En turbulent landning och en luftgropssäker biffstek

Fem minuter kvar till landning. Pulsen ökar. Hur ska det här gå?

  Min son sitter lika skärrad som jag bredvid mig och ”tar sats”. Hur mycket blåser det fortfarande på Schiphol?

  Vi har varit tvungna att vänta i tre timmar på Arlanda innan det betraktades som någorlunda säkert att landa i Amsterdam. Sedan bar det av och snart får vi veta… hur mycket det fortfarande blåser…

  Min son har sett filmer utlagda av Aftonbladet, på hur flygplan landat i stark vind, då de nästan ställt sig på tvären och … det ändå gått bra.

  Varför lägger Aftonbladet ut dessa filmer? Skräck för att sälja? Vilka ser dessa filmer? Säkert de redan mest flygrädda, som blir ännu räddare.

  Räcker det inte med det otäcka med att befinna sig i en hjälplös situation, utlämnad åt besättningens omdöme, kanske dumdristighet, kanske nonchalans, kanske dåliga dag, kanske…?

  Och risken för olyckor måste väl ändå vara liten, trots stormbyar…

  Pulsen ökar när luftturbulensen tilltar. Planet sänker sig ytterligare och börjar vingla lite, som man tror att en skadeskjuten fågel gör när den vinglar in för landning…?

  Vi befinner oss några hundra meter upp i luften. Piloten ömsom sänker planet och ömsom drar på för att det inte ska sjunka för snabbt.

  Vi sjunker ytterligare, snart…

  Ännu lägre, mera vingel…

  Landningsbanan blir synlig och planet slår i med sina landningsställ och nästan studsar upp innan det befriande pressas ner mot banan och piloten låter motorernas jetstrålar vända för att med full kraft bromsa planet.  

  Det behövs inga kommentarer efter en sådan landning.

  Tåget in till Amsterdam följer trygga skenor. Inga luftgropar. Inget svajande. Det susar behagligt fram i kanske 60 kilometer i timmen. Lagom fort. Ingen brådska. Det får blåsa hur mycket det vill. Tåget rår inget på.

  En timme senare sitter vi vid ett brandsäkert bord på Café Loetje och trycker i oss en underbart stor och luftgropssäker biffstek med turbulensfri pommes.

  Här behövs inga instruktioner om hur man tar på sig säkerhetsbältet, inga förmaningar om att man själv ska ta på sig syrgasmasken innan man hjälper andra, ingen som visar var nödutgångarna är placerade…

  Kvällen går i kontemplationens tecken innan vi utmattade somnar redan klockan tio.

  Vi överlevde.

  Både landningen och biffsteken.

 

  Mæ råkes