”Surkärringar” undertext ”med
smak av passion”. Av märket Johans Polkagrisar.
Hm, vad var nu det här? De var utlagda
med hjälp av en bild på Fejan.
Vi kan bortse från vem som lade ut bilden. Det
var en kvinnlig bekant till mig, vars dotter hade gett henne detta godis. Alltså
fanns ingen man inblandad. Och tur var kanske det. Men sedan fanns ju Johan
förstås. Tillverkaren.
Min kommentar blev, lite raljant:
”Djupt kränkande godis!”
Givetvis menade jag kränkande för
kvinnor i allmänhet. Inte för mörkhyade, vackra, fula, romska, asiatiska eller byråkratiska,
utan för alla kvinnor som förstår
vilken ringaktning av kvinnor det ligger i begreppet kärring, fast det i ordets begynnelse(betoningen låg då på
käääring, alltså någon man är kär i) betytt något i stil med darling.
Dottern svarade:
"Det står ju passion, fokusera på
det vet ja". Det var den effekten dottern förväntade sig av godiset. Gott så.
Hm.
Skulle man alltså kunna saluföra negerbollar
om man hade en undertext som sa:
”med smak av passion”? Eller ”med
smak av det exotiskt sensuella Afrika”?
Vore det okej då? Man skulle ju
kunna fokusera på det och skita i att det stod negerboll.
Surgubbe
då? Vilken undertext gör det begreppet, så att säga, rumsrent?
”Med smak av passion”?
Kan griniga gubbar ha passion,
smaka passion? Den enda passion de kommer upp i är väl gubbsjuka. Ett
märkligt begrepp som används, speciellt av kvinnor, tror jag, för att beskriva
äldre män som inte klädsamt stängt sexualbutiken och dessutom har mage, för att
inte säga kuk, att bli lite upphetsade när de tittar på yngre kvinnor.
För att kvinnor skulle vara
gumsjuka, och då tråna efter yngre män, det förekommer ju inte? Däremot vill
kvinnor numera gärna framhålla att de fortfarande efter fyllda 60 visst är
sexuellt aktiva.
Såg ett reportage i en damtidning som
jag läste hos tandläkaren, (jo, det är faktiskt sant, jag prenumererar inte och
sitter inte och onanerar till bilder ur Femina) där redaktionen försökte ringa
in den moderna kvinnan, och då dök begreppet ”fortfarande sexuellt aktiv” upp. Begreppet
stod för något väldigt positivt.
De är numera alltså som de
gubbsjuka männen. Gumsjuka? Men att
använda ett sådant begrepp är väl ändå att ta i. Det förstör liksom det vackra
i passionen. De blir liksom ett offer för sin lust. Som de gubbsjuka.
För det är ju passionerade de är.
Kvinnorna. Gubbarna, vet e’ fan.
De är väl mest kåta. Och det är väl
… ja, vad är det? Är det positivt eller negativt. Men om det ska bli något
måste väl båda vara sugna.
Språket lever sitt eget liv.
Uppstår eller finns en företeelse måste den namnges: curlingföräldrar,
gubbsjuk, kärring, blondin, bondläpp, fittstim (ni minns LO-basen Stig Malms
klassiska kvinnoförnedrande ord, som genom att det användes i en boktitel, vreds
ur händerna på kvinnoringaktarna).
Sedan skulle jag vilja ta upp begreppet
tavring … nä, nog nu.
En annan gång kanske.
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar