Är det någon som ser mig?
Jag sneglar lite diskret omkring
mig för att se om någon upptäckt mig och min situation. Nä, det verkar det inte
vara, de andra verkar ha fullt upp. Skönt.
Dessutom befinner de sig ju i samma
situation som jag. Att då börja peka finger åt mig och gapflabba skulle väl
ändå vara att ta i.
Då skulle jag ju bara kunna svara
med att peka finger åt dem, samtidigt som jag lägger på fetaste tokskrattet och
utbrister:
– Ja, men titta dig själv i spegeln,
så inser du att du ser ännu löjligare ut! Fåntratt!
Men skulle jag verkligen säga det,
om de nu började peka finger och allt det där?
Skulle jag inte skamset bara snabbt
vända på klacken och försvinna in i en annan gång? Att riva upp himmel och jord
för en sådan skitsak. Nä!
Men faktum kvarstår.
Jag kommer aldrig, i hela mitt liv,
kunna förlika mig med att jag numera, varje gång jag besöker en matbutik,
känner mig totalt förnedrad.
Ibland har jag faktiskt tänkt
anmäla mataffärerna för kränkande behandling. Rasism helt enkelt, den rasism
som de varje dag och hela tiden utsätter många av sina kunder för, och detta
trots att dessa är mer än villiga att, för vilken gång i ordningen, inte bara
bidra till butikernas överlevnad – utan till deras vinst!
– Kom nu, mumlar jag knappt
hörbart, och drar iväg med min rullande kundkorg.
Vem i helvete uppfann den?! Vilken
jävla idiot?!
Förstod han inte, för det måste väl
ha varit en han, vilken förnedring han med detta missfoster skulle utsätta alla
matbutikskunder för. All den skam som skulle samlas i dessa stackars vanliga,
trogna, lojala, matinköpares själar, när de, mer eller mindre tvingade, skulle
behöva släpa på denna bastard till uppfinning.
Nä, jag vill inte förnedra det
ansedda ordet uppfinning med att förknippa det med denna tingest, utan jag betecknar
detta missfoster som en nerfinning: ett av de största stegen tillbaka i
människans utveckling, en total degenerering av mänskligt beteende och en total
förnekelse av att mänskligheten ändå kommit längre än den encelliga amöba som
vi ursprungligen emanerade ur.
Sug på den du, du som nu är orsaken
till katastrofen.
Men det är inte bara nerfinnaren
som ska klandras, det finns medlöpare.
Kostymklädda, kafferapande och
säkert korrupta inköpschefer som fattat beslut om inköp, transportfirmor som
aningslösa förmedlat denna missbildade bastard, butikspersonal som orerat över
dess förträfflighet och ställt fram den, och den absoluta roten till att denna
nerfinning nått ut till butikerna – de kinesiska tillverkarna.
De som i dag nöjda, och troligen av
rysk kaviar och dyr fransk gåslever bukstinna, gnuggar sina feta händer i
glädje över att de lyckats lura på världen detta äckel till tingest.
Att den blivit ett av de största
hoten mot allt vad västerländsk civilisation heter, att den riskerar att totalt
upplösa den västerländska subtila känslan för estetik, etik och moral och att
den kan bli början till världens och deras egen undergång, verkar de totalt
skita i. Nä, ren, skär och urbota dum girighet är deras signum.
Sedan måste jag ju erkänna att den
förnedring som jag beskriver gäller framför allt oss män. Jag tror att kvinnor
har mycket lättare att acceptera dragandet av detta felaktigt utvecklade
varutransportmedel.
Men för en man, och nu talar jag om
en riktig man, en som aldrig haft den ringaste tanke på att, och aldrig ens under
dödshot skulle, använda begreppet hen, för honom är denna mänskliga katastrof
något så tragiskt och obeskrivbart förnedrande, så att … jag hittar inte ord.
Och skulle detta komma på tal, i
bastun eller annorstädes där män tillåts vara män, skulle ryska revolutionens
repris inte vara långt borta, skulle grymheterna under folkmorden i Rwanda
riskera att förblekna, skulle Hitlers och Pol Pots utrensningsaktioner mot
misshagliga individer riskera att bara bli en pittoresk parantes i våra
historieböcker.
Den rullande kundkorgen är ett
grundskott mot Mannen med stort M, mot essensen av testosteronet och mot själva
hjärtat av y-kromosomen!
Allt är över.
Jag har med kraft och uppdämt
ursinne, så våldsamt som jag tordes, tryckt ner den löjliga rullande kundkorgen
i stapeln av de redan använda, jag har betalat med mina surt förvärvade pengar,
jag har befriad passerat de förnedrande kundvagnarnas uppställningsplats vid
ingången, jag har skänkt dem de mest mordiska tankar jag kunnat komma på och
jag står i kassan på Systembolaget med en gammal hederlig kundkorg fylld av de alkoholhaltiga drycker som
förhoppningsvis ska få mig att glömma den senaste timmens kundkorgsförnedring.
Systembolaget skulle bara våga byta ut sina hederliga kundkorgar
mot, ja, ni vet vad. Då vore ett samtal från mig till IOGT inte längre så
främmande.
Jag hoppas Systembolagets
inköpschefer är medvetna om det.
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar