Sedan den nittonde
juli i år firas traditionsenligt varje år världen över Larsmöss.
En tradition som
spontant uppstod då Lars Persa återfann sin sedan 63 år, sex månader och 19
dagar saknade mössa på kulturmuséet Mannaminne
vid Höga Kusten.(för närmare information, se profilbild på min Facebooksida).
Återfinnandet väckte först ingen större
uppståndelse, men nu efter knappt två veckor slår nyheten världen med häpnad
och väcker omåttlig glädje och gamman på de flesta håll.
Såväl Obama som Putin har framfört sina
gratulationer och lyckönskningar. Folket i de större huvudstäderna planerar
redan nu för det första Larsmöss-firandet som kommer att genomföras nästa år.
Larsmöss-kommittéer har bildats, Larsmöss-medel
för firandet har skjutits till, nya prioriteringar i statsbudgetar har gjorts.
I vissa länder, som Burkina Faso, Bhutan och
Kiribati har till och med speciella departement organiserats för att firandet
inte ska hamna mellan stolarna, hur nu det skulle vara möjligt.
Det lilla men mycket inflytelserika öriket Tuvalu
har till och med kommit in med en begäran om att i huvudstaden få resa en
tretton meters staty över mig, men efter noga övervägande avslog jag deras
begäran med hänvisning till att jag bara mäter 1, 81 i strumplästen. Jag
förslog att de hellre skulle iordningställa en i diameter femton meter bred och
fyra meter hög med guld förgylld kopia av den ursprungliga Lars-mössan och
ställa den på ett tio meter högt podium på för dem lämplig vald plats. De såg
idén som intressant och lovade återkomma.
Eftersom det aldrig tidigare firats Larsmöss råder
dock olika och helt dispartrata idéer om hur firandet ska gå till. Arrangörerna
står helt rådvilla i sitt sökande efter tecken och/eller instruktioner från mig
i frågan.
Som det rings, som det mailas och som det tjatas om och kring detta
arrangemang.
Vissa tror att det krävs officiella
mottagningskommittéer för firandet, framför vilka jag paraderar när jag, som de
tror, anländer för att delta.
Andra pratar om Larsmöss-bakelser,
Larsmöss-blomsterarrangemang, Larsmöss-sånger och Larsmöss-karnevaler.
Hittills har jag dock förhållit mig kallsinnig
till alla dessa idéer, eftersom jag i en hel vecka nu själv legat sömnlös i
vånda över hur firandet ska genomföras. Min hjärna har så att säga löpt amok.
Men nu står det till slut klart hur firandet
av Larsmöss ska gå till, jag har satt ner den berömda foten:
Enkelhet är ledordet för firandet. Inga
extravaganser, inget prål och inga överdrifter.
Det börjar i gryningen, lokal tid.
Den firande lämnar bädden och tar en sju
minuters dusch.
Där så inte är möjligt, under
karavanförflyttningar i ökenlandskap, under färd i fordon som saknar
duschmöjligheter och där duschmöjligheterna i övrig är begränsade råder frihet
att hoppa över denna inledande ceremoni.
Nästa ceremoni är den viktigaste, nämligen
påtagningen av Lars-mössan som den firande med bägge händerna placerar
vinkelrätt på sin håriga, alternativt kala, hjässa. Denna för Larsmöss så centrala tingest får sedan under
inga omständigheter under den dag som firandet pågår avlägsnas från den
firandes huvud. Den firande måste vara beredd att försvara dess placering med
sitt liv. En firande som inte intar den hållningen har inget med firandet av
Larsmöss att göra, och borde i stället ägna dagen åt dankslagning, navelskådning
eller kast med liten, alternativt stor boll.
Vad gäller mössans utseende är det valfritt,
men måste med tydlighet avvika från alla andra då kända mössors utseenden. En
Larsmöss-mössa är alltid och måste alltid vara unik. Sedan är det också
lämpligt att den passar på den aktuella firandes skalle, annars kan det bli
problem med bärandet.
När duschen och Larsmössopåtagningen är
avklarade stundar en stadig eller ostadig Larsmöss-frukost som kräver att man i
förväg inhandlat diverse attiraljer.
En perfekt utförd Larsmöss-frukost bör bestå av
följande: en Dala-Järna-macka med Bregott och kalkonkött, en tunnbrödsmacka med
Bregott och kaviar och en Frukostmacka med Bregott och två skivor Herrgårdsost.
Till detta bör, nej, till detta ska drickas
en stor kopp te, sötad med en lämpligt stor sked valfri honung.
Övriga ceremonier under Larsmössfirandet
bestämmer den firande helt och hållet själv.
Firandet kan ske i grupper om två, fyra,
sexhundrafemtio eller flera. Det kan ske i ensamhet.
Det kan ske ridande på åsna, körande traktor
eller moped, springande i trappor, badande, hulkande, övande tyska
prepositioner, rapande surströmming, jollrande eller flörtande, ja allt är
möjligt, så länge som ett glatt humör upprätthålls.
Bruk av vapen eller tingestar som kan
uppfattas som vapen är absolut förbjudet under Larsmöss-firandet. Däremot kan
olika fredssignaler, såsom viftande med vita flaggor och uppsträckande av
jag-ger-upp-händer eller andra mindre kända fredsgester med fördel användas.
Men glöm inte Lars-mössans bärande!
Den får absolut inte lämna den aktuella firarens
huvudknopp under firandet! För då är det kört, finito och kaiki loppo.
Det åtgärder som då kommer att vidtas från den
centrala Larsmössfirarkommittén, där jag sitter som ensam medlem, kommer att
beslutas när så inträffat. Men en minuts avstängning från kommande års
Larsmössfirande kan nog den slarviga mössbäraren eller mössbärerskan kallt
eller varmt räkna med.
I övrigt kommer inte så många repressalier att
vidtas, eftersom jag varken har tid eller lust att bygga upp den
kontrollapparat som skulle behövas för att alla till punkt och pricka ska
efterleva det absoluta bärandepåbudet.
Under årets övriga dagar bärs förresten
Lars-mössan med förnuft och omsorg.
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar