Jag anländer till Stockholm och Göteborg – samtidigt

Hade just landat i segern med låten Jämtmacho i Radio Jämtlands dialekttävling Sjongarmot.

  Jag förstod inte mycket av det som hänt.

  Jag tyckte väl att låten hade en bra text, men … vem var jag att förstå kvaliteten i en text, eller i en melodi för den delen, som jag själv knåpat ihop.

  Men jag hade bestämt att jag skulle spela in en kassett.

  Jag stod och prövade några varianter av Je å a momma. Jag kände mig lite vilsen.

  Melodin var bra, trodde jag, tyckte jag, men rytmen? Vilken rytm skulle den ha? 

  Texten? Jo, den kunde nog duga. Om gammsteiken som bor hos sin mamma. Som alla släktingar börjat kalla momma.

  Roger Eriksson körde lite fingerspel på sin gitarr och sa lite lakoniskt:

  – Så här kunde man ju spela på gitarren.

  Och helt plötsligt fanns låten där, den var färdig. Lika självklart som vatten rinner nerför och inte uppför ett berg strömmade tonerna ut ur gitarren och Walter var inte sen att hänga på med sitt dragspel.

  Förunderligt.

  Ett magiskt ögonblick i mitt liv.

  Som när en trollkarl berättar om ett trick, vars avslöjande om hur det går till överträffar ens vildaste fantasier.

  Så gick det till när det begav sig. 1992. Tidigt på våren.

  Utan Roger och Walter skulle kanske låten låtit annorlunda, rytmiskt. Den skulle kanske blivit mera polska eller hambo.

  Men det får ingen någonsin veta. Inte ens jag.

  Det är som vanligt med alternativ B, C, D … och så vidare. Dem får vi aldrig uppleva.

Så fort ett alternativ väljs, väljs de andra bort.

  Ibland kan man nostalgiskt och helt befängt spekulera i vad som skulle hänt om det, eller det, eller det, hade timat. Då hade ... Ja, vad då?

  Men enligt nanofysiken lär två händelser kunna ske samtidigt för en partikel. En partikel kan alltså samtidigt passera två olika öppningar i en platta.

  Om man kan utnyttja detta, kan man testa oändligt många varianter av ett lösenord på en och samma tiondel. Det blir omöjligt med internetsäkerthet om man lyckas med den bedriften. Då är det slut med Internet? Eller finns det lösningar på det problemet också? Givetvis, eller kanske?

  Men att man någon gång skulle kunna göra två varianter av en låt samtidigt går nog inte. Jag säger nog, för säker på tillvaron blir jag aldrig. Det ligger inte för mig.

  Att slå fast.

  Man kanske skulle kunna resa till Stockholm och Göteborg samtidigt? Samtidigt komma fram till bägge städerna. Besöka två olika vänner i de bägge städerna.

  Samtidigt.

  Eller besöka samma vän samtidigt i både Stockholm och Göteborg.

  I en framtid kanske. Jag lämnar inget omöjligt. Det är så mycket man inte förstår ändå. Som att två ögon kan göra en helt kollrig. Som att ett ord kan göra så oändligt ont. Som att man utan att skämmas kan vara medveten om att tre miljarder människor ska överleva på mindre än två dollar per dag, medan man själv köper en helt onödig chipspåse för det dubbla.

  Så varför inte.

  Allt är möjligt.

  Eller hur?

  Mæ råkes