Fläkten sitter där den ska. Skönt. Äntligen.
Det är en lång historia. Det var en
lång historia. Men det var inte en speciellt lång fläkt. Eller stor. En ordinär
kan man säga. Nu sitter den på väggen ovanför spisen beredd att hjälpa den
stekande eller kokande kocken med att få bort oset.
Men åter till historien. Den långa.
Köpte ett kök av en elektronikkedja
här i staden, jag säger inte vilken, men deras lokaler finns i Lillänge.
Så var det.
Jag fick besked om att köket skulle
komma den trettonde mars. Jag tog förstås ledigt, det är ju inte bara en pryl
som man ska ta emot när ett kök levereras. Det är köksluckor, kyl och frys,
häll och …
”Det är mycket på ett spett”, som
man brukar säga. I alla fall jag.
Morgonen den trettonde mars grydde
och jag väntade, väntade och väntade. Och väntade.
Klockan blev halv fyra. Slutar inte
budfirmorna klockan fem? Jag ringde supporten och fick besked om att köket var
på gång, men det kunde bli efter fem, kanske halvsex.
Onödigt att jag hade tagit ledig,
men vad då, man måste vara beredd. Man får inte ett kök levererat varje dag.
Kanske bara en gång i sitt liv. Då gäller det att vara på tå, som Lagerbäck
kanske skulle säga.
Klockan tjugo minuter över sex
ringde jag elektronikkedjans support och fick besked om att köket inte skulle
komma. Varför visste de inte.
Hm, tänkte jag.
Det är så man tänker när ett
anländande kök bara försvinner på vägen, utan att de som ska ha kollen förstår
varför. Hm, tänkte jag en gång till.
Sedan kom frågorna:
Hade budbilen kört av vägen? Låg
mitt kök utspritt, demolerat, för att inte säga krossat, och grät i väggrenen öster
om Bräcke? Eller hade ekipaget blivit kidnappat av kökspirater, som med sina Kalasjnikov
skjutit chauffören och helt fräckt tagit mitt kök och nu höll på att installera
det i en kåk belägen någonstans mitt emellan Hedemora och Garphyttan? Eller
vad?
Enligt supporten hade ju köket klockan
15.30 varit på väg hem till mig. Men sedan?
Jag såg framför mig lokaltidningarnas
kolsvarta rubriker i nästa dags nummer:
”Kökspirater härjar i länet, se upp
för mystiska män och kvinnor med köksluckor i blicken som bryter på felfri
svenska”
Men med den rubriken kunde det inte
varit mitt kök som nyheten gällde, för jag hade mig veterligen inte beställt en
talande kök som bröt på felfri svenska. Att det rörde sig om att piraternas
blickar skulle bryta på felfri svenska ansåg jag som uteslutet.
Kanske skulle följande rubrik passa
bättre:
”Kök mystiskt försvunnet, beställaren
förtvivlad”
Nu började det likna något. Den rubriken
skulle kunna gälla mitt kök.
Fast ”förtvivlad”, det var väl att
ta i. ”Trött” vore en mera sansad beskrivning. Men med ”trött” skulle rubriken
kanske inte bli så lockande. Låt gå för ”förtvivlad” då.
Rubrikerna nästa dag uteblev dock och
när jag då ringde supporten kunde de upplysa mig om att de inte visste var mitt
kök höll hus. De skulle kolla och höra av sig.
En vecka senare hörde jag av mig
och fick reda på att mitt kök skulle komma den tjugoåttonde.
Jag försökte matt med:
– Men det var ju på väg till mig
för en vecka sedan, det var ju bara två timmar bort … men sedan avslutade jag
samtalet. Ibland bara vet man, när det inte är någon idé att fortsätta ett
telefonsamtal.
Den tjugoåttonde kom köket, jag tog
emot det och följande helger arbetade min bror och jag med att sätta in det. Det
gick som en dans tills jag skulle efterbeställa två täckskivor. Då var
kökspiraterna framme igen. Eller var det vägrenen öster om Bräcke?
Det tog i alla fall icke nämnda
elektronikkedja tre månader att hitta mina täckskivor, täckskivor som var
tvungna att finnas på plats innan jag kunde sätta upp köksfläkten.
I dag sitter både skivorna och
fläkten på plats.
Jag brukar tjuvköra den lite då och
då, vrida upp på högsta, varva ner till lägsta och så vidare, bara för att höra
det där gemytliga surret från den.
Det låter som om den talar till
mig, som om den med sitt surr och sina ledlampor vill övertyga mig om att den
alltid ställer upp på mig till hundra procent, som om den lite försynt men
övertygande säger:
– Mig kan du lita på, jag kommer
aldrig att svika dig. I kök och lök ska jag vara din vän.
I kök och lök … smaka på det.
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar