Övervakning. Bevakning. Kontroll.
Ruggigt. Speciellt om det är någon
relativt obekant som övervakar en. Som Barack Obama.
Han sitter där framför min Facebooksida
och gottar sig åt mina utlagda kort på middagsmat, fulla bärhinkar och fulla
människor från surströmmingsfesten i lördags. Tänk om han har mage att göra så.
Kanske dessutom ropa till sin fru
Michelle något i stil med:
– Michelle, come and look. Lars
from Sweden has picked ten! kilograms of blueberrys in the swedish forests and
dessutom has he been drunk at that fermented baltic herring
party we talked about that he
should visit last Saturday. He drank a lot of snapses, that Lars. Should I call
the CIA to check him up?
Och Michelle, som jag hört är mer
än lovligt misstänksam, som då skulle svara honom:
– Yes, do that, I’v heard that
Osama also drank a lot of snapses in smyg. Maybe Lars is a coming Al Qaida
member.
Och så skulle det gå på. Ständigt
denne Barack och denna Michelle.
Vilken skymf. Vilken kränkning. Vilken
förnedring.
Och sedan om Barack eller Michelle
skulle få idén att trycka på gillaknappen.
Hur skulle man tolka det? Är han
eller hon ironisk? Eller ”gillar” de bara för att markera att de håller koll på
en? Frågor, frågor, frågor.
Dessutom en främling som ringer,
men lägger på innan du hinner lyfta luren, en man i rutig rock och brun hatt tillsammans
med sin varglika hund, som i skenet av gatlyktan utanför din bostad, står och
läser en tre veckor gammal Stridsropet, en parant klädd solglasögonprydd
främmande kvinna som går runt i kvartersbutiken med en tom varukorg innan hon
utan förvarning hastigt lämnar butiken, stiger in och försvinner i en
falskskyltad svarttaxi, mystiska felparkerade bilar på varje parkering du
använder och dessutom vänner som av rädsla slutar ”gilla” dina välfyllda blåbärshinkar,
dina festbilder eller vad det nu är som du lägger ut på din Facebooksida.
NSA, jag säger bara det, det kan
vara så det fungerar.
Men vad är det för knep man då ska
använda mot dem?
Det finns deviser som säger ”svara
med samma mynt”; ”möt motståndaren med hans eller hennes egna vapen”.
Alltså. Man gör som
spionorganisationer gör, när de befinner sig under attack. Skaffar nya obskyra förklädnader,
nya hemliga koder, nya kurirer, och så vidare.
Till exempel skaffar man ännu en Facebooksida
under namnet ”The ultimate and genuine – (och namnet)”, där man ger sken av att
de bilder man lägger ut där är, som namnet antyder, slutgiltiga och äkta.
Där man lägger ut bilder på middagstallrikar
som andra ätit och som man i smyg fotograferat på olika restauranger vid olika
tillfällen.
Man besöker bäruppköpare för att
där, mot betalning förstås, fylla ett antal hinkar med olika bärsorter för
fotografering. Vid angivandet av mängden använder man gram istället för kilo.
Och fermentedbalticherringhippabilderna
arrangerar man med hjälp av surströmmingsburkar fyllda med grå lervälling
hämtad från det obligatoriska diket i närheten.
För att understryka att det
verkligen är surströmming i burkarna låter man de människor som figurerar på
bilderna ha klädnypor satta över sina näsor.
Den fejkade berusningen fixar men
med hjälp av solution från gamla sparade cykelreparationssatser.
Risken att Barack eller Michelle
skulle kunna se att vodkaflaskorna innehåller vatten istället för Koskenkorva
är en på miljonen.
Och så går man på. Allt för att
förvilla.
Sedan förföljarna:
Problemet med honom, eller henne,
som lägger på innan man hinner svara, löser man med att skaffa tretton olika abonnemang
från tretton olika operatörer.
Han som är klädd i överrock och
hatt som läser Stridsropet i sällskap av en vargliknande hund, fixar man genom
att skaffa en frälsningsarméuniform, ta den på sig och fräckt gå fram till
honom och be om eld till cigarrett som redan brinner. Att han i framtiden efter
det, skulle häcka under lyktstolpen är knappast tänkbart.
Hon i affären blir en enkel match.
Man stoppar helt enkelt i smyg på henne lite smågodis och låter vakbolaget som
sköter bevakningen av affären ta hand om fallet.
De mystiska felparkerade bilarna
repar man med hjälp av sin lägenhetsnyckel upp lacken på, innan man under deras
vindrutetorkare sätter fast en broschyr som upplyser om var ägarna kan få hjälp
med lackskador.
Det svåraste bli nog vännerna som
av rädsla slutat ”gilla”.
Men handen på hjärtat, är sådana
vänner egentligen något att ha? Som räds typer som Barack Obama och han
fru? Mitt svar är: Nej!
Och hur många nya vänner kan man
inte skaffa på Facebook per vecka om man verkligen vill?
Varning! Varning! Varning!
Den som läst denna
kontraspionageinstruktion ombeds att så snabbt som möjligt printa(skriva) ut
den, stoppa den i sin mun, tugga sönder den, svälja den och i tre dagar framåt
vid alla sina toalettbesök använda vitt skilda och hemligt belägna toaletter.
SNH. (Kontraspionaget: Shit never
happends)
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar