En fin blus eller en planerad månlandning

– Vilken fin blus! Var har du köpt den?

­– På HM. Den liknar ju din, den där blåa, och när jag såg den här, då slog jag till.

– Men gud så fränt, vilken häftig frisyr! Och du som alltid haft rakt hår.

– Ja, jag tänkte bli lite fränare, som du. Du gör ju någonting med ditt hår, men jag. Men nu ska det bli andra tider.

– Va’ smal du har blivit!

– Ja, jag har slutat med socker, precis som du sa. Det är lite trist ibland, men det är det värt. Eller hur?!

  Tre inledningar på samtal när två kvinnor träffas.

  Man recenserar varandra och blir överens om relationen och att man är utseendemässigt okej inför varandra. Det skapar trygghet, Och närhet.

  Och inget fel med det.

  Men.

  Man understryker samtidigt för varandra att utseendet är viktigt. Att alla reklambilder och bilder i övrig media ger rätt signal: utseendet är viktigt, det viktigaste för kvinnor.

  När sedan någon man lägger märke till en kvinnas utseende och slänger ur sig repliker som:

– Jag gillar din stil!

– Du är ganska lik (skådespelerska som betraktas som ”snygg”)

– Du är alltid så vacker.

  Då stelnar den stereotyparmerade utseendebetongen definitivt. Kvinnan är inmurad i sin spegelbild. Och där befinner hon sig, vare sig hon vill det eller inte

  Män inleder sina samtal med helt andra fraser:

– Vilken schysst Audi du har köpt. Jag gillar färgen. Vad sa du att den hette? Djupblå?

– Nä, Metallicablå! Ja, den är tung.

– Tja, vad gjorde du igår, är du klar med bastun än?

­­– Nä, jag var tvungen och åka ut med ungarna i helgen, de har ju tjatat om att få åka till fjällen. Men det ska bli.

­– Vilken nice skjorta.

– Fan, har du gått och blivit bög eller?! Ska du med på lördag? Vi ska ut och spana in några ställen, brorsan och jag.

  Inledningskonversationer som understryker att prestationen ligger i fokus och att tjafs om utseendet ligger, om ens där, långt bak i pipeline. Dessa fraser skapar också närhet och trygghet. Man blir överens om att man tänker lika, att man värdesätter prestationen.

  Man målar in sig i ett annat hörn än i det där kvinnorna sitter.

  När sedan kvinnor med beundran recenserar det som mannen åstadkommit med repliker som:

­– Vilken händig man du har, Lena. Jag skulle önska att Peter också kunde åstadkomma något sådant någon gång, men han hänger bara framför TV:n och sporten eller V75.

– Inte visste jag att Micke var så händig?!

­– Är det du som grillat, som vanligt, Anders? Du är för suverän på det!

  Då har prestationsfällan definitivt slagit igen, och nästa ”svåra” projekt skriker på sin manliga hjälte att sätta igång, vilt påhejad av arga snickar’n och Äntligen hemma-Timell.

  Ingen ”riktig” man kommer undan genom att bara hålla för öronen. För det krävs planerad Mount Everest-bestigning, ensamvärldsomsegling eller eventuellt deltagande i kommande månlandning.

  Vi behöver krossa kvinnornas utseendebetong och lägga ner männens prestationsprojekt.

  Låt oss sätta igång… några har redan börjat.

  Mæ råkes