Pages

lördag 20 juli 2013

Nära-döden-upplevelse för vegetarianräven Mike


En räv på skaren. Vintermånen färgar snön blå i den bleka novembernatten. Räven raskar. Mot nya djärva mål. Skrovmål.
  Blir det en 90- eller 150-grammare? Blir det Sibylla eller ”Donken”?
Sist valde han en chicky bits på Sibylla och den var inte bra. Fast, hur kul är ett ordinärt skrovmål på ”Donken”?
  Nä, man borde bli vegetarian, tänker Mike, som räven helst kallar sig. Sluta upp med allt köttätande. Gnagare och en massa hamburgare.
  Supersize me, det var ingen trevlig film. Mådde tjyvens i en hel månad varje gång han skulle in till stan för ett skrovmål. Det tog länge innan han vågade sig på en plusmeny.
  Nä, lite morötter, palsternackor och grönkål. Så hade man ju gjort i Hackebackeskogen. Kunde de, så kan väl jag, tänkte Mike. Det låg ju några gamla morötter i den tomma svinstian hos Svenssons.
  Mike styrde kosan dit.
  Framme verkade allt lugnt. Inte en lampa, mer än utebelysningen, var tänd. Han smög sig närmare, längs ladugården och in bakom den lösa plankan för att till slut befinna sig i den nu tomma stian. Här hade han sett några gamla morötter ligga och skräpa sist han tagit sig ett skrovmål baserat på Svenssons yngsta höna.
  Den bananen var god, tänkte Mike nostalgiskt.
  Men fasthet, nu stundade nya tider, bara vegetariskt och annan kolesterolsänkande diet. Vad är väl en gammal, nåja ung, höna mot färska, nåja gamla, morötter.
  Så får han syn på dem i ett hörn av stian. De ser inte roliga ut, de måste ha legat där ett bra tag, några månader. Mike greppar glupskt en morot med sina tänder och … men vad är det här? Stenhård. Det hade han inte räknat med. Men det är klart, tjugo garders kyla gör de flesta rotsaker stenhårda.
  Han prövar igen, men inser att han nog gör bäst i att låta bli, om han vill ha sina tänder i behåll.
Vad var det de sjöng i visan? ”Han går inte av för hacker”
  Nä, tänker Mike, och den här moroten gör inte heller det. Än mindre för tänder. 
  Då rasslar det till i dörren till stian. Mike stelnar till och står blick stilla. Vem kommer?
  Så hör han Svensson muttra något innan han argsint ropar:
  – Är du där Mickel? Vill du ha dig en hagelsvärm, bli boa åt någon gammal fin dam i Djursholm? Tro inte jag glömt att du tog min kära Agnes. Det ska du få sota för. Hela skorstenen.
  Hur kan han veta vad jag heter, tänker Mike. Har han googlat på mig på Internet? Jag har ju inte honom som vän på Facebook. Förresten skulle jag aldrig lägga ut någon blid av mina måltider där. För privat.
  Ljuset tänds och Mike hör Svensson närma sig. Bäst att dra.
Han spottar ut den stenhårda moroten, försöker tränga sig in bakom den lösa plankan … men upptäcker till sin fasa att han inte kan trycka undan den. Någon har blockerat den från utsidan.
  Mike får panik, snurrar runt och får se Svenson snett ovanför sig med ett hagelgevär riktat mot sig.
  – Jaså, du har börjat med vegetariskt, säger Svensson ironiskt. Var de svårtuggade? Du borde hålla dig till din diet, höns och gnagare, de är mjukare.
  Mike rusar fram till morötterna, tar en i munnen och viftar mot Svensson med den.
  – Åh, nej, försök inte med den, tro inte att jag ska tro att du blivit vegetarian. I så fall måste du visa mig det, ta en tugga då. Få se när du sväljer den, skrockar Svensson och lyfter bössan och siktar på Mickel. Mike stelnar till och väntar på skottet som ska ända hans rävkarriär. Hans vädjande ögon stirrar in i Svenssons.
  Svensson sänker hagelgeväret.
  – Jaså, du tycker inte om att dö. Vad tror du Agnes tänkte om det då? Hon hade inte en chans. Men. Varför ska jag skjuta dig? Hon blir ju inte levande för det.
  Mike nickar frenetiskt åt det han sagt.
  – Förresten har jag ingen lust att flå dig, fortsätter Svensson. Det är ganska besvärligt att flå en räv. Och förresten känner jag ingen finare dam i Djursholm. Och skorstenen kan ju någon annan få sota.
  Han ställer ner geväret, gräver efter sin plånbok som ligger i bakfickan på blåstället, hittar och öppnar den och tar fram en hundring som han räcker mot Mike.
  – Här har du. Ta den och spring in till stan och köp dig ett skrovmål på Mac Donalds.
Och sluta upp med att fundera på att bli vegetarian. Det klarar du aldrig. Du måste läst för många Klas Klättermus-böcker i din ungdom.
  Mike springer fram till Svensson, sliter till sig hundringen och … men, plankan går ju inte att rubba.    
  Han tittar åter vädjande på Svensson.
  – Ja, ja, jag fixar det där.
  En minut senare är Mike på väg in till stan. Men någon hamburgare ska det inte bli. Det får bli en öl i stället, en stout på bluespuben Speckled Hen där bandet Friendly Farmers spelar. Kanske finns det någon foxy lady där, som bara väntar på att en räv och före detta vegetarian ska följa henne hem.

  Mæ råkes

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar