När a living next door Alice tog ett n æn kær…

Living next door to Alice… var inte lätt, för kæra.

  Men han måste ha varit en riktig mes. Aldrig få tummen ur på tjugofyra år. Då får man väl skylla sig själv. Då var det inte mer än rätt att a Alice tog ett nån æn.

  Men i slutet av originalet ringer Sally upp igen och talar om att också hon har väntat i tjugofyra år på att huvudpersonen ska höra av sig till henne så att de ska bli ett par. Sången avslutas alltså med en så kallad twist, perspektivet vänds.

  Humor? Nja, jag retade mest upp mig när den twisten kom. Den var för billig, för enkel och för utsliten.

  Jag använde en sådan när jag författade texten till min låt Ringen, som finns på min första kassett Jämtmacho, och jag tror jag gjorde det lite av ren brådska och lite slöhet. Det var sista låten jag skrev till kassetten, jag ville bli klar och spela in den så snabbt som möjligt och släppa min, som jag då tyckte, fantastiska skapelse och då tog jag till en twist för att skynda på.

  Jag blev inte riktigt nöjd, men den fick duga, och det är därför som brudgummen i texten innan bröllopsfesten är över får tag i e ænna e kvinn…

  Det kanske är därför som jag inte heller gillar twisten i originalet på Living next door to Alice, och det är definitivt därför jag lägger in ett annat slut i min jamska förpackning (kanske förpackning är ett bra svenskt ord för cover) av låten.

  Jag låter tragiken fortsätta och förbytas i en hämnd från huvudpersonen mot Alice i sista strofen. Han försöker djävlas genom att förstöra hennes nyfunna väns, Arnes, bil. Först släpper han ut luften ur samtliga däck och sedan övergår han till att tömma salt i bensintanken i hopp om att det ska göra motorn obrukbar.

  Vad sabotagen leder till får lyssnarna aldrig veta och detta lämnar utrymme i deras fantasi för olika gissningar och spekulationer, en, enligt mig, bättre avslutning än den att Sally (hos mig Doris) ringer upp och erbjuder huvudpersonen sällskap.

  I alla fall, här är texten. Och vill ni lyssna på låten Ringen som nämnts och som också innehåller en så kallad twist, är det bara att gå in på Spotyfi, söka på Lars Persa och sedan söka upp min musikproduktion Jämtmachos femte spår.

  Jag upptäckte i dag att det fanns flera svenska versioner av Living next door… och då slog det mig att det kanske inte alls är omöjligt att få tillstånd att spela in och framföra min version. … något att tänka på inför framtiden.

  Mæ råkes

A Alice

A Doris hu ringt å sa: – Du ha fell hördd

a Alice ske flöte. De va meir än je tördd

dæ må tro je vårte sinnu

je kike ut göning fönstre å der feck je si

n Arne mæ bila, bar å lesse ti

å a Alice som rope: – Nu er e kaffe!

Je kan inte begrip våffer hu tar å flöt

je ha ahllten tykkt hu ha vö så håttu å söt

å i tjugufyr år ha je tänkt je skull säg e at n Alice

i tjugufyr år ha je vänte på n dann dan

som pass för å säg e, ja, je e ju’nt så van

man nu er e för sent, nu ske’ra flöte her ifrån a Alice

Mæ vax opp ilag å geck på sommu skol

mæ leka å pjollre, de känns som ifjol

å nu flöt a itat a Arne, a Alice

om de vo itat a Bosse, a Ivan hell a Kurt

de ha je förstått, e henne känns för surt

å nu sitt n in der å dupp, mæ’n Alice

Je kan inte begrip våffer hu tar å flöt… osv

Je ligg bakka bila å shlåpp u litte luft

e henne mæ a Arne, de känns för tufft

nu får a känn på fælgan, a Alice

tanken e olåst, je töm ti litte sahllt

n motorrenovering, de kom e oppå ahllt

hu ånger nog att hu flött, a Alice

Je kan inte begrip våffer hu tar å flöt… osv

Living next door to Alice

Sally called when she got the word,
And she said: "I suppose you've heard
– About Alice".
When I rushed to the window,
And I looked outside,
And I could hardly believe my eyes
As a big limousine rolled up
Into Alice's drive...

Oh, I don't know why she's leaving, or where she's gonna go,
I guess she's got her reasons, but I just don't want to know,
'Cause for twenty-four years, I've been living next door to Alice.
Twenty-four years just waiting for a chance,
To tell her how I feel, and maybe get a second glance,
Now I've got to get used to not living next door to Alice...

We grew up together, two kids in the park,
We carved our initials, deep in the bark,
…me and Alice.
Now she walks through the door, with her head held high,
Just for a moment, I caught her eye,
As a big limousine pulled slowly, out of Alice's drive.

Oh, I don't know why she's leaving…

And Sally called back and asked how I felt
And she said: – I know how to help – get over Alice
She said: – Now Alice is gone, but I'm still here,
You know I've been waiting for twenty-four years...
And a big limousine dissapeared...

Oh, I don't know why she's leaving …