Irlandsproblem

Jag sitter där i soffan. Det är fredag. Ölen är framtagen och öppnad. En Bärnsten. Jag tar en klunk.

  God, men … ja, men vad då? Inte riktigt som jag förväntade mig. Brukar den inte smaka lite mera, så här en fredagseftermiddag? Lite beskare. Lite … ja, vad det nu kan vara.

  Jag skulle nog öppnat en IPA istället. Men man vet ju aldrig i förväg exakt hur just den eller den sorten kommer att smaka.

  Förbannat.

  Ska jag ändå öppna en annan. Och till och med hälla ut Bärnstenen? Vaska? Som bratsen gjorde med dyr champagne för några år sedan på krogarna runt Stureplan.

Men det vore väl slöseri?

  Jag kan kanske öppna en IPA, dricka upp den och sedan fortsätta med Bärnstenen.

Sagt och gjort, snart sitter jag där med en öppnad IPA.

  Får se nu?! Tar en klunk.

  Men vad nu? Den här smakar inte som IPA. Smaken av Bärnstenen har förstört smaken av IPA:n.

  Förbannat.

  Jag tar en klunk till. Nä, det vill sig inte.

  Kanske lika bra att öppna en President, en ordinär öl. Att dricka olika smakrika öl när de inte smakar är ju bortkastat.

  Alltså. Jag öppnar en President.

  Men vad nu?! Den här smakar ju bara blask. Smaken av de tidigare ölsorterna kräver en klunk av något med mera beska.

  Förbannat.

  Jag får återgå till IPA:n och Bärnstenen. Varva. Dricka varannan klunk. Sticka emellan men en klunk President ibland.

  Är det så här de har det på Irland, tänker jag, Varje fredag?

  Fy fan. Hur står de ut?

  Mæ råkes