En mes är en mes är en falk – ett andra möte med Einstein

Ni kommer kanske ihåg Einstein, i blogg nr 80 från den 25/7 i år, som i eufori cyklade in sin relativitetsteori. Hur han snodde cykeln av Brian Kilroy som jobbade på våningen ovanför.
Hur orolig Einsteins assistent Mrs Emma Lee då blev, för att Kilroy skulle bli förtörnad över att Albert tjuvlånat hans cykel. Och hur bra allting gick till slut.

  Jag skulle velat lämna Einstein där. Låtit honom bli ett kärt minne. Låtit honom bara vara. Låtit honom ”rest in peace”. Om det inte vore för Granadas vetenskapliga park: Parque de las Ciencias.  

  Här åker man till Granada, bor på ett relativt trevligt hotell, åker runt på en guidad relativt trevlig busstur genom staden, besöker ett antal relativt trevliga restauranger, äter några relativt trevliga och goda middagar, dricker ett antal relativt trevligt skummande Alhamraöl, besöker det beryktade och relativt trevliga slottet Alhamra, och har det för övrigt, för jävligt, relativt trevligt.

  När man sedan, dag fyra, ska besöka den relativt trevliga vetenskapsparken, vem sitter då där på en parkbänk framför entradan (ingången) till parken, om inte en orubbligt kopparärgad och cool Albert Einstein och ser ut som om han kommit på relativitetsteori nummer två. Gissa om jag blir förvånad.

  Framför mina ögon dansar åter hans klassiska relativitetsformel: E = m · c² och jag känner hur alla avstånd försvinner och jag befinner mig i limbo, utan möjlighet att avgöra om en mes är en mes eller om jag är en mes och/eller om hela världen är en falk.

  Jag måste få fågla … jag menar, fråga honom om det?

  Jag tar mod till mig slår mig nonchalant ner på bänken bredvid honom och ställer min fråga.

  Inget svar. Total tystnad. Jag ställer frågan igen:

  – Mr Einstein, har du kommit till någon djupare insikt om tingens och tillvarons existentiella nollpunkt. Eller håller du fortfarande fast vid att E = m · c²? Och är det mesen eller jag som är en mes? Eller är det tvärtom? Mesen som är jag, eller är jag en falk.

  Fortfarande inget svar.

  Och jag ser att han inte heller tänker svara. Jag ser att han i stället tänker:

  Det där får du fundera ut själv. Kanske får du ett Nobelpris på kuppen eller också blir du galen. Välj.

  Eftersom jag varken vill ha Nobelpris eller bli galen tackar jag för mig och lämnar Mr Einstein för en familj, vars barn med glädje hoppar upp i hans kopparhårda knä, för att med en Iphone få förevigas i sällskap av denna relativitetsgigant.  

  Lev väl, tänker jag, när jag fortsätter mitt parkbesök med att bevista en utomhuspresentation av hur falkar och ugglor agerar, äter och flyger.

  De två demonstratörerna har hand om var sin rovfågel, en uggla och en falk.

  Först får fåglarna kedjade mumsa på en död råtta respektive en köttbit innan de kastas upp i luften, där de sedan flyger iväg bort över buskar och träd och försvinner i några sekunder, för att svepande återvända över den exalterade och hukande publiken.

  Själv hukar jag extra noga eftersom jag inte kommit på svaret på frågan, om jag är en mes eller om en mes är jag, eller jag möjligen en falk.

  Mæ råkes