En ful, mineralfattig och dum Åsna

Jag missade Döda Havet när jag var till Jordanien för någon vecka sedan. 

  Efter en sväng till grottorna i Petra som renderade ett inträde på hela 50 dinarer, ca 500:- , blev jag snål och tänkte att Döda Havet, det får vara.  

  Förresten, Döda Havet, hur kul låter det? Någonting som inte lever och får en att tänka på massakrer, lik och ruttnade kroppar. Brukar inte Naturskyddsföreningen pracka på oss kampanjer som syftar till att göra Östersjön till ett mera levande hav? Är inte det vägen att gå? Döda Havet, nä fy för den lede. 

  Så jag slog två flugor i en smäll, lägre resekostnader och sympati för Naturskyddsföreningen, och tog det drastiska beslutet om att inte åka till ”det döda havet”.

  Men ack, vad man kan bedra sig. Vad man kan ha fel.

  Vad upptäcker jag inte när jag åter står på ursvensk jord och googlar lite lätt på Döda Havet. Jag ville kolla lite om jag kanske ändå inte missat något, när jag inte besökte det.

  Döda Havet är ju ett av de mest hälsosamma ställena på jorden.

  Dess salt innehåller hela 21 olika mineraler varav 12 inte återfinns i något annat hav. 

  Det är kanske någon av de sistnämnda som jag lider brist på?

  Vattnet i och leran runt Döda Havet är bra mot, lyssna här:

reumatism, psoriasis, eksem, luftrörsbesvär, med mera.

  Eftersom jag själv sedan länge lider av mjäll blev formuleringen ”med mera” extra intressant.

  Bad i Döda Havet lindrar många smärtor.

  Där missade jag alltså chansen att bli av med det onda i fingret som jag råkade klämma i en dörr för en och en halv månad sedan.

  Salt från Döda Havet är exfolierande. Det vill säga, det är bra att använda om man vill avlägsna döda hudceller.

  Ett dopp i det så hade jag kanske kunnat kasta min gamla rostiga exfoliant, det vill säga fotfil.

  Sist men inte minst: 


  Den grekiske filosofen Aristoteles var den första som förstod Döda Havets fördelar och

– det har dessutom sagts att Kleopatras skönhet var ett resultat av Döda Havets mineraler. 


  Och här satt jag nu med dessa insikter, sex timmars kostsam flygresa, tre timmars turiststojig bussresa och en kort nasarkantad promenad från den plats som kunde blivit en vändpunkt i mitt liv.

  Gissa om jag kände mig som en ful, mineralfattig och dum Åsna! Det hade funnits, inte två, utan en hötapp. Och jag hade inte valt den!


  Vad då Döda Havet. Det är nästan så att jag funderar på att skriva till Konsumentombudsmannen


  Mæ råkes