Arbetsgivarna måste ha jublat, när
begreppet hen för första gången kom på tal. Vilken problemlösare(!), tänkte nog
många av dem då.
De väntar säkert också med spänning
på att begreppet ska vinna större terräng, så att det till slut blir det
dominerande.
För då kan de äntligen, enkelt och
billigt, se till att det blir jämställt på alla arbetsplatser. De behöver bara se till att alla anställda går
under benämningen hen och förbjuda alla på företagen att använda han och hon.
Vips har de ingen ojämställdhet längre, för alla hen har ju samma snittlön,
arbetsvillkor och karriärmöjligheter. Skönt!
Och att sedan börja tramsa om att
det ska vara fifty-fifty könsfördelning i bolagsstyrelserna blir ju omöjligt.
De kommer att lägga sig platt inför
fackets krav på att det ska vara 100 % hen i styrelserna. De kan till och med
gå i bräschen för att det ska införas, och på så sätt bli först med att
avskaffa ojämställdheten.
Kristdemokraterna får väl en mindre
orgasm när det införs hen-dagar som ska tas ut i stället för mamma- och
pappadagar. Det blir upp till varje familj att välja om en hen eller en annan
hen tar ut föräldradagarna. Ett till problem har alltså lösts. Vilken som
diskar, städar och lagar mat hemma behöver inte längre diskuteras, för då kommer
det alltid att vara hen som gör det. Det finns ju inga andra att tillgå.
Så kan man fortsätta med att lösa
problem inom alla områden där det råder ojämställdhet. Kalla alla hen. Genialt!
Tipsa nobelkommittén, så att den
hen som en dag drivit igenom hen-användningen och därmed löst alla
ojämställdhetsproblem, kan tilldelas nobelpriset.
I … litteratur?
Det är ju ändå en fråga om magisk språkanvändning.
Eller i … ekonomi?
Ingenstans behöver man ju längre
slösa pengar, på dyrbara utredningar och åtgärder för att komma tillrätta med
ojämställdheten.
Kanske kan man tilldela hen ett
kombinerat pris, ett som inbegriper både litteratur och ekonomi.
Att avskaffa han och hon fungerar
väl ungefär som att ta bort begrepp som fattig och rik. Alla är väl
medborgare?! Det är dem vi ska bry oss om, det är dem vi ska beskatta, det är
dem vi ska se till att det råder jämlikhet och jämställdhet mellan.
Alla medborgare har lika hög, eller
lika låg, snittlön.
Inför man sedan begreppet världsmedborgare
blir snittlönen lika i hela världen.
Sedan kan man fortsätta med att ta
bort ord som slaveri, svält, och krig. Vips får vi då slut på slaveriet,
svälten och krigen. Att ingen har kommit på det här tidigare?
Här har man under sekler jobbat för
att avskaffa slaveriet, skickat bistånd till svältande människor och förhandlat
om fred, när man bara behövt avskaffat orden. Då hade det ju varit klart. Hur
dum får man vara? Vilket slöseri!
Likadant med ordet diktatur. Hur ska
man kunna införa eller upprätthålla en diktatur om inte ordet diktatur finns?
Sedan om länderna blir demokratier få vi väl se. Det finns ju fortfarande
begrepp som teokrati, teknokrati, med flera, som ligger på lur och vill
användas. Men de orden får vi väl ta tag i då.
Förresten, såg just att det skulle
vara tjejkväll i en butik i staden.
Henkväll?
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar