Kälom, lördag 21.22
Alla förstod helt plötsligt jämtländska i Kälom på lördagskvällen.
Allt blev förklarat. Det skrattades i klungor och pratades om under, tecken och uppenbarelser.
En tillrest värmländsk diakofnissa började, under pastor
Persas inledande predikan, helt plötsligt att konvulsiviskt ryckas med i skratt
och tårar. Jämtskans eufori sköljde över henne och oemotståndligt vällde våg på
våg av jämtsk glädje in i hennes av svenskhet så förstelnade inre.
Stora delar av församlingen föll in i kvinnans
glädjeyttringar. Vid det mittersta långbordet utstötte de bänkade medlemmarna
gång på gång olika former av garv, flabb och gnägg som reaktion på pastor Persas
sägner och liknelser.
Till och med pastor Persa själv hade, trots sitt naturliga
allvar, svårt att motstå den omvända kvinnans totala glädjefnatt. Små trevande
ryckningar i hans mungipor kunde gång efter annan skönjas.
Och som om det inte vore nog.
Efter den avslutande psalmsången tillsammans med den eminent
spelande änglaorkestern reste sig dessutom församlingens kvällsvardsansvariga, kejsarinnan
Eivorita, och vittnade inför pastor Persa och församlingen, om att jämtskan med
alla dess glömda ord och nyanser än en gång mirakulöst återvänt till henne. Ord
som ”husku”, ”belene” och ”höyanna” hade för henne helt plötsligt fått en ny och
högre innebörd.
Som ett bevis på sin pånyttfödelse överräckte hon därefter offergåvor
i form av heliga växter till pastor Persa och medlemmarna i hans änglaorkester.
Hon kunde med visshet lova att dessa med tiden skulle bli ett bevis på den
jämtländska språkkraft som hon under kvällen drabbats av.
Och det var nästan på vippen att det hände sig vid
21.30-tiden på lördagskvällen, att det från kejsar Toivustus utgick ett påfund
om att de församlade i Kälom skulle skrattskrivas …
Hallejedane mig!
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar