Den lilla, lilla colombianska samepojken Jon Henrik

Såg Ingvar Oldsbergs och Pia Johanssons omtalade så kallade intervju med Jon Henrik i Bingolotto.  

  Tänkte först att det inte skulle vara så märkvärdigt, det överdrivs ju i så många sammanhang numera när det gäller kritik av språkanvändning m m.

  Men jag fick mitt livs överraskning.

  Förresten, det var ju ingen intervju.

  Det var kommentarer till den märkliga företeelsen colombiansk same, en colombiansk same som dessutom kunde framträda med sång till eget ackompanjemang.

  Hur bar han sig åt egentligen, så colombiansk och så samisk som han var? Det har ju aldrig hänt förr? Att det var möjligt? Och detta trots att han var så liten och oansenlig. Som ett litet hjälplöst barn.

  Ni vet ett som ligger i vagnen och jollrar och som man pratar till i tredje person:

  ”Vill Jon Henrik inte ha en liten bit renkött till? Kanske Jon Henrik vill gå och lägga sig? Jag förstår om Jon Henrik börjar bli trött, klockan är ju ganska mycket. Brukar Jon Henrik få vara uppe och se Bingolotto i vanliga fall? Men i dag fick Jon Henrik det? Jon Henrik fick ju till och med vara med! Jon Henrik ska få spela en sång till för oss i morgon. Eller också kan Jon Henrik få lära sig spela Bingolotto. Det ska Jon Henrik säkert kunna lära sig, fast Jon Henrik aldrig fick spela det i Colombia före Jon Henrik fyllde två månader. Blir inte det bra, Jon Henrik?”

  Ja, det var bara barnvagnen som fattades. I vilken han fått ligga medan människorna i publiken radat upp sig för att få se på och vinka ner till det lilla gulliga colombianska samebarnet Jon Henrik:

  ”Visst e han gullig! Och han finns på riktigt. Ja. Och nu log han!”

  Hade han inte haft sin samiska dräkt, hade det nog funnits risk för att ingen av programledarna ens lagt märke till honom.

  Hans musik däremot hade helande egenskaper. Och det är ju en självklarhet. Kan en sång bli mera helande än när den framförs av en korsning mellan en indian och en same?! Fast genetiskt är han väl ändå ”bara” indian?

  Men gott så? Deras magiska helande krafter har man ju läst och hört talas om.

  Det skulle inte förvåna mig om de flesta närvarande gick friska från Bingolottolokalen den kvällen?   

  Det gällde säkert såväl snuviga som cancerdrabbade. Kanske påverkade Jon Henriks magiska krafter till och med alla tittare?!

  Varför låter man inte flera samer adoptera sydamerikaner?

  Det skulle säkert kunna ge landstingen en hjälp på traven när de försöker få budgeten att gå ihop.

    Suck!

   
  Mæ råkes