Pages

torsdag 26 september 2013

När man glömmer att duscha, köpa smör och ta det försiktigt med tekoppen


Ibland när man vaknar, räcker det inte med att bara vakna.
  Man vill inte alls slå upp sina ljusblå, hoppa upp, börja gnola: ”Ta fram det bästa humör du har, var morgon när solen går upp… ” och med frenesi och entusiasm tillreda en trerätters frukost.
  Nä, det vill sig inte. Man ligger där och funderar på vem som i helvete har väckt en, nu när man befann sig i en tusen procent angenämare värld. Varför fick man inte vara kvar i den?
  Drömma klart drömmen som handlade om vad man skulle kunna uppleva med en eller kanske två kvinnor, om man hade lite flyt.
  Eller också handlade den om ett mångmiljonskrap på Triss och en framtid i, som man säger, sus och dus, där det enda som återstod var att sätta in pengarna på ett högräntebärande konto. Men just när man skulle trycka på ”skicka” vaknar man, och förbannar allt vad Triss, banker och fru Fortuna heter.
  Det är sådana gånger man funderar på att ändå kliva upp, sätta på datorn, gå in på internetbanken för att kolla om inte drömmen kan bara sann, och om man ändå inte hann trycka på ”skicka”, innan man vaknade.
  Men man gör inte det, man tar en enklare väg: man somnar om.
  För att tre minuter senare väckas av en ilsket snoozeringande mobil.
  Man får tyst på eländet och börjar tvinga sig att inse att en ny dag har randats, och att det möjligen kan finnas någon enstaka av ens medarbetare som trots allt skulle bli besviken och kanske börja gråta, om man inte dök upp på jobbet just den här morgonen.
  Att man är behövd, att man är en viktig kugge i samhällsmaskineriet och att man faktiskt gör skillnad.
  Att det finns några som säkert tycker tvärtom, lyckas man förtränga.
  ”Rise and shine”, tänker man och stapplar in i badrummet, där man i spegeln får en smärre chock:
  Vem är den där ovårdade typen som, av ren lathet, lämnat kvällsduschen till den morgon som nu obevekligt infunnit sig?
  In i duschen, tvål och schampo, torkning, titt i spegeln, förbannnat! för lång skäggstubb, rakning, jakt på rena strumpor, resten av kläderna på, hämtar tidningen, in i köket, hoppar trerätters, fram med bröd, ost och …
  Vilken klantskalle till idiot glömde köpa smör igår? Finns han i närheten, då …
  Okej, det får gå utan. Men kul är det inte.
  Klockan tickar på.
  Tio minuters frist och man slår nöjd upp tidningen, men i samma veva, inte alls nöjd, välter man också ut innehållet i tekoppen över tidningen och sina nytvättade byxor.
  Upp som en fjäder från stolen och man tittar förtvivlad ner på sina nersölade byxor, och ser samtidigt för sitt inre en rad snabba åtgärder som måste till, innan man någorlunda respektabel kan anlända till sin arbetsplats. 
  En hastig tugga av den första mackan, av med byxor, kalsonger och det sista rena paret strumpor, dusch av nedre region, sök av nya par byxor och kalsonger, grävande i tvättkorgen efter det renaste paret smutsstrumpor.
  Tolv minuter av tiominutersfristen har nu gått och man är inne på övertid.
  Med saknad i blicken betraktar man i en sekund de tre läckra mackorna, som bredvid den i te marinerade och olästa tidningen ligger övergivet ouppätna.
  Sedan störtar man med ytterkläderna på trekvart ner mot busshållplatsen, för att där få uppleva hur det känns när den buss man tänkt ta, för första gången på länge, i tid lämnar hållplatsen.
  Allting stannar. Allting förefaller meningslöst. Man frågar sig själv: Vad är det här?
  Och någonstans i fjärran hör man en lågstadieklass sjunga den gamla kära:
”Ta fram det bästa humör du har, var morgon när solen går upp…”

  Mæ råkes

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar