Glöte, fredag 21.36
Den kvinnliga reportern från tidningen Härjedalen är
entusiastisk.
Före gigget har hon tagit ett foto på mig sittande med två
paranta damer ur publiken på var sin sida.
Efter gigget vill hon så gärna ha
ett foto på mig med ”Jons”(figur som under spelningen figurerat i låten ”In på
kioska”) Länstidningskeps på mig. Den ska sitta helt snett så att namnet
Länstidningen verkligen syns. Och när hon ändå håller på kallar hon in hela
bandet som inramning. Sedan bränner hon av ett antal närbilder på mig och
avslutar med snack och bilder på några som suttit i publiken.
Ilastning och hemfärd.
Jag ska inte säga vem som kör, men så mycket kan jag avslöja
att det inte är jag, Lars E, Bosse eller Gustav.
Bosse och jag sitter och spelar Quizkampen, samtidigt som
han håller ställningarna mot Lars E i Wordfeud, ett spel som före den digitala
eran kallades Alfapet. Gustav slår på sin pannlampa och fortsätter med
Zlatanboken, som han lånat av Lars.
”Chauffören” tar till vänster vid Linsell-baren och sedan
bär det raka vägen av mot Östersund. Två och en halv timmes körning, vi borde
vara framme vid tolvsnåret.
När jag än en gång tvålat till Bosse i Quizen och han sitter
och funderar på nästa ord i alfapetkampen mot Lars, kommer Gustav med den
lysande idén om att han ska läsa högt ur Zlatanboken.
Han ska ta avsnittet som
beskriver hur huvudpersonen kommer över ett visst rosa hus på Limhamnsgatan.
Förväntansfulla hör vi honom läsa den berömda episoden, som
börjar med att Zlatan, i början av sin karriär, helt begeistrad ser huset, och
hur han sedan, när karriären tagit fart, oanmäld besöker huset och meddelar
husets ägare att ”de bor i hans hus”.
Gustav är en god läsare. Det är väl bara det dialektala
inslagen som haltar lite, eftersom man då lätt kan få för sig att Malmö ligger
någonstans i Småland. ”Jag tyar icke, Kristina” för att citera Lars E.
Plötsligt passerar vi en skylt som säger något om Tännäs och
Lars E hojtar till:
– Men ”chauffören”, har du kört fel? Vi är ju snart i Norge.
Boktipsstämningen är som bortblåst. ”Chauffören” skruvar på
sig lite och försöker förstå vad som gått snett, eller snarare vad som inte
gått tillräckligt snett; han har missat en avfart.
Bosse trycker fram sin GPS-funktion på sin Iphone och
meddelar att vi har trettio mil kvar till Östersund.
Trettio mil! Hur är det möjligt? Är vi i Mora, eller?
Han ”tar en annan väg” med sin GPS och vips har vi bara
tjugo mil kvar.
Tystnad, omtag. Vändning av ekipaget. Tillbaka, tillbaka,
tillbaka. Tankning i Hede. Nattradio.
Gustav hoppar av och in i sin Saab utanför Antikt och
begagnat i Brunflo, Lars E hoppar av och in i sin röda Volkswagenbuss utanför
Estrad Norrs lokaler, vid före detta Folkets Hus, jag hoppar av vid Gosefoten
och ”chauffören” och Bosse kör hem till sina kvarter.
Klockan 01.30 kryper jag äntligen ner i min säng i Östersund
och somnar.
Sammanfattning:
Tur att vi fick en spelning I Glöte så vi fick upptäcka att
det finns tålmodiga chaufförer, fungerande GPS i Bosses Iphone och skånska
smålänningar från Södertälje.
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar