Förr skrek någon i någonbyn och Pippis pappa var någonkung.

Niggern skriker i niggerbyn.

Niggern är alldeles svart i syn

---

Halva inledningsstrofen från en dikt skriven av en känd svensk poet.

  Va? Är det möjligt? Och ingen förklaring till varför han skrek. Och ingen förklaring till varför han var svart i syn.

  Är inte det en självklarhet? Brukar, eller snarare brukade, inte ”niggrer” vara svarta i syn? Var det inte synonymt? Negro betyder ju svart på spanska. Och det är väl därför som de svarthyade förr kallades negrer, eller niggrer. Men nu har bägge orden blivit ”glosa non grata”.

  De riktigt nitiska pk:arna ligger hela tiden på lur för att kunna sätta tänderna i dem som medvetet eller av misstag låter någon av dessa ord komma över sina läppar.

  – Aha, vad var det vi hörde! På honom! Eller henne! Han är dålig. Han använder ett ord som man inte får använda längre. Ett ord som vi har bränt på bål. Det är enklast så. Så säg för fan inte det ordet en gång till. Oavsett vad du menar med det. Då är det du som blir persona non grata

  Och sedan är jakten igång. Speciellt i alla barnböcker. För det är ju barnen som tar skada av sådana ord. För vuxna är det redan kört. Men nästa generation, de ska minsann inte gå omkring och säga fel! Det ska pk:arna se till. Bort med begrepp som neger, zigenare och jude. Kalla för fan inte någon för jude.

  Men vänta nu. Vad ska vi säga då? Det finns ju … ja ni vet, de som tror på Jahve och följer hans regler och brukar kalla sig själva … . Går det bra med semit? Men är det samma sak? J … och semit?

  Det finns vissa pk:are som inte bakar pepparkaksgubbar eller dito gummor. För gör man det, är man ju rasist? Jag menar, gubbarna och gummorna är ju bruna som neg … ja, ni vet.

  Och när pk:arna står och väljer sitt lördagsgodis, då väljer de konsekvent bara godis som inte är indianrött, negersvart, afrikanbrunt eller kinesgult. För att vara helt pk. Så att de inte ska bli anklagade för att ha några falska ess i sina rockärmar. Så de kan hoppa på alla som inte förstått. Mobba dem?

  – Se, vi är helt fördomsfria! Och nu ska vi läsa alla barnböcker och rensa ut alla begrepp som kan innehålla fördomar. Vi börjar med Astrid Lindgrens ”negerkung”.

Pippi hade ju en pappa som, enligt Astrid, var negerkung.

  Nä, det går bra. Hon var ju en stor författare. Och inte kan man retuschera hennes texter?!

  Men Tintin i Kongo, en av Hergés (Georges Remi) böcker ska nagelfaras och rensas bort. Det är väl inte riktigt stor litteratur och då går det ju bra.
  För det finns inga vuxna som kan förklara för barnen att ord kan ändra betydelse, att man förr sa så och inte menade något särskilt med det, eller sa så för att man inte visste bättre.     

  Man brände också kvinnor på bål för att man trodde de var häxor. Men ska vi erkänna att det hände? Är det inte bättre att blunda?

Men kanske ändå bäst att retuschera. Det finns ju föräldrar som glömmer att förklara att man gjorde fel, eller annorlunda, förr. Tänkte annorlunda förr.

  Nu återstår bara en sak för pk:arna och det är att rensa ut alla dåliga tankar som folk tänker. Tankar på hämnd, avundsjuka tankar, värderande tankar som handlar om att människor är bättre och sämre.

  Att människor har olika ekonomisk standard? Det är inte så viktigt.

  Det är orden som avgör om man är dålig eller pk.  

  Men hur blir det med Ferlins dikt, eller nyårsrim, som han kallade den, från 1936? Hur gör vi med den? Hur gör pk:arna med den?

Niggern skriker (ur diktsamlingen Gogglels från 1938)

Niggern skriker i niggerbyn.

Niggern är alldeles svart i syn.

Niggern är rädd och gråter.

Mycket illa det låter.

Stilla din gråt, du svarte bror.

Gud han hjälper och Gud är stor.

- Titta blott hans stjärna! -

Gud han hjälper dej gärna.

Allt förlåter han också, Gud.

Sitter nånstans i silverskrud.

den må du tro, är han fin i.

Nästan som Mussolini.

Niggerns skriker i niggerbyn.

Betlemehs stjärna står högt i skyn.

Niggern skriker och gråter

allt medan Gud förlåter.

Mæ råkes