I dag hänger
trädens grenar tunga av sommar. Lönnarnas. Björkarnas. Sälgarnas.
De undrar säkert om de kommit fel.
All denna värme.
Hur är det möjligt? I Jämtland?
Landet som aldrig gjort sig känt för annat än
högst fjorton grader och stadig småkall västanvind. Ibland kan solen för någon
timme titta fram och höja temperaturen med tre grader. Men sedan är det som
vanligt igen. Västan råder.
En del av träden undrar säkert om det riktigt
är i Jämtland de står. Om de inte av misstag råkat hamna på ett charterplan
till Italien eller Spanien och nu förvånade befinner sig någonstans vid
Medelhavets strand:
Hur gick det här till?
Var är västan? Den vi känner till och trivs
med?
Andra har säkert tänkt att värmen ska ”gå över”, bara den jämtländska sommaren
fattar att temperaturen inte bara så där får löpa amok. Att den måste sansa
sig. Någon måtta… osv.
Men visst njuter träden också. I smyg.
Hoppas att de inte bara drömmer utan att det
faktiskt är verkligheten de upplever. En ny typ av väderverklighet som alltid
ska råda här uppe i det tidigare så kylslagna Norden.
Att alla dessa år av västan bara varit en enda
lång parantes.
De har ingenting mot att människorna tar av
sig. Går i kortbyxor och tunna linnen.
Kastar sig i Storsjöns vatten. Utan att huttra och snabbt återvända till
en skyddande handduk.
Riktigt fläka ut sig och bara ta för sig av
det varma och soliga. På med solskyddsfaktor 50 och bara vräka på och i extas
och omåttligt övermod ligga på gräsmattan och sörpla i sig av den där sommaren
som i den verkliga verkligheten bara ska och bör(?) finnas långt söderut.
Och i USA förstås. I Kalifornien och Florida.
De amerikanska träden har sms:at till de
jämtländska om det. Skickat mail och hur ”great
the weather is over here. In the land
of milk and honey.”
De jämtländska träden motsätter sig inte
heller att människorna springer mellan tälten och bajamajorna nere på stråket
för att för en gång skull slippa åka till Medelhavet för att få den
upplevelsen.
Strunta i paraplydrinkarna, ge oss öl eller
cider!
Och Ständut Blakk och Patriks Combo har de
inte nere på kontinenten. Kommer aldrig att ha. De skulle tyna bort om de inte
får dra igång publikens allsång just på krogstråket sista veckan i juli i
Östersund.
Higway to paradise.
Träden vet. Träden är kloka. Förstår. Vad
jämtländska människor behöver och vill ha.
Men just nu undrar de också över hur länge
denna värme ska få fortsätta. Saknar kanske västanvinden. Lite grann.
Det där vanliga…
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar