Nu slipper vi fylla våra lador själva. Gilla!

Norrbotten, Vasikkavuoma: 250 hektar myr att slå, 350 lador att fylla. Alla från trakten deltar.

  Eino och hans familj är där: syskon, far och mor. Tillsammans tolv stycken. Var ett tag tretton.

  Erki, fyraåringen, var klen. Fel virke. Blev sjuk. Något med magen. Dog. Mitt i natten. Hann aldrig smaka lärarinnans ris och skamvrå. Hann aldrig svälta ordentligt. Hann aldrig slåss mot bromsarna.

  Kanske lika bra att Gud tog hand om honom. Han skulle inte fått ett lätt liv. Aldrig orkat här på myren. Kanske inte ens kunnat hålla bromsarna på avstånd. Lika bra att Gud … tack Gud.

  Men nu kan det räcka. Det behövs många händer och armar för att alla ska få överleva. Ett nytt syskon är på väg. En mun till. Två armar till.

  Nog kan Gud, men människan måste göra det mesta själv. Eino vet. Varje ärr vet. Värken i nacken vet.

Dagisbarnen kivas, klänger i gungorna, gräver i sanden. Går in. Samling.

  Har fått Ipads. Med dem kan de snabbare lära sig om livet, är det sagt. Ipad-pedagogen påstår att barn till och med kan lära sig prata med hjälp av Ipads.

  Då slipper mödrarna och får mera tid över till att lägga ut bilder på sina telningar på Facebook: Visst är de gulliga. Lärt sig läsa alldeles själva. Gilla!

  Männen sitter framför matcherna och dricker starköl. Det är också en lärdom, som sönerna får. Som kan vara bra att ha, om man en dag inte platsar i Milan eller Real. Alla är ju inte Zlatan. Sluta gilla?

Så kommer Eino tillbaka till platsen, stannar upp, ser sig om: alla de hundratals bönderna; fäderna, mödrarna, döttrarna, sönerna.

  Eija från grannbyn. Sjuttiofem meter bort. Räfsar ihop, lägger i hässjan. Hon känns i honom. Kanske. Nu verkar det som om hon ser åt hans håll.

  Han slår ner blicken, låter lien gå. Om hon ser honom, ska hon se Eino, den starke, den raske.

  När ladorna sväller fulla, ska skördefesten hållas. Eino har inte blivit bättre på att dansa ute på myren. Men det ska nog ordna sig. Eija har sneglat. Lett.

  Inga fler ställen öppna. Och det här stället stänger redan klockan ett. Vilken jävla skitstad. Här har Elin, Micke, Stefan, Lars och Maria gått ut för att dricka, spana in och så har bara ett fucking ställe öppet till ett. Bara till ett! Ta oss härifrån!

  Visste de inte att gänget skulle fira Sveriges seger mot Danmark i damfotbollen?

  Men det sitter ju några tjejer nere vid ett bord i vänstra hörnet av lokalen. Och Elin hade visst spanat in en snygging som stod och feströkte på uteserveringen. Gilla!

  Den blonda vid hörnbordet sneglar mot dem där de står och diskuterar ölsorter och tar bilder på varandra med sina mobiler. Micke apar sig. Som vanligt.

  Lars’ mobil ringer, det är Anna. Den blonda dyker ner i sin Iphone. Viktigt sms. En rödhårig tittar in på Facebook. Hon måste gå. Lämnar stället och sneglar på Stefan när hon passerar baren.   

  Snyggingen som feströkte kommer aldrig in. Gick väl hem? Sluta gilla?

Eino slår, lien går. Ladorna ska fyllas. Trots värken i nacken finns ingen återvändo. Djuren som ska bidra till människornas mat måste få mat av människorna, annars går det inte ihop. Ett kretslopp som människorna till slut vinner, när kon slaktas och en kviga är på väg att ta över.

  Ibland vinner Gud, eller kanske är det djävulen själv. När kon dör trots att hon fått foder och värme. Det sägs, det ryktas. Denna ständiga kamp.

  Alternativet att ge upp finns inte. Börja supa. Lämna familjen. Ge sig ilag med Pekka. Driva omkring. Göra Marja-Lisa på smällen. Ge henne en horunge till.

  Men nog ska han köpa en halvliter till dansen, det har han gjort sig förtjänt av.

  Och Eija. Gud så hon känns!

  Han tittar bort över myren, men han får inte syn på henne, Hauta-Ahos har tagit en paus. Det ryker från en eld i den lilla backen strax bredvid myren.

Sverige: ett 449 964 km² stort land att bo i. Flera tusen välfyllda lador ligger utspridda över landet: Coop Forum, ICA Maxi, IKEA m fl.

  Svenskarnas foder räcker mer än väl över vintern. Svenskarna vet var ladorna står men inte exakt vem som har fyllt dem. Men de kan, när de vill, åka till sina lador och tömma dem på lite av deras innehåll. Svenskarna har nycklarna: Pengarna.

  De kan till och med besöka de länder där ladfyllarna bor: se hur barnslavarna skördar kakaon, hur kvinnorna för usel lön skördar teet, hur kvinnorna och barnen sitter instängda och syr i de undermåliga textilfabrikerna. Som ibland störtar samman.

  Sluta gilla?

  Men de får ju arbete i alla fall. Slipper prostituera sig på det vanliga sättet. Behöver bara sälja sin arbetskraft, sin tid och sitt liv för att fylla på svenskarnas IKEA-lador med fantastiskt billiga och bra sängkläder, fylla på Coop Forumlador med gott och billigt te, fylla på ICA Maxilador med utsökt choklad … 

  Gilla!

  Mæ råkes