Årets nobelpris i litteratur fick röksuget att nå oanad styrka

Modiano? Nobelpris? I litteratur?

  Vem fan är det?

  Låter Italienskt. Men tydligen är han från Frankrike?

  Kan det vara möjligt? Alltså inte en tvättäkta. En bluff? En halvitalienare? En halvmaffiosa? Eller en oäkta baguettebärare? Något fel måste det vara. Inte ska väl en fransman ha det italienskt klingande namnet Modiano?!

  Se hur långt det har gått.

  Det började med att Abraham inte kunde hålla sig i Ur utan utvandrade till Kanaans land för knappt 4000 år sedan. Sedan dess har det varit kört. Ingen ordning. Alla får bo nästan var de vill och dessutom heta vad de vill.

  Men ville verkligen Patrick Modiano heta Modiano i efternamn?

  Blev han tillfrågad, den dag då han illa tilltufsad, blodig och lite förskräckt lämnade sin moders sköte?

  – Vill du heta Modiano, min son? Blir det bra så? Eller ska jag ge dig ett annat efternamn?

  Knappast.

  I stället tyckte säkert hans mor att det var skönt att förlossningen var över och att hennes nyfödde vackert fick vara nöjd med att dela hennes efternamn?

  Patrick själv tänkte nog inte så mycket på sitt efternamn utan koncentrerade sig i stället på att upptäcka om det inte fanns några härliga, av mjölk sprängfyllda, bröst i närheten. Mjölkersättning hade han kanske hört talas om, men originalet är ju alltid bäst, som det brukar heta i reklamen. 

  Nåväl, jag googlade på den ovan nämnde nobelpristagaren i litteratur.

  Modiano.

  Men vad får jag se.

  De mest sofistikerade reklamaffischerna för cigarrettmärket Modiano. Affischer från 20- och 30-talet designade av Franz Lenhart. Jag blev helt förbluffad.

  Vilken minimalism, vilken känsla, vilken genialitet!

  Jag blev röksugen redan efter att ha betraktat den första affischen en trettiotvåondels sekund. Men vad jag minns hade jag aldrig någonsin sett cigaretter av märket Modiano hos min närmaste matvaruaffär, Matmästar’n.

  Och tur var väl det, när nu Modianocigarettsuget grep tag i mig med all kraft.

  Jag fick i stället nöja mig med att börja tugga på en i all hast återfunnen sliten blyertspennstump.

Man tager vad man haver, som någon käck Varg kläckte ur sig för några sekler sedan.

  Men suget tilltog.

  För varje ny Modianoaffisch som jag nu upptäckte, blev drömmen om rökverk allt brutalare.    

  Begreppet rökvärk myntades i all hast.

  Jag såg mig själv på stan, gående längs gågatan, medan röken från min Modianocigarett lugnt sökte sig till alla mötande människors näsor, som då förundrade stannade för att avundsjukt och bittert konstatera att här kom stans coolaste och enda Modianocigarettrökande kille.

Han som röker den cigarett som alla, rökare som icke-rökare, vill ha mellan sina läppar, som inandas den enda rök som det är lönt att förstöra sina lungor med, helt enkelt, som röker den enda cigarett som gör livet värt att leva och som man, med gott samvete, kan acceptera som dödsorsak.

  Som ni säkert förstår har Franz Lenharts Modianoreklamaffischer för evigt förändrat mitt liv i grunden.

  Och jag förstår Svenska Akademien.

  För vem kan, efter att man betraktad dessa affischer, vara mera lämplig att tilldelas nobelpriset i litteratur om inte just Patrick Modiano, den man som bär det mest röksugeframkallande efternamnet i världen?!

  Sedan har ha ju skrivit en del böcker också.

Mæ råkes