Nu är det dags för Britt att maka åt sig när det gäller oktobersommarn

Varför just Britt. Varför ska hon stå som portalfigur för en skön etersläng av sommaren? Och varje år? Varför kan man inte fördela gracerna mellan flera, så att även Jenny, Liselott, Ingrid, Harriet och andra damer får vara med på det berömda hörnet?

  Nä, samma tjat vartenda år: Brittsommar, Brittsommar, Brittsommar.

  Ja, inte bara oktober.

  En del brukar börja tjata om Brittsommar redan i slutet av augusti, som om sommaren redan då hade tagit slut och vi inte ens skulle få uppleva en enda dag med plusgrader i september. Som om kung Bore redan den sista augusti stod utanför vår vindpinade dörr beredd att ösa över oss skopor snö.

  ”Man brukar prata om Brittsommar” hör man kollegor, busschaufförer, butiksbiträden, bilmekaniker, parkeringsvakter och en och annan sumprunkare förnumstigt säga.

  I augusti?

  De har inte förstått att Brittsommar infaller när Britt har namnsdag. Varken förr eller senare.

De tror väl, att det är den brittiska sommaren som smugit sig in och välsignat Sverige med sin överblivna, för att inte säga efterblivna, värme; att britterna har något att komma med när det gäller sommar.

  Har dessa förvirrade Brittsommardyrkare aldrig varit till England? Har de missat väderprofeternas eviga visa om lågtryck och regn över Brittiska öarna?

  Britterna har varken någon vanlig sommar eller någon höstsommar att komma med. Om begreppet Brittsommar uppstått som en reaktion på det brittiska sommarvädret, skulle det inneburit lågtryck, ihållande regn och sönderblåsta paraplyn.

  För det heter ju i visan:

  ”Mad dogs and englishmen go out in the midday sun”. 

  Och var kommer det uttrycket ifrån, om inte från det faktum, att när solen skiner över brittiska öarna, sitter vanliga hundar och vanliga engelsmän, alltså de som inte är som galna hundar, inne och väntar på sin blåsiga, svala och umbrella destroying brittsommar.

  Men tillbaka till vår Brittsommar, som fjantiga och uppblåsta Britt får ta åt sig all ära för. Hur skulle det vara om de övriga damerna som har namnsdag i Britts närhet också uppmärksammades. Då kunde vi slipa tjatet om den fullständigt övervärderade Brittfjantan.

  Vi skulle få höra om Jennysommar, Ingridsommar och Harrietsommar.

  Och alla damer med dessa namn, tro mig, de skulle fröjdas!

  Jag skulle verkligen unna min ungdomskärlek, som hette Harriet, att få en släng av oktobervärmesleven. Hon var en trevlig tjej, kanske lite väl svårövertalad, men ändå.

  Pratar vi sedan om Jenny, då … då … då … Jag går inte närmare in på Jenny G, men jag kan försäkra alla att hon är värd all uppmärksamhet på sin dag i oktober.

  Däremot kan jag inte minnas en enda Britt från min ungdom, som är värd att få någon nutida uppmärksamhet. Den Britt jag mest kommer ihåg var visserligen snygg och sexig, men en riktig mallgroda som inte ens slängde ett getöga åt mitt håll. Usch och fy för henne.

  Sedan har vi killarna. Var finns genusperspektivet? Jimmy, Bror och Harry? Vad har det gjort för ont för att inte ens omnämnas om vädret tar sig i oktober? 

  Dirty Harry, Harry Brandelius, Harry Potter, käcka gossar allihop.  Nu är det dags att lyfta fram deras förnamn i samband med en angenäm oktobervärme. För den kan väl inte bara vara damernas förtjänst.

  Kvotera. Varannan herrarnas, tack.

  Och varför bara uppmärksamma en typ av årstidsväder, och då Bri … nä, jag vägrar att ta det osmakliga begreppet i min dator en gång till, men ni vet vad jag menar.

  Det finns väl andra årstidsfenomen som också vill hamna i fokus. Då behövs nya beteckningar och nya utryck.

  Sylvesterhöst. Vad säger ni om det? Skulle kunna användas om, när det regnar dagarna runt nyår.

Mariasommar. Skulle passa att benämna när solen formligen vräker ner runt den tjugoåttonde februari.  

  Och varför stanna där?

  Låt oss göra som jänkarna, som kallar senkommen sommar för indiansommar. Inte pekar de ut vissa individer i gruppen, nä, hela gruppen får ta åt sig äran. Sittig Bull och Sleeping Bill i all ära, men de får vackert rätta in sig i ledet bland de andra ”vanliga” indianerna när hela indianskocken får ge oktobersommaren uppmärksamhet.

  Utifrån detta faktum, varför inte kalla senkommen sommar hos oss för svensksommar? Hela befolkningen får vara med, man som kvinna, gammal som ung, frisk som sjuk, mätt som hungrig.   

  Demokratiskt så det förslår.

  Eller varför inte låta hela världen innefattas i begreppet. Mänsklighetssommar. Ingen nämnd och ingen glömd. Till och med lilla nyfödda Sawoia i Namibiska, Otjiwarongo inbegrips i den positiva benämningen.

  Men i och med det är väl möjligheterna till utvidgning av begreppet uttömda.

  Om man nu inte börjar spana ut i rymden … Vintergatusommar, Galaxsommar, Universumsommar …

  Nu är det bara för er att fortsätta.

  Mæ råkes