Den andra september. Ett påhitt.
Det skulle kunnat heta den andra Larso.
Mycket vackrare. Tycker jag.
Men den andra Erikano skulle också
dugt, eller den andra Mona.
Och inte bara det.
Den femtiofjärde alma, skulle också
varit möjlig. Alla beteckningar skulle kunnat vara möjliga. Men nu blev det som
det blev.
Några romerska kejsare stred om
namnen ett tag och sedan uppstod en kompromiss som sedan dess har gällt.
Samma med hur många dagar som
månaderna ska innehålla.
Fast visst har det funnits
alternativ. Andra kalendrar. Och tideräkningar. Det finns det fortfarande.
Det finns en muslimsk tideräkning,
som utgår från Muhammeds flykt till Medina 622 e Kr, som alltså är deras år
ett. Deras månader har också andra namn. Liksom judarnas.
De religiösa har alltid velat lägga
sig i och försökt erövra makten över orden och språket.
Och inte bara de religiösa.
I det forna östblocket var alla
tvungna att lära sig ryska, eftersom det var den ryska rådsrepubliken som hade
herraväldet i området. Nu är det få som satsar på att lära sig ryska i länderna
i för detta östblocket.
Engelska är mera populärt, för det
är ju till Hollywood man vill. Det är ju där det händer. Där som man blir rik,
berömd och lycklig. Inte i Vladivostok, Archangelsk eller Moskva. Fast Putin
skulle nog vilja det: att alla världens drömmar ledde till hans land och dess
huvudstad.
Men för att det ska hända måste han
lämna ukrainarna ifred och bli lite snäll. Istället för att vara en maktgalen
despot.
Fast det är nog svårt, när man är
uppfödd i och sedan varit pappa i KGB.
Han skulle nog också vilja att
månaderna namngavs efter honom eller det som förknippas med honom.
September
skulle kanske heta putari, oktober vladiri, november enfaldi december diktaro,
o s v. I dag skulle vi, enligt den putianska kalendern, alltså ha den andra
putari.
Det är nog mer mycket han skulle
vilja. Mycket mer han vill.
Tyvärr.
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar