Pages

måndag 20 november 2017

Pappa kanske drömmer om att få pippa en nyanställd Pippi på jobbet

Nu rullas det upp vittnesmål efter vittnesmål, från bransch efter bransch, om hur män beter som grisar mot kvinnor, om hur de offentligt förnedrar dem, om hur de offentligt ignorerar dem, om hur alla de övriga männen som är inblandade bara håller käften och inte vågar säga ifrån.
  Här följer några exempel från sajten #teknisktfel: 
***                                                                                           
”Fick ett mejl via personalmejlen från en man jag aldrig pratat med som arbetar på en annan avdelning. Han skrev att han brukade fantisera om mig och beskrev ingående vad han skulle vilja göra med mig. Visade mejlet för både min närmaste chef och dennes chef. Det tystades ner och inget hände.”
***
”Jag höll en presentation för cirka 50 män på en byggarbetsplats gällande en 3D-modell. När jag var klar sa jag att de var välkomna fram om de vill leka med modellen. En man räckte upp handen och frågade vad han skulle göra för att få ”leka” med mig. Alla skrattade, även de närvarande cheferna, som även var mina chefer. Jag tappade fattningen av att en 50-årig man sa så till mig, 26 år, framför alla.”
***
”På min första arbetsplats, en av de största IT-jättarna, fanns en central server där ärenden hanterades för många av Sveriges största företag. Den var också avdelningens porrarkiv. Därifrån kunde tekniker skicka ut porrbilder på skärmen till kvinnliga kollegor som satt i telefon med kunder.”

Frågan jag ställer mig när jag läst dessa vittnesmål och andra från andra branscher är:
Vad berättar dessa män för sina fruar och barn när de kommer hem?
  Berättar de om de sexdrömmar och fantasier de har om de kvinnliga anställda på sitt jobb? Om porrbilderna som snurrar runt på datorskärmarna? Om den förnedring som de i grupp utsatt kvinnliga kollegor för? Om hur de unisont skrattat åt de billiga sexistiska skämten som de använt för att förminska kvinnorna?
  Och vad säger fruarna om det? Blir de glada, sårade eller är de helt likgiltiga?
  Och sedan när de nattar sina döttrar, och just läst en saga om den starka Pippi som slängt poliserna Kling och Klang upp på taket på Villa Villekulla, berättar de då en anekdot om hur de tillsammans med ett gäng ”karlakarlar” tryckt ner de starka Pipporna som just börjat på deras mansdominerade arbetsplats? Om hur de skrattat åt dem och förklarat att kvinnor aldrig kommer att förstå tekniska prylar? Att den kvinna som försöker spela Pippi på deras jobb riskerar kompaniknull.
  Eller vågar de inte avslöja sitt rätta jag utan spelar bra pappa som uppmuntrar sina döttrar att vara starka, inte ta skit från någon och alltid säga ifrån? Medan de på jobbet ändå fortsätter med de vanliga kvinnoförnedringsriterna?

  Mæ råkes



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar