– Nu är det slut, säger Bengt Larsson
lite lakoniskt
Garvsyragänget står
där och tar emot publikens applåder framför vridläktaren vid Döda Fallet, när
föreställningen, En riktig cirkus, nått sin ände. Inalles består kärnan i gänget* bara av fyra
skådespelare, men i denna föreställning har den förstärkts med ytterligare en,
Linda Claesson.
Men vart tog då alla de andra vägen?
Men vart tog då alla de andra vägen?
Den artikulerade friherren, de
strävsamt arbetande kafésystrarna, det sparkcykelåkande kommunalrådet, den
hemvändande och traktorkörande Magnhild, hennes svengelsktalande dotter, den
förbittrade och förbannade markägaren, den pustande rikskändisen, den
finsk/arabiske multimiljardären, herrarna i baletten …?
Och hur fick ensemblen allt att gå
ihop?
I första akten skakas
ketchupflaskan om ordentligt, men det är inte mycket som kommer, några tunna droppar,
och man undrar lite smått:
Vad ska det bli av detta?
Av kommunalrådets kryptiska
enstaviga uttalanden, av kafésystrarnas oro för köpcentrumplanerna, av markägaren
Villes expropriationsrädsla, av den uppdykande engelska cirkusen, som leds av
den Sverigebördiga Magnhild, av Magnhilds ”faderlösa” dotter, av
multimiljardärens kommande besök …
Men i andra akten ges besked och
hela innehållet och lite till störtar brutalt ur flaskan:
En audition med bland andra tre
balettdansande herrar sparkas igång, en av kafésystrarna och den finsk/arabiske
multimiljardären trollas på ett mirakulöst sätt bort, cirkusdirektörskan börjar
göra anspråk på köpcentrummarken, den ursprungliga markägaren håller så när på
att drunkna i en minimal badpool, sedan han dessförinnan försökt jaga livet ur
det enstaviga kommunalrådet, en rikskändis dyker upp för att försöka bestämma
vem som är far till cirkusdirektörskans dotter … och så vidare.
Och allt medan vridläktaren på ett
smakfullt sätt vrids fram och tillbaka, traktorer, lastbilar, mopeder och
cyklar dundrar förbi, passande ackompanjerande sånger framförs och många i
publiken nästan kiknar av skratt.
Allt gick ihop till slut. Nästan. För
jag och de andra i publiken blev nog aldrig riktigt klara över vem som var den
svengelsktalande dotterns far.
Men vi får väl nöja oss med att vi än en gång fick smaka den innehållsrika och skrattframkallande ketchup som vi sedan många år vant oss vid att Gravsyragänget troget serverar.
Men vi får väl nöja oss med att vi än en gång fick smaka den innehållsrika och skrattframkallande ketchup som vi sedan många år vant oss vid att Gravsyragänget troget serverar.
* alla som på ett eller annat sätt deltar i En riktig cirkus är: Göran, Ullis, Bengt, Fille, Linda, Görans söner Fredrik och Filip, Bengts son Anton och Ullis dotter Thea.
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar