Spänningen
stiger. Hos mig. Allting närmar sig.
Nä, nu tog jag väl i, men lite sanning ligger
det i att spänningen stiger. Det är inför bok- och skivsläppet. Tökka
Julhælg närmar sig både bildligt och bokstavligt.
Jag har hyrt de lagerlokaler som finns att
hyra nere i hamnen, jag har köpt in kioskvältarskydd och jag har förberett
polis, tull och brandkår på den enorma sändning böcker som så småningom troligtvis
kommer att skapa en del trafikproblem…
Cd-plattorna är klara och ligger till sig
medan de otåligt väntar på att få krypa in i någon av de plastfickor i vilka de
ska pryda insidan av bokpärmen med.
För säkerhets skull har jag sett till att
skivorna inte ska bli bortglömda och hamna i utanförskap. Det står nämligen skrivet på pärmens utsida, alltså på bokens framsida,
klart och tydligt:
”Skivan finns
på insidan”
Dessutom pekar en pil mot pärmkanten, om nu någon inte skulle
förstå vad ”skivan” eller ”insidan” betyder. Skulle man ändå inte förstå budskapet är det
dags att söka och påbörja eller gå om SFI-kursen.
Men de flesta kommer att förstå.
Åtminstone texten om var skivan finns.
Och vänstersidorna i boken.
Där finns nämligen översättningarna till svenska av de
visor som framförs på cd-skivan. Det finns också några sidor på svenska i början av boken där de medverkande presenteras, och några sidor i slutet av boken,
där jag på, om inte bruten så knagglig svenska, kåserar över hur det kommer sig
att låtarna blivit som de blev:
varför de
blivit längre än de 15 sekunder de brukar vara; varför jag lagt till ett solo
ibland, men inte två; varför det inte funnits utrymme för 260 verser i vissa
sånger; var, hur och varför tomtarna numera är så svårupptäckta; varför
prästens lilla kråka hamnade just hos prästen; varför räven fortfarande raskar,
och inte överraskar genom att ta det lugnt; varför Så går vi runt kring ett
enerissnår inte innehåller ett enda barr av enris; hur svenska staten
utövat ett förtryck mot oss norrlänningar med hjälp av en ”falsk” Staffanssång…o
s v
Tryckningen av boken sker i Danmark. Varför
vet jag inte. Sitta och trycka kan man ju göra var som helst. Men nu kanske det
inte räcker med att sitta och då är det Danmark som gäller.
Och det har väl aldrig varit något större fel
på danskarna. De har ju gjort många bra filmer. Tänk bara på Italienska för nybörjare,
Efter bröllopet, Festen och min absoluta favorit: Mifune.
Spela fotboll kan de också. De ”e röde å
vide”. Som flaggan. Fina färger. Nästan lika fina som gult och blått. Gott öl. En
lång bro till Sverige. Och så vidare.
Det är väl bara uttalet som de behöver hyfsa
till så att även vi svenskar förstår vad de säger. Men annars…
Plötsligt känner jag något märkligt. Som om en
dansk kylig hand lägger sig på min vänstra axel och jag grips av panik…!
Tänk om danskarna tror att texten på
högersidorna egentligen ska vara på danska och att jag bara försökt skriva på deras
språk, och att de därför nu satt igång med att rätta min jamska, och att de
jamska texterna… blir på obegriplig danska istället för på obegriplig jamska…?!
Men det är klart, den svenska översättningen
kanske stämmer ändå.
Men cd:n! På den sjunger jag ju på jamska!
Måste jag in i studion och göra om hela
inspelningen men använda dansk text… sjunga på danska!?
Och jag som har så dåligt danskt uttal…!
Och måste jag sedan lansera min skiva i
Köpenhamn med omnejd!?
Hur ska det gå till?
Kommer jag att hinna det, innan det blir som man säger i Danmark: Glæææd
jouul…?
Mæ æ æ æ æ rå å å
k k k… es
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar