Män, män, män.
Vilka möjligheter finns det inte för
kvinnor att träffa dem i dag.
På en buss på väg till Gäddede, på
krogen Glade Tuppen, på jobbet i fikarummet vid kaffeautomaten, vid kassan på
HM när hon betalar två för tre, på ett plan på väg till Malaga, på en
passagerarfärja mellan Stockholm och Tallin, eller genom att lägga ut sig på en
dejtingsajt för singlar, nyss skilda, separerade, förtvivlade, glada,
femtioplussare, späda thaikvinnor, utsökta ukrainska kvinnor, raffiga ryska
kvinnor, exotiska kvinnor från Burkina Faso, tangointresserade kvinnor från
Argentina eller vilken sajt som nu passar den träffsugna kvinnan. Överallt
finns möjligheter till en dejt.
Men förr.
Hon hade en trög och tystlåten bonde
ute på åkern, vars liv bestod i att på olika sätt plöja, harva och ta hand om
höet. Han hässjade hö, körde hö, lastade in hö i ladorna, körde hem hö från
ladorna, såg höet växa och bli redo för skörd. Hö, hö, hö …
När kvällen kom, förväntade han sig
att otvättad, med flera lager av hödamm i nacken under kragen och med ett hår som
var en blandning av klöver, timotej och hårtestar, bara kunna sätta sig vid ett
nydukat bord och bli serverad kornmjölsgröt av en tålmodigt idogt fejande och
väntande hustru.
Och på det, en svängom i sänghalmen.
Nä, någon måtta fick det väl vara.
Skulle det bli något, fick han lov att han prestera
minst trettio välfyllda hässjor per dag. Där gick gröt- och svängomgränsen.
Men inte lyckades han med det, för han
hade så mycket annat hyss för sig.
Hon kunde vid vissa tillfällen se
honom förundrad stå och spana upp mot skyn, som om han trodde att Jesus eller
någon märklig flygfarkost helt plötsligt skulle uppenbara sig.
Ibland bara avbröt han höbärgningen,
begav sig till vedboden, arbetade tålmodigt med yxa och såg på en björkstock
under det han mumlade om ettor, nollor, Word, Microsoft och Apple. På detta
kunde han undrande komma in till henne i köket och fråga om brevbäraren inte
hade levererat ett Officepaket till honom.
Det märkligaste var dock
busshållplatsskylten han satte upp vid hässjan längst uppe vid skogen. En
busshållplatsskylt som angav en enda destination och en enda avgång, nämligen: Gäddede.
15.27.
Gäddede, fanns det en plats som
hette det? undrade hon. Hon hade då aldrig hört talas om den, men när hon frågade
om den, tittade han bara bort och svarade något kryptiskt som:
– Man vet aldrig, man kan ju
aldrig veta. Men det sägs.
Det var när hon någon dag funderat
på det svaret, hon förstod vad det var som fyllde hans hjärna och hjärta:
längtan efter en annan kvinna!
I raseri kastade hon diskborsten i
golvet, hällde ut det veckogamla och veckosmutsiga diskvattnet över hans enkla
säng och sängkläder, rusade ut till vedboden och gick med yxan lös på hans
sista datorskapelse tills det bara återstod späntved av den, fortsatte, sedan,
med yxan i hösta hugg, upp till översta hässjan vid skogen, slet ner
busshållplatsskylten, krossade, för att inte säga mosade den, med baksidan av
yxan.
Slutligen sprang hon ner till honom
på åkern, där han än en gång stod och spanade upp mot himlen, och som hon nu äntligen
förstått, i hopp
om att en oerhört vacker kvinna skulle komma
nedfallande ifrån.
Nu höjde hon yxan mot honom i det
hon vrålade:
– Säger, nämner eller ens mumlar du
om en plats som börjar på Gädd och slutar på ede
en gång till, kommer jag, med hjälp
av denna yxa, att se till att du får tillbringa resten av ditt liv i två
separata delar, en högerdel och en vänsterdel. Vilken del du vill ha snoppen
på, får du bestämma själv.
Men hur det gick för honom med
omnämnandet eller mumlandet av Gäddede, fick hon aldrig veta.
För redan samma kväll hoppade hon på
bussen som stannat vid, den av henne, nytillverkade, busshållplatsskylten vid
hässjan längst uppe vid skogen.
En skylt på vilken man kunde läsa om en enda
destination och en enda avgångstid, nämligen: Härifrån. Nu.
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar