Pages

söndag 22 september 2013

När jag på det röda raggningssätet drabbades av både lepra och denguefeber


En gul miljövänlig stadsbuss. Ett knallrött raggningssäte. Ett grönt möte. Så var den tänkt. Stadsbussarnas kampanj för att få flera att åka buss.
  Varför inte pröva, tänkte jag.
  Förena två goda ting: miljö och romantik; miljöromantik. Kan det bli bättre?
  Jag kände mig nästan helt igenom miljö- och relationsrätt när jag med stora förhoppningar slog mig ner på det röda sätet, på väg mot …?
  Jag visste inte. Jag hade bara hoppat på en linje, vilken som helst och …
  Men först hade jag givetvis förvissat mig om att den buss jag klivit på verkligen hade ett rött raggningssäte.
  Döm om min förvåning, när en superläcker kvinna i passande ålder redan vid första hållplatsen äntrade bussen. Med spänd förväntan såg jag henne dra sitt kort och närma sig mitt säte.
  Först flyttade jag snabbt bort den medhavda väskan från platsen bredvid och försökte göra mig så smal som möjligt, för att hon inte skulle avskräckas av att utrymmet bredvid mig verkade alltför litet för hennes, som jag nu såg, perfekt yppiga uppenbarelse.
  Men sedan när hon inte saktade farten, lade jag nonchalant ut ett ben i mittgången, för att liksom ”by accident” stoppa hennes framfart.
  Förvånad stannade hon och tittade ner på mitt ben, och sedan in i mina kärleksfulla och av förhoppning glittrande ögon.
  – Ursäkta, men skulle du kunna släppa förbi mig, jag tänkte sätta mig längst bak i bussen? sa hon lite kärvt
  Aha, en lite svårfångad, tänkte jag, hon försöker göra sig svår.
  Jag tittade ännu mera kärleksfullt och ännu mera förhoppningsfullt glittrande in i hennes ögon, i det jag ställde min i förväg uttänkta fråga:
  – Visst är du en sån som gillar miljöromantik? En som tar ansvar för både miljö och relationer? Jag ser det på dig, att du just är en sån. Eller hur? Jag är också det. Och det här sätet är som gjort för oss två. Tillsammans.
   – Vad svamlar du om, blev det brutala svaret. Har du druckit för många öl, eller?
Om du inte flyttar ditt feta ben ska jag se till att chauffören flyttar bägge dina feta ben med tillhörande feta kropp, feta armar, feta händer och feta skalle ut ur bussen vid nästa hållplats.
  Hennes blick var allt annat än kärleksfull och för ett kort ögonblick tänkte jag fråga varför, men jag ångrade mig snabbt och drog undan mitt ”feta ben” och lät henne passera.
  Oj då, tänkte jag.
  Och hon som föreföll så trevlig när hon klev in i bussen, men sedan … snarare otrevlig. Riktigt otrevlig.
  Det var väl ljuset framme vid ingången som spelat mig ett spratt. Tur att man inte fick en sådan kvinna på och runt halsen, tänkte jag.
  Jag hann inte tänka tanken färdig förrän en nypåstigen inte alltför superläcker kvinna helt plötsligt hade stannat vid mitt röda raggningssäte.
  – Du sitter på rätt plats för dig och mig, eller ska man säga rött! plats för dig och mig, sa hon förföriskt, och dråsade ner med sin något tilltagna kropp bredvid mig och tryckte in mig mot fönstret.
– Vilken genial idé från bussbolaget, ett rött säte för att underlätta kommunikationen mellan passagerarna, och dessutom gör man det miljövänligt, fortsatte hon samtidigt som hon lade en hand på mitt lår.
  – Det är du och jag, va?
  – Vad då? Är inte alla säten röda? Jag ska snart kliva av, sa jag och låtsades fatta noll
  – Försök inte, den gubben går inte, jag vet nog varför du valde just det här sätet. Du väntade på att jag skulle dyka upp, va? sa hon, medan hennes blick förgäves sökte efter min.
  – Vi är överens, va? Ska vi hem till dig eller mig?
  – Hur ska jag kunna veta det? Själv bor jag i ett läckande enmanstält ute på en blötmyr så där kan det bli både fuktigt och trångt. Men det är klart, gillar man sånt och är beredd att klafsa och gå en halvmil över en surmyr, visst är det helt okej för mig.
  Men jag vill redan från början vara helt ärlig mot dig och inte invagga dig i några falska förhoppningar. Det kan bli tungt. Och det kan ta tid.
  Sedan är det en sak till, det kanske är lite skämmigt att erkänna, men de misstänkte på hälsocentralen, som jag just kommer ifrån, att jag dragit på mig lepra förra veckan när jag besökte Kongo. Bara så att du vet vad du ger dig in i.
  Men de var inte säkra, det kunde lika gärna vara denguefeber, sa de.
Men det passar ju bra om man är SM, och gillar lite däng, fortsatte jag och knuffade henne lite kärvänligt med armbågen i sidan. Gillar du också sånt? Är du lagd åt det hållet?
  Annars skulle vi ju kunna spetälska? Speta på, som man sa nere i mörkaste Kongo. Har du prövat det någon gång? Det är rätt mysigt. Det var deras favoritsätt där nere i Af …
  Längre hann jag inte, för en sekund senare trängde sig den inte alltför intressanta kvinnan med ett skri ut genom bakdörrarna vid den hållplats som bussen just då stannat vid.
  Efter den upplevelsen blev det inget fler dejtingförsök på det röda sätet, och numera undviker jag allt vad rött heter både när det gäller tåg- och bussäten. Särskilt om jag landvägen ska förflytta mig till Kongo.

  Mæ råkes

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar