Låt mig åka till Thailand först

Tänk om man ögonblickligen kunde se konsekvenserna av sitt handlande.

  Om man satt där och tog en tugga hästkött och vips fick se hur två kvadratmeter djungel blev till förtorkad steril jord.

  Om man köpte en ny skjorta och fick se 2000 liter vatten i en indisk flod förgiftas och samtidigt höra de vid symaskinerna fjättrade barnen gråta sig till söms.

  Om man slog på sin Iphone och fick se de kinesiska ungdomarna som av stressen vid smartphonsfabrikerna hoppade ut från taket mot en säker död.

  Och tvärtom:

  Hur en vegetarisk lokalproducerad lunch fick åkermarken att räcka till flera, flera som man dessutom kunde lära känna bara genom att gående besöka dem.

  Hur det bredvid en avställd bil började växa ekologiska, giftfria bananer och hur en lappad skjorta fick stormar att mojna.

  Vad enkelt livet skulle vara. Och rättvist.

  Rätt personer skulle få beröm:

  Var du den som åt lokalproducerat, använde allt tills det var utnött och aldrig åkte på några längre resor än du kunde göra med hjälp av cykel eller skor, då skulle du hyllas. Det skulle skrivas spaltmeter om ditt liv, du skulle ideligen få dagen ros för dina insatser och du skulle utses till kommunens största miljöhjälte. 

  Och miljöskurkarna skulle få sitt:

  Var du den som bara åt långväga fraktat kött, åkte bensinslukande bilar, åkte på utlandssemester fyra gånger per år och dessutom bara använde dina kläder några enstaka gånger innan du köpte nya, då skulle du behöva ha hemlig adress och telefonnummer, gå klädd i mörka solglasögon och passa dig så att inte du åkte i fängelse för miljöfarligt leverne.

  Man skulle outtröttligt kunna hacka på den som inte tog hänsyn till miljön: hacka på den när man såg hur hans eller hennes onödigt stora och vräkiga hus fick utrotningshotade apors antal att decimeras, såg hur hans eller hennes vräkiga bilars och båtars bensinförbrukning skapade tropiska stormar som ödelade hundratals byar i Bangladesh, eller såg hur hans eller hennes vaskande av champagne fick ännu större del av åkerarealen att förvandlas till, för de svältande helt onödig, vinproducerande mark.

  Ingen skulle komma undan.

  Men nu överdriver jag väl? Inte behövs det jag skisserar här ovan? Folk förstår väl ändå att vi måste göra något åt miljön om vi ska kunna bo här på jorden om femtio år?

  Men jag måste få renovera mitt kök först, det är mer än fem år sedan sist och nu är modet ett annat.

  Sedan skulle jag vilja åka till Thailand en gång, jag också. Alla andra åker ju dit minst en gång per år. Varför skulle jag då inte? Bara en gång, sedan räcker det.

  Dessutom skulle jag vilja ha en ny bil, en riktig miljöbil, en Toyota Prius.

Glida omkring i en ny bil, precis som grannarna, men inte i en bensinslukande amerikanare som de, utan i en miljöbil. Kanske komplettera med ett liten käck villa. Bara en liten.

  Jag skulle nog vilja ha lite nya kläder också, jag som bara går omkring i lumpor i vanliga fall. Visst är jag värd lite fräschare kläder, åtminstone en gång innan jag dör?

Men sedan kan vi ta tag i miljön. Med krafttag.

Va? Vill du också ha lite grejor och upplevelser innan? Rättvist? Okej då.

  Men sedan, sedan, sedan …

Mæ råkes