Kommer de att förvånas när jag anländer till Barajasflygplatsen i kväll?

Spanien nästa.

  Inte för Jesus skull. Inte för Barcas skull. Inte för värmens skull. Utan för spanjorernas skull.

  De behöver träffa mig. Utbyta erfarenheter. Förvånas över mig och mitt. Slås av den blonde svenskens äkta blåa ögon.

  Vad må de inte förundras när de får syn på mig. Kanske måste jag bära solglasögon för att undvika den största uppståndelsen, det värsta kaoset.

  Kanske ska jag ändå ta med mig och på mig den svarta rånarluvan. Att ha den på sig är kanske säkrast, för att undvika upptäckt och det medföljande tumultet?

  Som lär komma som ett brev på posten, när jag sent i kväll anländer till Barajasflygplatsen utanför Madrid, med min blåa väska och i sällskap av ytterligare tre ursvenska ganska blonda personer.

  Eller blir effekten den motsatta, om jag kliver ur planet iförd reflexväst och rånarluva?

  Att ”los carabieneros”, när de ser mig, omringar mig, öppnar eld och att jag då djärvt kastar mig ner på betongunderlaget, rullar in bakom en kvarglömd svart väska, som av händelse råkar innehålla spanska polisens nya kevlarvästar och på så sätt undkommer den säkra död som de säkert tänker åsamka mig. Medan Sean Connery applåderande från landningsställets översta trappsteg entusiastiskt skriker:

  – Lars, nästa Bondfilm får du ha huvudrollen i! Nu förstår jag vilket misstag filmbolaget gjorde när du inte fick ha huvudrollen i ”Agent 007 med rätt at döda”. Från och med nu lägger jag av med skådespeleriet.

  Och jag lite andfådd svarar:

– Äntligen har du förstått något. Heter man James ska man spela betjänt, och det är ju nästa det du gör nu. Alltså heter James, efter alla Bondfilmer. Försök att få rollen som betjänten i Ruben Östlunds nästa biokösvältare: Nudist!
– Det gäller bara att vara bra på att spela naken. Och spela halvnaken kan du ju redan.

  Mæ råkes