Alltid ska man välja.
Det kan gälla TV- eller
telefonabonnemang, skola till sina barn, pensionsfonder, hälsocentraler,
julklappar, kaffesort.
Val, val, val.
Ibland skulle man vilja att någon
annan kunde sköta det där. Staten kanske. Eller den som har satt sig in i
alternativen man ska välja mellan. En expert. För visst måste det finnas ett
bästa alternativ inom varje sektor. Det är ju alltid en pensionsfond som
utvecklas bäst, alltid ett telefonabonnemang som är billigast, en hälsocentral
som fungerar bäst o s v.
Vilket alternativ som är det bästa
i varje valkategori borde väl de mest utbildade och erfarna inom det området
kunna räkna ut och sedan meddela medborgarna vilket de ska välja. Då skulle det
ju bli rättvist.
Nä, istället ska ett stort gäng
amatörer försöka räkna ut vilka alternativ som är de bästa inom varje kategori.
Är det vettigt? För är man en
amatör på pensionsfonder, då är risken stor att man väljer en dålig fond, och
då blir pensionen en tid då man samlar tomburkar, äter billig kattmat, får
frostskador på fötterna på vintern o s v
Fast när det gäller sjukvård och
skolor, då ska ju alla alternativ vi har att välja mellan vara av bra kvalité.
Hälsocentraler rangordnas ju inte efter hur bra de är på att upptäcka sjukdomar
och krämpor och/eller hur bra de är på att behandla dem.
Och tur är väl det.
För skulle det vara en väsentlig
kvalitetsskillnad mellan dem, och alla behövande visste om det, skulle väl alla
söka sig till den bästa. Om det hade en rimlig möjlighet att göra det förstås.
Det finns ju geografiska avstånd som kan försvåra.
Om till exempel hälsocentralen i
Gäddede var den bästa, då skulle det kanske vara svårt för någon mindre
bemedlad utan bil att besöka den. Ett besök där skulle ju också kräva att man
tog ledigt från jobbet den dag man nu skulle söka vård där.
Kanske de flesta Östersundbor,
trots att Gäddede-hälsocentralen var bäst, ändå tog den bästa av hälsocentralerna
i Östersundstrakten i stället.
Vilket på sikt skulle leda till att
den blev överbelamrad med patienter och fick bygga ut, medan de något sämre
centralerna så småningom fick lägga ner.
Till slut skulle det kanske bara finnas
en hälsocentral kvar i Östersund.
Och hur blev det då? Då skulle ju
valfriheten upphöra. Det skulle
bara finnas ett alternativ. Okej, det fanns ju den i Gäddede, men att åka dit
skulle ju kräva en del uppoffringar.
Nu är det ju inte så som jag
skisserat här ovan.
Hälsocentralerna finns inte på någon
rankinglista efter hur bra de är, utan man får förutsätta att alla är ungefär
likvärdiga. De har utbildad och kompetent personal och målsättningen att alla som
söker sig till en, vilken som helst av dem, ska få en adekvat och likvärdig
behandling . Man behöver inte gå in på nätet för att kolla vilken hälsocentral
man ska gå till för att få bra behandlingen.
Trots detta får man ändå välja hälsocentral.
Det finns ingen som kan tvinga en att söka sig till hälsocentralen i Lugnvik om
man, av någon outgrundlig anledning, hellre vill besöka hälsocentralen i
Odensala. Det fria vårdvalet kallas det. Att få välja den geografiska platsen
för vården. Fantastiskt. För vad är väl en influensavaccinering i Lugnvik mot
en dito vaccinering i Odensala?
Men om man blir remitterad till en
klinik på lasarettet, då är valfriheten slut. Fy och usch. Om någon hellre vill
bli remitterad till Sundsvalls eller Härnösands sjukhus borde den väl ändå få
det.
Fast det kanske är möjligt. Jag har
aldrig försökt att bli remitterad till Härnösand eller Sundsvall, försökt att
få bra vård i Sundsvall eller Härnösand istället för bra vård i Östersund.
Eller varför inte i Malmö.
Jag har hört att det jobbar en
väldigt trevlig och charmerande kvinnlig läkare där och …
Är det månne möjligt att få bra
vård i hennes närhet?
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar