dig

snuva , när du kommer för nära

snuva - hela tiden

snuva, ända tills du far

De flesta som jag känner får snuva

när det är kall väderlek

själv kan jag bli väldigt snuvig

oavsett vilket väder det är

För jag får snuva - när jag träffar dig

snuva, när du kommer för nära

snuva - hela tiden

snuva, ända tills du far

Aldrig förr har jag fått snuva

när jag  råkat träffa en kvinna

fast jag är så förtjust i dig

vill jag helst  du ska försvinna

Jag tänkte att jag skulle kunna prata 

med dig via telefon

men det blev inte bättre

fast du var en mil ifrån

För jag fick snuva - när jag ringde

snuva, när jag höll i luren

snuva - jag var tvungen att lägga på

hoppas att du inte blev sur

För varje dag så blir jag sämre

jag måste ha fått någon allergi

nu börjar det att rinna ur näsan

när jag ser dig på ett fotografi

Jag får snuva - när jag ser dig

snuva, fast du är på kort

snuva - jag blir snorig

så det här kortet, det slänger jag bort

snuva...

När allt annat känns onödigt och tiden aldrig räcker till

Kärleken, den kärleken. 

  När den drabbar och tar tag. 

  Förvirrar, förvillar, förundrar. Ingenting förutom känslan regerar, bestämmer. 

  Mat? Hungern stillas bara av total och absolut närhet. 

  Sömn? Ett totalt slöseri med tid eftersom den fjärmar de inblandade från att uppleva själarnas totala förening.

  Överlevnad. Omöjlig utan total symbios.

  För de två vill ju bara krypa in den kokong som tillfälligheterna byggt åt dem. 

  Förlåt, det är ju inte fråga om några tillfälligheter som lett till att de två träffats, den rena kärleken själv ligger bakom det som skett. Sedan århundranden tillbaka har den planerat mötet mellan de utvalda. Att prata om slump i detta sammanhang är en av de större styggelser som kan komma över någons läppar. 

  Och nu ska kärleken utövas. På riktigt. Till hundra procent.

  Mitt emot varandra vid det lilla frukostbordet. Hand i hand i sommarskymningen längs den nästan tomma strandpromenaden. Omfamnade i semesterhavets ljumma vågor. Omslingrade mellan hotellets sidensvala lakan. 

  Om och om igen… tills den till slut mojnar bland vardagens dy och bråte…

  

Går omkring och tyckje om de är min jämtländska förpackning av kärleken. Den finns att hitta på Spotyfi. Sök reda på Lars Persa och sedan cd:n Huskun Kærs fjärde spår. 

  Eller kopiera länken nedan och klistra in den i sökfältet längst upp. Mycket nöje.

  https://open.spotify.com/track/15qk0Q95pdYdJ6ckd7d4GL?si=VzfGVzT6Q8Cxwhjoku8hJQ

Mæ råkes

Går omkring å tyckje om de

Går omkring å tyckje om de

fast dom int ha nå fläsk på extrapris

går omkring å tyckje om de

man de lär fell ordna se på naugu vis

för heri kyldiska, der ha dom blopuddingen

å han kost bære tolv å tjufem

je kan æta hardda å spara resten te sen

går omkring å tyckje om de

fast de ha blåst nola mest heile dan

går omkring å tyckje om de

så blåse för de meste så je e van

man je ha Helly-Hansen, å myckjun ve

så je kan ell så spissen vål heit

å kan man bære dæ då går man aldrig beit

står omkring å tyckje om de

fast bussen for ifrå me när je skull te stan

står omkring å tyckje om de

nu får je stå å vänta her heile dan

man de gjær fell ittnå når man veit vår man ske

å je ha vö mæ om e henne förut

de e bære å ha belene för tia hu tar aldrig shlut 

tyckje om å gå omkring de

når du står her å baka hell vå du gjær

tyckje om å gå omkring de

je ha så svårst för å lett de væ

man då vål du irretere å säg mæ tökke 

ske mæ vänta te de vål kvälln

je säg: "Visst kan je få n litten puss

om je e rektut snäll?!"

Går omkring och tycker om dig

Går omkring och tycker om dig

fast det inte finns någon fisk på extrapris

går omkring och tycker om dig

men det lär väl ordna sig på något vis

för i kyldisken har dom blodpudding

och den kostar bar tolv och tjugofem

jag kan äta hälften och spara resten till sen

går omkring och tycker om dig

fast det har blåst nordligt hela dagen

går omkring och tycker om dig

så blåser det för det mesta så jag är van

men jag har Helly-Hansen, och mycket ved

så jag kan elda så spisen blir het

och kan man bara det så går man aldrig bet

står omkring och tycker om dig

fast bussen for ifrån mig när jag skulle till stan

står omkring och tycker om dig

så nu får jag stå och vänta här hela dan

men det gör väl ingenting, när man vet vart man ska

och jag har varit med om det här förut

det är bara att ha tålamod, för tiden den tar aldrig slut

tycker om att gå omkring dig

när du står här och bakar, eller vad du nu gör

tycker om att gå omkring dig

ja, jag kan nästan inte låta dig va

men då  blir du irriterad och säger att med sånt 

ska vi vänta tills det blir kväll

jag säger: "Visst kan jag få en liten puss

om jag är riktigt snäll?"

Hur många kulor som helst

Och hur han än stirrar ner på alla slangar och annat i motorutrymmet, får han inga idéer om vad han skulle kunna göra. Bilen är för ny och han är för gammal. Om det ändå varit det motsatta. Bilen en gammal Amazon och han tjugotre. 

  Då skulle han snabbt halvsprungit bak till skuffen, slitit upp luckan och hämtat verktygslådan som alltid fanns där, tagit fram de rätta verktygen, harklat sig och snabbt förklarat vad som nu skulle ske, skruvat loss det som varit trasigt, sprungit över till verkstaden som legat alldeles intill, köpt det han behövt, frejdigt kommit tillbaka och ersatt det trasiga, nöjt konstaterat att ”det var det”, lett mot henne som beundrande stått och sett på, med en försiktig skräll slagit ihop verktygslådan, gnolande slängt in den i skuffen, hoppat in bakom ratten, glatt kastat ur sig ”ja, då var vi på banan igen”, vridit om startnyckeln, hört hur det perfekta motorsurret kommit igång,  klappat lite lätt på instrumentbrädan och bestämt svängt ut på E4:n och fortsatt deras färd till stranden.

  Han sneglar på sitt sällskap, hur hon står där och tittar, än ner i motorutrymmet och än runt omkring sig. 

  Att det skulle hända just nu, här, och i dag. När hade han för en gång skull tagit mod till sig, satt in en annons på nätet, skrivit längre och mera livfulla berättelser än han någonsin gjort under sin skoltid, fått henne intresserad, fått henne att acceptera hans lite taffliga uppsyn och tillsammans med henne bestämt, att en skön tur till en strand som de bägge kände till, som låg tre mil bort, skulle vara det perfekta sättet att inleda deras relation på, kanske deras vänskap på, kanske deras kärlek på, kanske deras gemensamma framtid på…

  Det har redan gått fyrtiofem långa sekunder sedan motorhaveriet inträffade. 

  Han tittar sig omkring och får syn på den närliggande Mekonomenverkstadens gult hånflina åt honom… 

  För ett ögonblick får han för sig att dess samtliga verkstadskillar just nu i alla fönster står och skrattar åt honom, medan en av dem sitter beredd att ta emot ett nervöst samtal från en man som fått ett motorhaveri och som undrar om de inte händelsevis på fem minuter skulle kunna fixa det, så inte hans livs träff spolieras och han på grund av det åter måste sitta ensam framför Rapport i kväll… 

  Lite nervöst får han ur sig:

  – Det här var ju otur, nu skulle man haft en Amazon, då… 

  Men han inser att en redogörelse för hur han egenhändigt under en tysklandsresa bytt oljetråget på en sådan knappast skulle imponera. Dessutom har några misstänkt mörka moln börjat ge sig till känna långt borta i väster… 

  Det sa de inget om i går, tänker han, men det är klart, sådant är väl inget de alltid kan förutse… 

  Snabbt nu!

– Nä, jag ringer bärgarn, det ingår ju hyrbil om något sådant här inträffar, men då måste vi snabbt fixa en sådan, så vi hinner sola lite innan regnet är här, avslutar han och pekar på de mörka molnen.

– Men tror du att de där kommer hitåt? svarar hon lite skeptiskt och fortsätter, kan vi inte skippa stranden och göra något annat i stället, här i stan. Vi skulle kunna gå in till centrum och sätta oss och slappa på någon uteservering, kolla på människor, titta på alla lustiga typer som går förbi… det blir väl bra! Det är väl inte så noga vad vi gör bara vi umgås?!

  Skulle vi inte till stranden nu, som vi bestämt? tänker han, men… sedan kommer inga fler tankar. 

  För första gången efter motorhaveriet tittar han på henne, ser henne glada uppsyn, ser hennes positiva pigga ögon med all den framtid för honom och henne som ändå kanske finns i dem. 

  Åh, om det ändå funnits en halvfärdig altan som han kunnat hugga tag i! 

  Men att gå tillsammans in till centrum är väl också någon typ av arbete, kanske inte så svårt, men ändå. Och sedan blir det kanske glass. 

  Ja! Han ska givetvis bjuda henne! 

  På hur många kulor som helst. Femton(!) om hon vill. Varenda kulsort i en enda glass. 

  Det kan bli svårt för henne att balansera alla. Det får bli en extra stor bägare. En salladsbägare! En sådan som nästan finns i varje affär, där det brukar finnas alla möjliga grönsaker, kött- och fisksorter och annat i olika små burkar, där man kan blanda sin egen sallad. Jag kan hämta en sådan om hon nu vill ha en glasskula av varje sort. Vad förvånad hon kommer att bli när jag rusar iväg och kommer tillbaka med en sådan bara för att hon ska kunna köpa en av varje sort.

  Och han skrattar till, där han står där och tittar på henne.

– Vad är det, vad skrattar du åt? 

– Ingenting. Jag gillar din idé. Du tänker ”utanför boxen” som man säger. Vi kan åka till stranden någon annan gång. Den kommer ju att finnas kvar. Och om det börjar regna, är det ju bara för oss och sätta oss inne någonstans. 

Och jag ska bjuda dig på världens glass! Du får ta en kula av varje sort om du vill.

  – Hur ska det gå till? Det ryms ju max sex sju stycken i en bägare.

  – Jag vet, men det kan jag lösa. Jag har en plan. Du får ta hur många kulor som helst!

  – Men måste du inte ringa bärgarn först, bilen kan väl inte bli stående här?

  – Javisst ja, det höll jag nästan på att glömma.

  Och han ringer bärgaren, kommer överens om vart bilen ska fraktas och sedan börjar han lyckligt befriad vandra bredvid henne nerför gatan mot stadens centrum. 

  – Kolla på honom, han som sitter där, han som ser så moloken ut, säger han, och pekar på en sliten krokig man som sitter på en parkbänk en bit in i en av stadens parker.

– Det finns många som sitter och är ensamma. Som bara får lov att stå ut med det…

– Ja, säger hon, och tar försiktigt hans hand i sin…

  Mæ råkes

Te prata för å då få ihop e

Att få ihop det är en ädel konst. Man dansar, ”pratar för”, hon kanske imponeras. Man dansar och uppvaktar mera. Får damernas av henne, bjuder så småningom upp henne till den sista dansen och – man kan ha ”fått ihop e”.

  Men för att det ska bli något, där på dansgolvet, gäller det att lägga sina ord rätt. Fiska och bre på för att, utan att låta skrytsam, underförstått, framställa sig själv som lite bättre än alternativen, konkurrenterna. Som man gärna indirekt och troskyldigt kan misskreditera en del. 

  Men allt måste ske med försiktighet och finess. Tar man i för mycket och blir för brutal i sitt snack, då är det kört.

  Det är, tror jag, som att fånga en stor harr med hjälp av fluga, Flugan flyter förbi, du ser hur det vakar, harren gör ett försök, men du reagerar inte på det. Men just som den bestämmer sig för att sluka flugan, då rycker du bestämt men försiktigt och precist till så att den fastnar ordentligt.

  Min låt Prata för handlar om en konversation under dansen mitt på dansgolvet. Den kan ge den tunghäftade några tips på hur det går till att ”prata för”.

  Den finns på Spotyfi på cd:n Huskun kær. 

  Om du kopierar länken nedan och klistrar in den i sökfältet längst upp kommer du til låten.

Du kan även gå in på Spotyfi och söka på Lars Persa och Huskun kær.

https://open.spotify.com/track/07K6Sbson4qHxsfsJtFuUZ?si=kCT9TcETSvmeG6TZaqEr9w

Översättningen av texten finns längs ner efter den jamska texten. Mycket nöje.

Mæ råkes

 

Prata för

Jaså, du Stina, du e her i kväll...

vill man håll på dæns er e dæ som gäll...

sjælv ha'nt je stånnan å færa all kvällan

je ha starta firma; köft grävmaskin

å tökker kan man int ha ståen nå läng

nä, de e te å ligge i...

man, je ha köft n nyn bil...

ein som bære ha gått tvotusen mil...

å e sportstugu vål e, vå de li...

ha du nån skjuss når du ske færa heim...?

annars får du åk, je ske såmmu vein...

je begrip int att du törs åk mæ a Anners

je åke mæ a ein gång, de gjær je int om

för iblann heri kurvom, kunn je si skuffen

uttan att je vänne me om

je ha biln men på borter sin...

han e nytvätte, blank å fin...

han e rö så han pass ihop mæ örhängom din...

e du ilag mæ a Kalle än...?

jaså, han e heim å laga skotern sen...

sist som je såg n så va'n så på tura

je unner om han int rektut visst vår han va

ett pausa for'n i väg mæ'n Karin

je veit int vor de bar sta

ja, a Karin e e rektue skör

man je ha fell vö mæ för

så je tror in ahllten ahllt vå je hör

tack ske du ha, ske mæ ta ein te...?

te dæns mæ deg, vå artut de e...

je säg bære dæ; du e husku te fale

je ha aldrig råkt nauga som ha vö vær

vig som e gaup, å tapp aldrig takten

oavsitt vå je gjær.

de känns som mæ råktes i går

fast je tror de ha gått mest e år

kunn mæ int råkes igjæn, om de går...?

Övertyga, ställa sig in

Jaså, du Stina, du är här i kväll...

vill man hålla på och dansa är det det som gäller

själv har jag inte tid att fara alla kvällar

jag har startat firma; köpt grävmaskin

och sådana kan man inte ha stående länge

nä, det gäller att ligga i

men, jag har köp en ny bil...

en som bara har gått tvåtusen mil...

och en sportstuga blir det, vad det lider...

har du någon skjuts när du ska far hem...

annars får du åka jag ska samma väg...

jag begriper inte att du törs åka med Anders

jag åkte med honom en gång, och det gör jag inte om

för ibland i kurvorna kunde jag se skuffen

utan att jag vände mig om

bilen står på andra sidan...

den är nytvättad, blank och fin...

den är röd så den passar ihop med dina örhängen...

är du tillsammans med Kalle än...?

jaså, han är hemma och lagar sin skoter…

sist jag såg honom var han så berusad

jag undrar om han riktigt visste var han var

och efter pausen försvann han med Karin

jag vet inte vart det bar av

ja, Karin är en riktig skata...

men jag har väl varit med förr...

så jag tror inte alltid allt det jag hör... 

tack ska du ha, ska vi ta en till...?

att dansa med dig, vad trevligt det är...

jag säger bara det, du är duktig på att följa

jag har aldrig träffat någon som har varit bättre på det

vig som ett lodjur och tappar aldrig takten

oavsett vad jag gör

det känns som vi träffades i går...

fast jag tror det har gått mest ett år...

kunde vi inte träffas igen, om det går...?

Och en skulle hålla sig nykter och köra…

Vi skulle”på bal” som det kallades. 

  Tre skulle dricka pilsner och kanske någon busgrogg och en stackare skulle köra. Stackare? Ja, för hur kul var det att köra ett gäng överförfriskade till dansstället.  

  Det skulle höras den låten, och när den spelats en halv minut ekade det i bilen:

– Nä, ta e´n dann Janis Joplin-låten, Bobby Mcgee, han e för jävla bra! 

  Efter fjorton takter av Janis, skulle det höras Creedense. 

  Sedan fick någon för sig att vi skulle ta en omväg och se om inte Karin ville följa med, fast hon inte alls hade sagt något om det… men innan blev det pisspaus. Och så gick det på… tills man kört dem fram till dansstället och kunde slappna av ett tag. Kanske ta sig några svängoms och prata med bekanta.

  Färden hem, när nu alla var återfunna och hade tagit plats i bilen, kunde bli betydligt längre än ditfärden. Det skulle tas någon öl hos nån, det skulle kollas om någon kanske var vaken… 

  Men ibland gick hemfärden utan omvägar till ackompanjemang av tre sovande, mumlande passagerare…

  Låten Balchafför handlar om vad den heter och den återfinns på Spotyfi på albumet Huskun kær. Sök på Lars Persa så kommer alla mina album upp. Och texten med översättning finner du här nedan. Mycket nöje!

Balchaufför

De va n Anners, n Kalle, n Arne å je

n lördakväll, mæ skull på bal

de va je som gatt kör, de va läng sæn sist

Hur rolaeie tror dæ de va?

för ett femtan öl, å kaffe å kask

vårte n Kalle tjuru å vrång

han påsto n Arne hadd pusse a Gun

heri bila på bal n gång

når man gett væ chaufför

då vål man lei å tör

för å hör på vå tökkerdann 

fyllskålla säg

begrip dæ int att då vål man lei

je vill int væ chaufför

å nu ske dæ få hör

nästa gång mæ ske færa på bal

då får n Anners hell n Arne kör

man n Kalle, han lugne se å öle tog shlut

"Nu får e henne, sa n Arne, væ,

mæ e fram te pausen om mæ tar å fer

de e fell alldeles lagom dæ"

Man då komme n Anners på han skull ring

at a Bosse å hör om nå stært

å han særve å jorme i öve n kvart

je tänkt: ske mæ'nt færa snært?

når man gett væ chaufför

då vål man lei å tör

för å vänt på når tökker

som aldrig tar å fer

Hur roleie tror dæ de e?

je vill int væ chaufför

å nu ske dæ få hör

nästa gång mæ ske færa på bal

då får n Anners hell n Arne kör

man te shlut va'n klar å mæ sätt oss ti biln

man ett ein kilometer hell tvo

gatt je stan, för då skull dom ut å piss

å int räckt e mæ dæ ske dæ tro

n Kalle komme på han skull prata mæ'n Gun

å hör om hu skull fale mæ

je gatt vänn tebaker å kör itat henn

fast je tyckt han skull lett e væ

når man gett væ chaufför

då vål man lei å tör

för å skjuss når tökker

som int veit vor dom ske

Hur roleie tror dæ de e?

je vill int væ chaufför

å nu ske dæ få hör

nästa gång mæ ske færa på bal

då får n Anners hell n Arne kör

ett nån tim va mæ fram, hu va fem i ett

bakki bila såt n Kalle å sav

å a Gun va sinnu på n Arne för han

pusse'na fast int han hadd lav

å når mæ komme in va dænsen shlut

kapelle sakre 'hop å for heim

de va'nt så myckju æne för oss å gjära

dæ må tro je va tröten å lei

når man gett væ chaufför

då vål man lei å tör

för å kör når tökker

som kom för sent

mæ dæ er e int myckju bevänt

je vill int væ chaufför

å nu ske dæ få hör

nästa gång mæ ske færa på bal

då får n Anners hell n Arne kör

Danschaufför

Det var Anders, Kalle, Arne och jag

en lördagskväll, vi skulle på dans

det var jag som måste köra, det var länge sen sist

Hur roligt tror ni det var?

för efter femton öl och kaffe och kask

blev Kalle tjurig och vrång

han påstod att Arne hade pussat Gun

bak i bilen på dans en gång

när man måste va chaufför

då blir man less och trist

för att lyssna på vad sådana 

fyllskallar säger

begriper ni inte att då blir man less

jag vill inte va chaufför

och nu ska ni får höra

nästa gång vi ska fara på dans

då får Anders eller Arne köra

men Kalle lugnade sig och ölet tog slut

"Nu får det här, sa Arne, vara,

vi är framme till paus om vi tar och far,

det blir väl alldeles lagom det"

Men då kom Anders på att han skulle ringa

till Bosse och höra efter om nåt starkt

och han pratade och tokade på i över en kvart

jag tänkte: ska vi inte fara snart

när man måste vara chaufför

då blir man less och trist

för att vänta på några sådana där

som aldrig tar och far

Hur roligt tror ni det är?

jag vill inte va chaufför

och nu ska ni får höra

nästa gång vi ska fara på dans

då får Anders eller Arne köra

men tillslut var han klar och vi satte oss i bilen

men efter en kilometer eller två

måste jag stanna, för då skulle de ut och pissa

och inte räckte det med det ska ni tro

Kalle kom på att han skulle fara till Gun

och höra om hon skulle följa med

jag måste vända tillbaka och köra till henne

fast jag tyckte han skulle låta det vara

när man måste va chaufför 

då blir man less och trist

för att skjutsa sådana där

som inte vet var de ska

Hur roligt tror ni att det är?

jag vill inte va chaufför

och nu ska ni får höra

nästa gång vi ska fara på dans

då får Anders eller Arne köra

efter nån timme var vi framme, den var fem i ett

bak i bilen satt Kalle och sov

Gun var arg på Arne för att han

pussade henne fast han inte hade lov

och när vi kom in var dansen slut

orkestern plockade ihop sina prylar och for hem

det var inte så mycket annat för oss att göra

ni må tro jag var trött och less 

när man måste va chaufför

då blir man less och trist

för att köra några sådana

som kommer för sent

med det är det inte mycket bevänt

jag vill inte va chaufför

och nu ska ni får höra

nästa gång vi ska fara på dans

då får Anders eller Arne köra