Rättvisa tomtar och orättvisa chefer

Framför dig sitter han/hon, tomten. Det är julklappsutdelning på gång. Men han/hon är förklädd till chef, så du känner dig lite osäker. Du har dels erfarenheter av dina första chefers julklappar, dels av dem du fått från tomtar utklädda till chefer. Och det är inte riktigt samma sak.

  Dina första livschefer försökte att vara så rättvis som möjligt när det gällde julklapparna till dig och dina syskon, de månade verkligen om det. Tyckte någon att det inte blivit rättvist er syskon emellan försökte de förklara att deras syfte hade varit det och att de, om det nu hade blivit orättvist, skulle rätta till det. Rättvisa och likabehandling hade varit deras ledstjärnor.

  De erfarenheter du har av de förklädda tomtars julklappsutdelning är nästan precis tvärtom och du har aldrig riktigt förstått de kriterier de utgått ifrån när de bestämt storleken på julklappen. Du tycker att det varit som ett lotteri helt enkelt och ofta har du lämnat julklappsutdelningen med en känsla av att du blivit orättvist, eller kanske man hellre skulle säga, obegripligt behandlad.

  Varför hade du inte fått träffa en riktig tomte, hade du tänkt. En tomte som hade tagit reda på hur duktig och lyhörd du varit under det gångna året? De här tomten har du ju knappt sett till ute i verksamheten.

  Hur kan han/hon veta om du varit snäll eller dum, när han/hon inte en enda gång enskilt pratat med dig om vad du gör och har gjort? Varför fick ett av mina arbetssyskon dubbelt så mycket som du, hon som jämt är borta och bara sitter och säger fina fraser när ni har familjeråd. Är det inte vad man gör som räknas? Varför finns det ingen rättvisa? Och känslan av mer eller mindre total maktlöshet infinner sig.

  Du blir heligt förbannad, helt enkelt. Jag ska göra som Göran gör nästa gång, tänker du, skita i att gå på julklappsutdelningen! Den är ju bara förnedrande.

  Men det har faktiskt hänt att du fått mer än du förväntat dig av den förklädde tomten. Det var för fem år sedan. Och det var lika obegripligt då. Du förstod inte riktigt varför. Men du blev glad. Äntligen någon som sett och förstått att du varit en bra medarbetare.

  Visserligen hade han/hon inte heller varit ute och kollat upp hur du fungerar på din arbetsplats, men han/hon hade säkert bra koll ändå.

  Vilken chef! Som dina första livschefer. En riktig(!) tomte.

  Men det fanns ju andra som inte tyckte om henne/honom, de som tyckte att han/hon var en riktig djävla orättvis gris! Precis som du hade tyckt om honom/henne före den senaste julklappsutdelningen. Men han/hon verkar ju faktiskt vara ganska bra. Han/hon hade bevisat för dig att en chef faktiskt kan bli bättre.

  Mæ råkes