Pages

lördag 28 oktober 2017

En bra chef kommer ofta förbi...

En bra chef träffar man nästan varje dag. 
  Han eller hon kommer förbi utan någon speciell anledning för att se hur man har det. Ställer kanske några frågor om hur man mår eller frågar om man har några problem som man behöver hjälp med. Vissa dagar kan det räcka med att chefen bara går förbi och hejar glatt för att man ska uppleva honom eller henne som bra.
  De flesta chefer jag har haft, har aldrig haft tid för något sådant. De har varit på viktiga möten istället, möten med andra chefer och viktigare personer. Eller också har de varit på veckolånga utbildningar som hållits utifrån rubriker som ”Så blir du en bättre chef”, ”Chefsjobbet, ditt framtidsjobb” eller ”Chefer som gör skillnad”. Kurser som säkert ofta hållits av personer som sedan länge lämnat det tunga chefskapet och skaffat sig en position utan chef där de själva till hundra procent styr över sin tid och hur de utför sitt arbete.
  Det som de dock måste underkasta sig är att de ska vara underhållande, att de ska komma med anekdoter och erfarenheter från sin egen och andras tid som ledare och att de ska visa lite statistik som understryker att det de säger är trovärdigt. 
  De viktigaste mötena och den viktigaste utbildningen hoppar de mötes- och kursdeltagande cheferna över; mötena med sina medarbetare och samtalen med dessa. Det som ger cheferna det bästa på fötterna, när de sedan ska fatta beslut om verksamheten. Speciellt när de måste fatta så kallade obekväma beslut.
  När sådana beslut ska fattas måste man förstå hur varje individ i organisationen reagerar. Inte bara gå efter någon mall och försöka få det hela ”överstökat så fort som möjligt”.
  Organisationsförändringar är ett kreativt ”kaos” som kan innehålla allt:
  Jenny eller Anders som du alltid sett fram emot att träffa varje dag finns inte längre där, när du lite stressad anländer till din arbetsplats. Och du som då så gärna velat ta en kopp kaffe med honom/henne och prata om det som hänt i helgen... 
  En annars livslång vänskap rinner ut i sanden. Efter tre år kanske ni av en slump träffas för att konstatera att ni borde träffas oftare, men det händer inte…
  Du blir äntligen av med odågorna Martin och Maria, de som du i åratal retat dig på, och som, de ”idioter” de är, du ibland velat ”döda!”. Men du hoppas ändå att de på sikt kommer till andra arbetsplatser där de bättre kan komma till sin rätt och där de kommer att kunna vara mera sociala än det du sett prov på. 
  Skönt! tänker du när du fått det glädjande beskedet om att de ”gått vidare i sina karriärer”. Du hade ju nästan tänkt säga upp dig bara p g a dem, men nu blir du kvar på arbetsplatsen resten av ditt yrkesliv. 
  Istället för att ha tio arbetskamrater har du helt plötsligt bara fyra och de som är kvar är inte direkt några du umgåtts med. Och du blir tvungen att börja prata mera med dessa och upptäcker att en av dem är så trevlig så att ni tillsammans åker på en weekendresa till Prag, blir förälskade, gifter er och skaffar barn. 
  Eller du får ingen bättre kontakt med de fyra kvarvarande och söker dig ett nytt och annorlunda jobb, för att upptäcka att du borde ha gjort det för länge sedan.
  Organisationer stuvar om och individers liv avgörs för hela deras framtid. 
  Det förstår en bra chef – en som ofta kommer förbi…

  Mæ råkes

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar