Pages

måndag 6 november 2017

När All along the watchtower hamnade ut på resten…

Med anledning av att Nils Flatabo efterfrågade en mp3-inspelning av min tolkning av Dylans All along the Watchtower publicerar jag härmed texten. Jag har ingen inspelning av den och den som Radio Jämtland gjorde torde vara raderad. Ingen av Radio Jämtlands lyssnare spelade heller in den och la ut den på Youtube, som någon gjorde med Heri Fjösan (In the Ghetto)
  Synd kanske, men så är det.
  För övrigt minns jag att tolkningen av Dylanlåten var en av de svårare jag gjort.
  För läs igenom originalet och tala om för mig vad den handlar om. Jag förstår den inte.
  Den är som en fake-medeltida målning av den norske konstnären Odd Nerdrum. Den är modern men målar upp ett medeltida dunkelt ödsligt landskap med groteska människor i aparta ställningar. Varken landskapet eller de som befolkar det har funnits.
  Eller har de kanske det? Och är det medeltida? Eller är det vårt inre primitiva fjärran landskap före civilisationens födelse som vi ser?
  Dylans text, ackompanjerad av en oändlig lite udda ackordsupprepning, ger samma känsla som Nerdrums tavlor. Där finns något verkligt märkligt skeende, men över alltihopa vilar något osäkert primitivt, som gör lyssnaren för evigt vilsen.
  Du kan höra låten gång på gång, du kan försöka krypa in under dess skal, du kan försöka tolka den, men du kommer aldrig att förstå vad den handlar om. För varje försök uppstår nya frågor och i bakgrunden mal melodislingan obevekligt på.
  Det var den känslan som jag utgick ifrån när jag hamnade ”ut på resten”, bland de miljoner stenar som den erbjuder bönder och dess allierade att plocka.
  Men hur många stenar som än plockas, dyker det alltid upp flera. Och runt detta Sisyfosarbete pågår det vanliga livet med alla dess vedermödor och alla de sätt att komma undan dessa på.
  Alla vill leva livet men ingen vet riktigt hur det egentligen går till.
  Jag kommer inte längre. Kanske kan någon annan förståsigpåare göra det. Varsågod, här är min text, med originaltexten strax under:

  Mæ råkes

Ut på resten
(Jamsk text: Lars Persa)

– Nu får mæ ge oss mæ en hennan, sa n Arne at a Bo
de e för myckjur steina å allting går på tok
n Axel Orsa kördd sånt vagn å n Érik grävd sånt vein
å a Britta bære klaga, du må tro je vål lei n

– Man ge int opp nu, lugn de, sa n Bo fast han va lei
de finns fell ingen hen på resten som int hella vo heim
man du å je mæ ha vö mæ för, de gäll å hæle på
å mæ vagna å veia, vål e fell ahllten nå rå

Å ut på resten geck kæran, å hu va stor å hu va brei
käringan komme mæ kaffan, ongan såt in å grein
n Axel Orsa  å sprang å gymt se heri skoga bakka e tre
n Erik feck ont i ryggja å geck å hälse på n Pe

All along the watchtower
(Text&Musik: Bob Dylan)

– There must be some way out of here, said the joker to the thief
there's too much confusion, I can't get no relief
businessmen, they drink my wine, plowmen dig my earth
none of them along the line know what any of it is worth

– No reason to get excited, the thief, he kindly spoke
there are many here among us who feel that life is but a joke
but you and I, we've been through that, and this is not our fate
so let us not talk falsely now, the hour is getting late

All along the watchtower, princes kept the view
while all the women came and went, barefoot servants, too
outside in the distance a wildcat did growl
two riders were approaching, the wind began to howl


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar