Jag hemsöktes
av en ny cd-skiva i natt. Jag vaknade och med ens var den där. Låg och
irriterade, låg och lockade, låg och skrattade.
Jazzcovers på jamska och udda jazzackord flög
förbi. Jazzgroovet bankade på, det ville in. Jag hörde Gustav Hylén spela
jazzsolon på sin trumpet. Lars Ersa och Bo Lindberg var inte sena att hänga på.
Hur låter det? Lars Persa sings the jazz. Lars Persa goes
jazz
Eller kanske skulle den kunna heta: N Lars
Persa ha börje pjollre på mæ jazza dann
Var hemsökelsen
hade sitt ursprung förstod jag ganska snabbt. Det var Lars Ersas fel att jag förvirrade
låg där inbäddad i både täcke och jazztankar.
Kvällen före detta jazzanfall hade jag
nämligen överlämnat ett exemplar av min kommande jul-cd till honom; han ville inför
den preliminära releasespelningen den 25:e lyssna och komma in i låtarna igen
efter de nästan sju månaderna som gått sedan han, Bosse och Gustav sist
brottades med dem i Gustav studio i Revsund.
Lars bjöd på kaffe och vi satt och lyssnade
igenom cd:ns låtar vid familjens magnifika köksbord på de av honom för nästan trettio
år sedan tillverkade björkstolarna.
Låt för låt avverkades och jag märkte
anspänningen hos honom. Som den gode spelman och lyssnare han är fanns där nog
inom honom en liten oro för att han skulle finna att någon av låtarna inte
riktigt höll måttet. Men de gjorde de, och det svängde riktigt bra.
Sedan ville han visa mig en jazzlåt framförd
av reggaeikonen Peps Persson, en översättning av Billie Holidays You’ve
changed, som hos Peps blivit Det känns.
Vi enades om att titeltolkningen var genial
och knappast lämnade något utrymme för alternativ. För att översätta låtens titel
rakt av hade inte alls varit någon god idé. Du har förändrats innehåller
för många stavelser och leder dessutom svenska känslor åt fel håll. Den titeln
skulle blivit för banal och direkt på.
Nä, i stället tar Peps en omväg över till en
mera känslosam svensk attityd och den slutar när han når fram till Det känns.
Och det finns bara den titeln som känns riktigt bra. Texten i övrigt ger sig själv
när man väl hittat titeln.
Och som av en händelse undrar sedan Lars lite
trevande om inte jag skulle ta och spela in en jazzplatta med kända jazzlåtar
översatta till jamska nästa gång det bär till. Och jag blir fångad.
Vilken idé. Är den möjlig? Tillbakalutade,
släpande toner. Gustavs trumpet. Bosses
dim-ackord (eller
vad nu jazzackord kan heta) Lars E:s smygande jazzslingor…Inte undra på att jag
mitt i natten låg näst intill klarvaken efter sådana vansinniga(?)
associationer.
Blir det en jazzskiva nästa gång? För en nästa
gång lär det ju bli, om jag känner mig själv rätt...
Mæ får fell si å...mæ
råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar