Rim och reson – det går visst att rimma på ”mångsysslare”

Jag gjorde det svårt för er förra gången. Utmanade er att rimma på ”mångsysslare”, ”saffransfyllning” och ”rälsslipers”.

  Men är det egentligen så svårt?

  Ta ”mångsysslare”, det rimmar ju på ”tvångpysslare”. En beskrivning av någon som känner sig tvungen att göra vissa saker:

  Som att inte lägga nycklarna på bordet,

  Som att gå samma väg varje morgon till jobbet för man inbillat sig att man en morgon kommer att   

stöta ihop med en person som totalt kommer att förändra ens liv,

  Som att känna efter om dörren verkligen är låst tretton gånger innan man beger sig ut på en längre resa och ändå, när man sitter där på flygplatsen, ringa till den kompis som man bett vattna och be honom eller henne att åka förbi och kolla om man verkligen låste.

  Sedan har vi ”långrysslare”, en ganska okänd kategori människor vars benämning kommer sig av att de bor i den lilla ryska staden Pestretsy och alltid mäter över två meter.

  ”Prångkysslare”, de människor som envisas med att aldrig kyssas på öppna offentliga platser.

  ”Sångnysslare”, som alltid, när man frågar dem vad de gjort under dagen, i slutet av sitt svar tillägger att de också just sjungit en sång.

  Som ni ser finns det utmärkta rimord på ”mångsysslare”.

  Men om vi sedan går över till ”saffransbulle” och ”rälsslipers” inser varje människa med en intelligenskvot över tjugotre att dessa underliga, för att inte säga makabra ord aldrig bör eller ska rimmas på; de lämpar sig helt enkelt inte för poetiska sammanhang.

  Tänk bara om Viktor Rydberg, när han skrev den klassiska dikten Tomten, skulle försökt att klämma in ord som ”saffransfyllning” eller ”rälsslipers”?

Midvinternattens saffransfyllning är hård

stjärnorna gnistra och glimma

alla sova på enslig gård

djupt under midnattstimma

månen vandrar sin tysta ban

snön lyser vit på fur och gran

rälsslipers ligger gråa på marken

glöm inte ta fram sparken

Eller vi kan ta en aktuellare text, Tompa Ledins Sommaren är kort.

Inte rälsslipers

så långt ögat kan nå

hoppas ni det begriper

trist att här gå

med en glass i min mun

med saffransfyllning av plast

går jag i solen

och tänker på räls

tågblåa dagar

tuffar förbi

Ni ser, inte ens tomten själv hade fått plats i första dikten. Och hur de inblandade orden formligen mördar Ledins text behöver väl knappast illustreras en gång till.

  Nä, dessa två ords exemplifierade användning bevisar att de tillhör kategorin ord

att användas men inte rimma på i faktatexter: som recept, saffransbeställningslistor järnvägars inventeringslistor, testprotokoll från tester av olika typer av sliprar, o s v.

  Och om nu någon mot förmodan skulle ha fräckheten att ändå försöka smyga in dessa ordbastarder i ett poetiskt verk, måste detta beivras och bestraffas, och nu pratar jag inte bara om att killa darlings rent symboliskt.

  Nä, vi måste i det fallet gå hårdare fram och som förebild för detta kraftfulla agerande ser jag framför mig Språkvårdar-Gustav, som i många decennier höll ordning på orden i den lilla byn  Ordlösa strax söder om norr. Han skydde inga medel för att få folket i byn att kunna skilja på poetiska och vanliga enkla bruksord. Bröt någon mot hans regler var han inte sen att ge den en kraftig reprimand:

  Som att resten av året varje dag tvingas äta saffransfyllda bullar eller att alltid, oavsett väder och vind, vara tvungen att bära blåröd stinsmössa.

  Mæ råkes