Jag är en människa.
Överraskande?
Knappast, för vad jag vet är det
bara vi människor som kan skriva.
Ja, ja, ja, det kan finnas, andra
människor, varelser, intelligenser, på andra planeter i universum, som kanske
är helt överlägsna oss på att skriva dåliga kåserier, svamla om oväsentligheter,
lägga ut länkar på Facebook eller vad det nu kan vara.
Att de kanske till och med har
besökt vår lilla jord, att de en dag ska komma tillbaka, att de kanske finns
här i osynlig, oupptäckbar skepnad hela tiden, att de kanske placerat människan
på denna planet som ett experiment bara för att se hur länge det ska ta innan
vi förgör den och varandra.
Det vill säga, vi är deras experimentakvariefiskar,
experimentdjurparksdjur eller vad de nu föredrar att kalla oss.
Kanske experimenterar de
superintelligenta varelserna med en mängd olika typer av varelser på olika
planeter för att se vilken eller vilka av dessa som de till slut ska låta
överleva. Eller låta överleva? Den typ av varelse som överlever får överleva.
Så enkelt kan det vara.
Men då kan man, som en inte så intelligent
varelse fråga sig: Är det intelligent att göra så?
Borde inte en superintelligent
varelse kunna räkna ut hur det med största sannolikhet ska gå för de olika
varelserna när man placerar dem i olika miljöer? Och är man så intelligent, vad
är det då för mening med att experimentera eller göra någonting över huvud
taget?
Gör man så, går det bra. Gör man
lite annorlunda, går det inte så bra. Och gör man mycket annorlunda, går det åt
helvete. Väljer man mellan de tre nyss nämnda alternativen, och alltså som
intelligent varelse har näst intill ett facit, måste livet vara enkelt.
Fast tråkigt. Onödigt?
Och människan är så dum, eller
intelligent, så att hon inte vill ha tråkigt.
Hon vill utmana livet: hänga i ett
skört rep ovanför ett livsfarligt stup, förfalska en namnteckning, ha oskyddat
sex eller vad det nu kan vara.
”Lev hårt, dö ung” var en fras som
en del av mina vänner i min ungdom älskade att gå omkring och vara tuff med, speciellt
när de fått några mellanöl i sig. Några få av dem lyckades också leva upp till
devisen. Några fortsätter försöka fast de måste ha insett att bäst före datumet
för att ”dö ung” sedan länge är passerat.
Eller är de korkade. Ointelligenta.
Som inte lärt sig stå ut med det lilla ofarliga livet: åka till sommarstugan,
(ja, jag vet, man kan krocka)plocka svamp(ja, jag vet, det finns giftiga)lyssna
på gammal hårdrock(ja, jag vet, det kan ge tinnitus vid för hög volym, och alla
organ blir känsligare med åren)
Men lite fegt är det väl ändå? Va?
(ja, jag vet, att när man kommit upp i min ålder då måste, borde, man…)
Sluta nu!
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar