Dunkel abstrus och sprakande krakel, del 2

Då dyker ordet krakelupp… to be continued…

  Vad är nu detta? Har inte Lennart Helsing hittat på ordet? Är det inte bara ett nonsensord, som passar bra för att det rimmar på spektakel i namnet Krakel Spektakel, ni vet figuren som brukar umgås med Kusin Vitamin. Kan krakel verkligen betyda något?

  När jag för många år sedan läste om Helsings figurer för mina telningar visste jag vad spektakel var. Men krakel!? Vad är det här för dumheter? 

  Kunde inte Lennart haft med en liten ordförklaring längst bak i sina böcker som förklarade vad krakelbetydde. Här har jag i hela mitt liv och trott att Helsing i sin vidaste fantasi hittat på ordet och nu avslöjar DN med hjälp av Svenska Akademien att det inte varit så. Inte undra på att… 

  Nu ska jag väl inte beskylla honom för alla de olyckor som drabbat mig, men en del har han nog, eller kanske, bidragit till. 

  Hur lätt skulle mitt liv inte varit om jag vetat vad krakel betytt. Tänk vilken fröjd att gå omkring och använda ett så välkänt men ändå betydelsemässigt okänt ord. Jag skulle ha kunnat skryta med förnumstiga fraser som ”mitt krakel fungerade väldigt bra idag”,eller energiskt kommit med uppmaningar till folk, typ ”lägg på lite mera krakel, för tusan”. Fast då är det kanske kakelugn och ved jag tänker på. 

  Men vänta nu! 

  Kanske hette det en gång i tiden krakelugn och den ved man matade en sådan med

benämndes helt logiskt krakel. Sedan har ordet krakelugn förvrängts och omvandlats till det mera lättuttalade kakelugn. Vilka alternativ angavs i kvisset?

  Tandvärk, bråk, knaster,och stackare.

  Knaster! Det knastrar ju när man eldar. Alltså, om jag vetat vad krakel betytt, hade jag säkert inköpt en kakelugn och matat den med egenhändigt fällt, kapat och klyvt krakel. Kunnat skryta om hur många kubik kakel som jag helt själv gjort i ordning inför den åstundande vargavintern. Bjudit hem när och kära, grannar och hemlösa bara för att de tacksamma skulle ha lovprisat mig, min kakelugn och mitt högeffektiva krakel…

  Men min lott blev en annan.

  Istället för detta gemytliga knaster från mitt krakel och lovorden från värmebehövande har jag likt en stackare med molande tandvärk, ensam och livrädd, i den bistra vinternatten, försiktigt och så tyst som möjligt, i dunkla gränder, fått smyga utefter husfasaderna för att om möjligt undvika bråk. 

Mæ råkas