Cyklade ner på
stan nu på eftermiddagen. Besökte Cooken. Det skulle bli lite gratis 2 O’clock
blues där.
Jag tänkte passa på att få lite av den varan
samtidigt som jag äntligen fick tummen ur för att fråga om det var möjligt att ha
mitt cd- och bokreleaseparty där. Jag hade tänkt mig lördagen den 25
november klockan två. Jag skulle kunna ta det en annan tid, men jag tror inte på
att anordna ett releasegig på kvällen, när publiken ofta är lite stökigare. Jag tror att mina låtar kräver lite mera uppmärksamhet än det en månghövdad salongsberusade
publik kan ge dem. Det är ju inga Creedens-covers precis som jag ska spela.
Jag pratade med Patrik, chefen, som sa att det
nog skulle kunna gå och han antecknade det preliminära releasegiget i sin
kalender.
Sedan ställde
jag mig i ett hörn av lokalen tillsammans med några bekanta och stod och
tuggade ett tag innan lokalen proppfylldes och det lokala grånande gubbluesgänget
äntrade scenen.
De lät helt okej, och det enda man kanske
kunde klaga på var avsaknaden av lite glädje och engagemang hos bandets
medlemmar. Men kanske kom de igång lite bättre senare när jag hade lämnat stället.
De kanske tar ett tag innan man hittar den rätta feelingen den tiden på dygnet.
På jazzköket var det också trångt. Där
försökte ett lokalt band spela blues lite mera åt jazzhållet, men i början gick
det inget vidare eftersom den som skötte ljudet inte kunde få igång
mikrofonerna. Till slut ordnade det sig dock och ett skönt gung fyllde lokalen.
Alla i bandet spelade bra, från orgelspelaren och
trummisen till basisten. Dessutom blev jag verkligen imponerad av sångaren som
tydligen ”bara” var en amatör. Han hade verkligen en skön frasering i låtarna. Även
den betydligt yngre sångerskan som efter ett tag tog över sången gjorde riktigt
bra ifrån sig.
Klockan kvart i fyra cyklade jag hemåt och
möttes av gående, cyklande och bilande horder av segerrusiga och leende ÖFK:are
på väg hemåt. Fyra - ett mot Elfsborg. Inte illa. Och kanske var det då när jag cyklade hem som jag mötte Östersunds
själ: Segerrusiga fotbollssupportrar och lite eftermiddagsrusiga bluesdiggare.
Folk som har det bra på olika sätt en vanlig
lördag.
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar