Pages

lördag 28 oktober 2017

ÖFK-supportrar och bluesdiggare som har det bra en vanlig lördag

Cyklade ner på stan nu på eftermiddagen. Besökte Cooken. Det skulle bli lite gratis 2 O’clock blues där.
  Jag tänkte passa på att få lite av den varan samtidigt som jag äntligen fick tummen ur för att fråga om det var möjligt att ha mitt cd- och bokreleaseparty där. Jag hade tänkt mig lördagen den 25 november klockan två. Jag skulle kunna ta det en annan tid, men jag tror inte på att anordna ett releasegig på kvällen, när publiken ofta är lite stökigare. Jag tror att mina låtar kräver lite mera uppmärksamhet än det en månghövdad salongsberusade publik kan ge dem. Det är ju inga Creedens-covers precis som jag ska spela.
  Jag pratade med Patrik, chefen, som sa att det nog skulle kunna gå och han antecknade det preliminära releasegiget i sin kalender.
  Sedan ställde jag mig i ett hörn av lokalen tillsammans med några bekanta och stod och tuggade ett tag innan lokalen proppfylldes och det lokala grånande gubbluesgänget äntrade scenen.
  De lät helt okej, och det enda man kanske kunde klaga på var avsaknaden av lite glädje och engagemang hos bandets medlemmar. Men kanske kom de igång lite bättre senare när jag hade lämnat stället. De kanske tar ett tag innan man hittar den rätta feelingen den tiden på dygnet.
  På jazzköket var det också trångt. Där försökte ett lokalt band spela blues lite mera åt jazzhållet, men i början gick det inget vidare eftersom den som skötte ljudet inte kunde få igång mikrofonerna. Till slut ordnade det sig dock och ett skönt gung fyllde lokalen.
  Alla i bandet spelade bra, från orgelspelaren och trummisen till basisten. Dessutom blev jag verkligen imponerad av sångaren som tydligen ”bara” var en amatör. Han hade verkligen en skön frasering i låtarna. Även den betydligt yngre sångerskan som efter ett tag tog över sången gjorde riktigt bra ifrån sig.
  Klockan kvart i fyra cyklade jag hemåt och möttes av gående, cyklande och bilande horder av segerrusiga och leende ÖFK:are på väg hemåt. Fyra - ett mot Elfsborg. Inte illa. Och kanske var det då när jag cyklade hem som jag mötte Östersunds själ: Segerrusiga fotbollssupportrar och lite eftermiddagsrusiga bluesdiggare.
  Folk som har det bra på olika sätt en vanlig lördag.
 

  Mæ råkes

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar