Pages

onsdag 3 juli 2013

”Lev hårt, dö ung” – det intelligenta alternativet


Jag är en människa.
  Överraskande?
  Knappast, för vad jag vet är det bara vi människor som kan skriva.
  Ja, ja, ja, det kan finnas, andra människor, varelser, intelligenser, på andra planeter i universum, som kanske är helt överlägsna oss på att skriva dåliga kåserier, svamla om oväsentligheter, lägga ut länkar på Facebook eller vad det nu kan vara.
  Att de kanske till och med har besökt vår lilla jord, att de en dag ska komma tillbaka, att de kanske finns här i osynlig, oupptäckbar skepnad hela tiden, att de kanske placerat människan på denna planet som ett experiment bara för att se hur länge det ska ta innan vi förgör den och varandra.
  Det vill säga, vi är deras experimentakvariefiskar, experimentdjurparksdjur eller vad de nu föredrar att kalla oss.
  Kanske experimenterar de superintelligenta varelserna med en mängd olika typer av varelser på olika planeter för att se vilken eller vilka av dessa som de till slut ska låta överleva. Eller låta överleva? Den typ av varelse som överlever får överleva. Så enkelt kan det vara.
  Men då kan man, som en inte så intelligent varelse fråga sig: Är det intelligent att göra så?
Borde inte en superintelligent varelse kunna räkna ut hur det med största sannolikhet ska gå för de olika varelserna när man placerar dem i olika miljöer? Och är man så intelligent, vad är det då för mening med att experimentera eller göra någonting över huvud taget?
  Gör man så, går det bra. Gör man lite annorlunda, går det inte så bra. Och gör man mycket annorlunda, går det åt helvete. Väljer man mellan de tre nyss nämnda alternativen, och alltså som intelligent varelse har näst intill ett facit, måste livet vara enkelt.
  Fast tråkigt. Onödigt?
  Och människan är så dum, eller intelligent, så att hon inte vill ha tråkigt.
  Hon vill utmana livet: hänga i ett skört rep ovanför ett livsfarligt stup, förfalska en namnteckning, ha oskyddat sex eller vad det nu kan vara.
  ”Lev hårt, dö ung” var en fras som en del av mina vänner i min ungdom älskade att gå omkring och vara tuff med, speciellt när de fått några mellanöl i sig. Några få av dem lyckades också leva upp till devisen. Några fortsätter försöka fast de måste ha insett att bäst före datumet för att ”dö ung” sedan länge är passerat.
  Eller är de korkade. Ointelligenta. Som inte lärt sig stå ut med det lilla ofarliga livet: åka till sommarstugan, (ja, jag vet, man kan krocka)plocka svamp(ja, jag vet, det finns giftiga)lyssna på gammal hårdrock(ja, jag vet, det kan ge tinnitus vid för hög volym, och alla organ blir känsligare med åren)
  Men lite fegt är det väl ändå? Va? (ja, jag vet, att när man kommit upp i min ålder då måste, borde, man…)
  Sluta nu!

  Mæ råkes

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skicka en kommentar