Soppa à la så mycket bättre

Först har vi namnet: ”Så mycket bättre”. Hur mycket förpliktigar inte det? Att överhuvudtaget tänka sig att det bara ska bli lika bra som eller, hemska tanke, sämre än originalet är bortom alla horisonter. Jävlar den som ens vågar knysta om …

  Sedan hela stjärnkopplet, alltifrån Darin och Maja till Sylvia och Ljungström, assisterade av rävarna Uggla och Pugh. Skulle det då kunna tänkas bli sämre? Knappast.

  Ingrediens tre: alla deltagarna kommer överens om att de, innan de framför någon av de andras låtar, ska lovprisa kompositören och den ynnest det nu innebär att få framföra just den låt han eller hon valt.

  Fyran, grädden på moset: alla låtskrivarna höjer den som nu framfört deras låt till skyarna medan den aktuella artisten brister ut i ”Vilken fantastisk låt” och ”Jag har ända sedan barnsben velat göra just den låten”.

  Är det dessutom sista programmet för de aktuella artisterna, kan programmet slutligen kryddas med deras vemod över att, efter den veckolånga samvaron, behöva lämna det sammansvetsade gänget och hur otroligt tomt detta då kommer att bli.

  Så-mycket-bättre-soppan är klar att serveras.

  Och banne den som efter det receptet har mage att klaga eller vomera.

  Vad gäller den separationsångest som präglar gänget efter den magiska veckan, är det väl bara att hoppas på att personal från BUP eller någon annan psykiatrisk institution kan hjälpa dem komma över den.

Mæ råkes