Vem är homo? Vem är bi? Levande charader

”Vem är homo? Vem är bi? Levande charader?

Dribblar bollen smart och går runt

Ingen kan väl ana nå’t. Har förstått

När det gäller läggning är det nå’t som är skumt

Är du homo? Är du bi? Vem har du kontakt med?

När domar’n blåst sin slutsignal?

Om jag söker sanningen, får jag den?

Förvirringen är störande och nästan total

Snabbt över gräset in emot mål …”

Det är texten ovan som jag sitter och sjunger när jag ser en damfotbollsmatch. För det är lite frustrerande att inte veta hur det står till med den sexuella läggningen hos spelarna nere på planen.

  Och jag frågar mig:

  Är det träningen och anlagen eller den sexuella läggningen som avgör matchen?

Spelar en kvinna bättre eller sämre fotboll, om hon är en flata? Slår hon hårdare och rakare passningar? Sätter hon flera straffar? Springer hon snabbare?

  I så fall borde man bara tillåta lesbiska inom fotbollen.

  Och tvärtom.

  Visar det sig att lesbiska spelar sämre än heterosexuella, borde man gallra bort dessa redan från början. Man kunde börja redan när tjejerna fyller sju, eller något sådant. Gå in med en test av sexuell läggning och bara sortera bort.

  Visar det sig däremot att lesbiska spelar bättre än hetero, får man leta upp alla lesbiska och försöka få dem att börja spela fotboll så tidigt som möjligt.

  Och om den sexuella läggningen nu är så avgörande, borde det väl finnas kvoter för hur många spelare av varje sexuell läggning som får förekomma samtidigt på planen i ett damfotbollslag.

  Man måste kanske bestämma: fyra hetero, fyra homo och två bi.

  Om det dessutom visar sig att kvinnliga sadomasochister eller kvinnor från någon annan sexuell grupp är speciellt duktiga i fotboll, måste man givetvis även begränsa deras närvaro på planen.

  För en fotbollsmatch ska väl ändå vara så rättvis som möjligt.

  Kanske kunde också spelarnas sexuella läggning markeras med att de bar armbindlar i olika färger: bi kunde ha grön, homo blå, hetero röd.

  Det vore bra för publiken som då direkt kunde se om det var en flata, en bisexuell eller en hetero som klantade till det. Eller frälste laget.

  Damfotbollen skulle få en ny dimension.

  Vilka referat det skulle bli:

  ”Flatan Andersson passar till bisexuella Pettersson, som förlänger bollen till hetero Lundström.”

  Tänk Expressen- och Aftonbladsrubrikerna:

  ”Englands bisexuella sänkte Sverige”, ”Sveriges flator gjorde succé mot Tyskland”

  Nästa steg vore att även dela upp publiken. Ordna olika sektioner för åskådare med olika sexuella preferenser, en homoläktare, en bi o s v. Förstå vad jublet på homoläktaren skulle tillta när flatan Andersson fick tag på bollen.

  Kanske skulle sektionerna på sikt strunta i vilket lag som ”deras” spelare spelade i. Oavsett lag skulle jublet stiga. Vi skulle alltså kunna lägga till ytterligare en dimension till damfotbollen.

  Nästa steg vore att ordna renodlade turneringar för spelare med olika sexuell läggning. Tänk er ett flatbolls-VM, ett damsado-EM, ett dambi-SM. Kanske skulle man på sikt uppföra arenor där endast en sexuell läggning fick förekomma.

  Och … nä, nu ger jag mig. 

  Mæ råkes