Besöksstatistiken talar sitt
tydliga språk. Nu har jag flera läsare i USA än i Sverige på min blogg. Senaste
veckan lästes mina inlägg av 82 boende i USA mot bara 72 boende i Sverige.
Hur
är det möjligt?
När jag tänker på det, känner jag en liten, men dock, rysning
gå utefter min redan hårt prövade ryggrad. Brrr …
Vilka är de? Alla dessa amerikaner
som läser, alternativt nagelfar, mina inlägg? Och hur kan det komma sig att de
lärt sig svenska på så pass kort tid? Jag har ju bara hållit på i knappt två år
med mitt bloggskrivande.
Kan det vara Barack och hans fru,
Michelle, som efter en snabbkurs i svenska och ovetande om varandra, går in på
min blogg för att kontrollera att jag inte riktar någon missfirmelse mot dem?
Alltså att de bevakar mig för att skydda varandra. Eller har de tillsammans
gjort en överenskommelse om skärpt bevakningen av mig?
Jag nämnde ju dem i ett av mina
inlägg, som bland annat handlade om övervakningsorganisationen NSA som hjälper
USA med mobil- och telefontrafikövervakning av terrorister, politiker och andra
suspekta individer.
Eller också är det NSA självt som
fått ögonen på mig. Kanske betraktas jag numera som ”the number one enemy of
the state”.
Denna ljusskygga organisation vill
helt enkelt se vilka eventuella falska ränker jag smider mot deras atomubåts-
och/eller missilförsvar, vilka dimridåer jag lägger ut för att föra dem bakom det
berömda ljuset eller vilka sataniska konspirationsteorier jag fabricerar om USA
och dess allierade.
Ja, se upp ni alla yankees! Lars
Persa är inte att leka med. Han kan
vara farlig.
Fast jag vill ju ingen illa och jag
har absolut ingen tillgång till vapen, typ scudmissiler eller drönare.
Ja, jag kan erkänna att jag innehar
en Morakniv och att jag är ganska bra på att vika avancerade pappersflygplan. Men
Morakniven är så rostig att jag inte ens kan skära av
sytråd med den, och pappersflygplanen brukar olastade bara ta sig högst tjugofem meter
om jag i medvind kastar dem från min balkong som ligger på andra våningen. Det
är ju lite längre till USA:s östkust
och The White House.
Dessutom blåser det ju oftast
västliga vindar utanför min balkong, så i det fallet tror jag att Putin och
Moskva ligger risigare till. Men om sanningen ska fram har jag inget otalt med
honom heller. I alla fall inte än. Och troligtvis inte sen.
Sedan undrar jag vad en sydkorean
gjorde inne på min blogg i förra veckan. Sydkorea är ju USA:s allierade, men
jag svär på att jag inte i hela mitt liv haft någon som helst mejlkontakt med deras
ärkefiende, den nordkoreanska ledaren, Kim Jong-un. Finns det datorer i Nordkorea förresten?
Och sedan mongolen som för tre
veckor sedan smög omkring bland mina inlägg. Vad gjorde han där? För att inte
nämna alla namnlösa ryssar, kroater, bosnier, danskar, finländare, ester, thailändare, över- och nederländare som statistikprogrammet
avslöjar har varit inne och tjuvläst min blogg?
Ännu en kår går utefter min ännu
mera hårt prövade ryggrad. Dessutom en rysning. Brrr
Ska jag tordas fortsätta med dessa
ibland så djupt komprometterande avslöjanden som jag titt som tätt och ofta
låter brisera, för att inte säga ljudligen explodera, på min blogg?
Ssshhhh!
Nämn inget om detta inlägg för
någon … inte ens för, du vet vem!
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar