Pages

fredag 27 oktober 2017

De va no ittnå e danne…

Helgens jamska text heter Ittnå, alltså Inget, och är hyllning till den skepticism, som på gott och ont, präglar och alltid präglat jamtarna. Att imponera på en tvättäkta jamt eller jamtstårs är inte det lättaste, för att inte säga omöjligt.
  Om någon av dem hör något som många skulle tycka var märkvärdigt, är det som om de utan att ens blinka lätt tänker sig det borde vara dubbelt så märkvärdigt för att de ska bli imponerade, och den klassiska repliken ljuder:
De va fell ittnå e danne… eller  De va no ittnå e danne...
  Musik och text finns på spår sju på cd:n Utta väggja, som du hittar om du går in på Spotify och söker på Lars Persa. Där hittar du för övrigt alla cd:n och låtar som jag hittills gett ut. Översättningen har jag lagt in efter texten här.
  Mycke nöje! Mæ råkes!


Ittnå

Gåbben å kæringa, dom for in te stan
de va rea på travan mest heile dan
så nu skull dom hannel ahllt var e tänkt
varan va billig, dom va mest te skänks
Man dæ dom hadd tänkt se de fanns no' int kvær
å resten va töcke man int gjær nå mæ
så sæn dom hadd gått der å kike når tim
vårte dom lei å sätt se ti biln

– De va no ittnå e danne, bære n hop’a rat
uskenen klea, konserveren mat
stråmpan å skoan som ingen kunn ha
drivan ta fiik å gammaln chokla
Å veit vår dom hadd en dænn symaskin
som dom skreiv ti annonsa skull væ så fin?
– Han hadd fell han heri kassen fått köft,
de såg man ju på a, han skull ha vö snöft!

 Dan etterat då skull dom å si
Strindbergspjäsen: A fröken Julie
en huskun pjäs hadd tiningan skreve
mychu vær än filman på teve
å dom såt der å kike, titte å glåmt
på pare som pusses, flöyd å for rånt
man vå de va bra för, de geck int fårstå
så ett e litta stånn for dom derifrån

– De va no ittnå e danne, bære n hop’a tull
å betjänten dann, han gatt no væ full
je unner rektut vå han hadd tänkt se
ha'nt e vö bätter om han gått å hängt se
– Å kvinna hu gatt ha för lite å gjæra
som geck der å svanse å glåmt ett kæra
nä, nog kunn en Strindberg skriv mychu bra
man en dann va no' skreven nån sämmer'n dag

Lördan derpå, då skull dom på fest
de va bröllop mæ brur å brudgum å präst
man når dom skull äta då hamne dom fel
dom vårte placere på vårsett e stel
han bortsinn ei som særve i ett
å hu lamæ ein som lukte ta svett
å kötte va halvglytt å peran va kåll
dom såt der å lei på vårsett e håll

– De va no' ittnå e danne, bære n hop'a skrål
å han som je såt mæ hadd behövd en tvål
för gu vå han lukte, de e då int sant
å int hadd je mæ ne nån deodorant
– Man du skull ha hördd hu som såt hemæ meg
hu berätte om ahllt åsså sen litte te
å uttan att nån hadd fråge hell så
te shlut gatt je kliv opp å gå derifrån

– Nä, nu får'e væ mæ å færa å flöy
ett surrkäringen, då känn je me nöjd
de rann ti örom ett ahllt de hu sa
je trodd dom rent skull ha dötte ta
– Ja, å lukten ta kæra va meir än je tördd
luktsinne mett e alles förstördd
så nu vål mæ heim, je säg bære dæ
vål mæ böden igænn, ja, då får'e væ

Inget

Gubben och käringen, de for in till stan
de var rea på travet, ja, mest hela dagen
så nu skulle de handla allt var det tänkt
varorna var billiga, de var mest till skänks
Men det de hade tänkt sig det fanns nog inte kvar
och resten var sån’t som man inte gör något med
så sen de hade gått där ock tittat några timmar
blev de less och satte sig i bilen

– Det var nog inget det där, bara en  massa skräp
solblekta kläder, konserverad mat
strumpor och skor som ingen kunde ha
drivor av godis och gammal choklad
Och vet var de hade den där symaskinen
som de skrev i annonsen skulle vara så fin
– Han hade väl han i kassan fått köpa
det såg man ju på honom, han skulle ha varit snöpt!

Dagen efteråt då skulle de se
Strindbergspjäsen: Fröken Julie
en fantastisk pjäs hade tidningarna skrivit
mycket bättre än filmerna på teve
och de satt där å kikade, tittade och glodde
på paret som pussades, jäktade och for runt
men vad det var bra för, det gick inte förstå
så efter en liten stund for de därifrån

– Det var nog inget det där, bara en massa tokerier
och han betjänten, han måste nog ha varit full
jag undrar riktigt vad han hade tänkt sig
hade det inte varit bättre om han gått och hängt sig
– Och kvinnan hon måste ha haft för lite att göra
som gick där och svansade och glodde efter karlen
nej, nog kunde Strindberg skriva mycket bra
men den det där var nog skriven nå’n sämre dag

Lördagen därpå, då skulle de på fest
det bröllop med brud, brudgum och präst
men när de skulle äta då hamnade de fel
de blev placerade på var sitt ställe
han bredvid en kvinna som pratade i ett
och han hos en man som luktade svett
och köttet var ljummet och potatisen var kall
do satt där och led på var sitt håll

– Det var nog inget det där, bara en massa skrål
och han som satt hos mig hade behövt en tvål
för gud så han luktade, det är då inte sant
och inte hade jag med mig någon deodorant
­– Men du skulle ha hört hon som satt hos mig
hon berätade om allt och sedan lite till
och utan att någon hade frågat eller så
till slut var jag tvungen att resa mig gå därifrån

– Nä, nu får det vara med att fara och flyga
efter pratkärringen, då känner jag mig nöjd
de rann ur öronen efter allt hon hade sagt
jag trodde de rent av skulle ramla av
– Ja, och lukten av karln var mer än jag tålde
mitt luktsinne är alldeles förstört
så nu blir vi hemma, jag säger bara det
blir vi bjudna igen, ja, då får det vara

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar