Ett ständigt flöde av former, färger och figurer, utan början eller slut

Tre röda, vita och orangea hus på ”trekvart”.

  På ett av taken en fiolspelande rosa kvinna.

  På hustaket bredvid en blå kvinna stående på en takstege. Försiktigt samlar hon in flygande röda tulpaner som hon bjuder in till att flyga ner i husets skorsten.

  Ovanför det tredje huset flyger en blå- och vitklädd man, som också han bjuder in tulpaner att flyga ner i det husets skorsten.

  På marken bredvid husen står en grönklädd kvinna och hänger tulpaner på tork på den lina som är spänd mellan ett av husen och den lutande vitblå kyrkan längst till höger på bilden.

  Och allt detta tulpaniserande omfamnat av lila gårdsytor, ett orangefärgat torg och en gulgrön himmel där en gul sol markerar sin närvaro.

  Vad är det som händer? blir min första tanke. Och sedan: Var börjar skeendet i bilden? Var stannar det? Till vänster? Längst upp? I nedre vänstra hörnet?

  Nej, det finns ingen början eller slut i denna bild, den pågår för evigt. Och den har pågått ända sedan Ingrid Roth fick sin första tanke om att visualisera den.

  För så är hennes bilder. Ett oändligt flöde av flygande, famlande figurer; fantasieggande former och – frigörande färger. Utan början, utan slut.

 Tulip Chimney Sweepers, som den refererade och kommenterade litografin heter, är en evigt rullande film som betraktaren ”aldrig kan bli klok på”.

  Och det är heller inte meningen att någon ”ska bli klok” på Ingrid Roths bilder. För all klokhet som kommer in det skeende hon skapar tar udden av det. Gör det platt.

  Hennes bilder är målade för att upplevas, ingenting mer – eller mindre.

  En annan av hennes bilder, akrylmålningen Mountain Church är en skenbart stilla och stelnad bild.

  Så olik Tulip Chimey Sweepers.

  Röda, orangea och blåa fält böljar upp mot en liten oansenlig vit kyrka med rött tak nära bergets topp.

  I bakgrunden, till höger, en strand med en liten stuga, och bakom den, havet som i fjärran övergår i några blånade fjäll. Blånande fjäll skymtar även bakom berget. Ett träd en bit ifrån stugan och några enstaka träd en bit bakom kyrkan.

  Och över alltihopa den grönskiftande väldiga himlen med sin gulauraomgivna orangea sol.

  Men som jag tidigare skrev, bilden är skenbart stilla och stelnad.

  I bilden pågår, trots stillheten, ett flöde. Det finns ett innan, ett nu och ett sedan.

  En viktig ännu inte omnämnd detalj som understryker detta flöde är den kvinna som ensam med sin hund sitter framför kyrkan.

  Varför sitter hon där? Väntar hon på någon? Ska nästa steg för kvinnan vara att bege sig hem eller att tillsammans med andra besöka gudstjänsten? Eller sitter hon bara där tillfälligt och vilar sig efter en kontemplativ promenad i kyrkans omgivningar.

  Det uppstår minnen, historia och framtid runt kvinnan vid kyrkan. Och tänk – jag är inte säker på att hon kommer att sitta kvar där nästa gång jag betraktar målningen. Så darrar bilden av sitt inneboende flöde.

  Samma skenbara stillhet finns i akrylmålningen Magic Moment.

  En blåklädd man och en vitklädd kvinna på gröna stolar vid ett grönt bord. På bordet en flaska vin och två fyllda vinglas. Mannen håller upp en ring mellan sin vänstra hands pekfinger och tumme.

  Paret är omgivna av stora röda blommor, bakom dem en mörk- och ljusblårutig mur med en välvd öppning och under dem och bordsgruppen en blå- och vitrutig matta. Mitt i den välvda muröppningen syns en blå himmel med en orange måne. 

  Men se, mannens och kvinnans nästan frånvarande blickar!

  Som om deras blickar med sin när- och frånvaro utforskar det ögonblick mannen och kvinnan just nu deltar i, samtidigt som de ställer hundratals frågor om framtiden.

  Är skildringen starten på ”så levde de lyckliga i hela sitt liv” eller kommer vardagsledan att dra ner paret i skilsmässodyn? Eller slutar relationen i en tyst likgiltighet?

  Ingrid Roths tavlor ger inga svar eller ledtrådar, de öppnar i stället upp för livets oändliga möjligheter.

  Det är därför jag tycker om dem.

  Mæ råkes

PS. Bilderna som jag skrev om hittar du i Ingrid Roths bok Ingrid Roth – A Passionist Artist, som jag fick på köpet när jag i söndags köpte en av hennes målningar på hennes utställning på Galleri Renèe. DS