Syria våndas och föds

Last nights episod

… slutade med att jag sitter framför fem textrader som min jordanske vän Hakam tio månader innan gett mig i hopp om att jag skulle kunna sätta en melodi till.

De har under dessa tio månader legat till sig. Det är den sjätte januari, sista dagen på jullovet 2013.

 Jag har på en timme lyckats vaska fram en helt godtagbar melodi till textraderna, ja, inte bara en godtagbar melodi utan en som tilltalar mig. Men texten är för kort för att kunna fylla en låt som ytterst syftar till att stoppa det syriska inbördeskriget …

Att angripa en text jag själv startat, börjat knåpa på, kan väl vara, men att få till en text som ska stoppa dödandet i Syrien? Hur ska man göra då? Det här kommer inte att bli lätt.

  Jag börjar med en plan som innehåller tre verser som avslutas med en refräng. Inte en klart avskild refräng, utan snarare en refräng som innebär en tematisk avslutning på verserna. Jag hittar ett mönster, som jag tills vidare tror på.

  Men bara tills vidare.

  Man får inte låsa sig i detta tidiga skede, man måste vara öppen för att hela projektet tar en annan riktning. Och det är det som är det svåra; att inte låsa fast sig innan man känner att man är på rätt väg, på väg åt rätt håll, på väg mot en acceptabel slutpunkt.

  Men sedan kommer jag inte längre. Jag får till tre verser med de tre avslutningarna. Men de är inte nog varierade. Det blir bara upprepningar. Trams.

  Inget fel med upprepningar, men de får inte komma för lätt, för då är de bara komna ur lättjans sköna men av bekvämlighet unkna doft. De måste dofta nysvetsade ackordsorkidéer, nytjärade melodibryggor och saltstänkta svallordsvågor.

  Dags för strykningar och utbyte av ord, fraser och vändningar. Trist men nödvändigt.  Varje gång jag tycker jag är klar med texten och prövar den mot melodin upptäcker jag vrånga och dåligt anpassade vändningar och falskklingande stavelser.

  Nya strykningar. Omflyttningar. Från första versen till sista. Tvärtom. Tillbaka. Inte krångla till det, men ändå inte välja det nötta, det uttjänta. I vissa stunder ge upp inför det omöjliga, i andra höja mig själv till skyarna för det, som jag vissa ögonblick tycker, geniala i texten. Och det motsatta. Jag är ett lysande geni och jag är en usel klant. Fram och tillbaka.

  Låter den ligga några dagar. Går vidare.

  Så, efter några månaders nötande, finns det inget mera att tillägga. I alla fall inte från min sida. Alla ord ligger på plats, på de platser där de ska och måste vara.

  Det ska inte bli bättre än så här, jag kan inte mera.

  Inspelning, våren 2014:

  Kontaktade Gustav Hylén i Revsund, basisten Lars Ericsson, trummisen Björn Höglund, gitarristen Bo Lindberg. Försökte få till ett datum då alla kunde vara med.

  Okej, visst kan man köra en och en och lägga på eftersom, men det tar mera tid och blir dyrare. Dessutom missar man den dynamik som uppstår då de spelar tillsamman. 

  Datum bollas fram och tillbaka och efter många turer hittar vi ett som passar, då vi lägger grunderna till de tre låtarna.

  Ja, som jag skrev i förra inlägget hade jag svekfullt också jobbat med två andra låtar i väntan på att Syria skulle ligga till sig. Nu får de också vara med.

  Efter detta kontaktade Gustav Anders Kronlund för lite gitarrpålägg på två av låtarna. Jag hade dessutom fått för mig att jag ville ha piano på alla tre låtarna, varför jag tog med mig Per Stålhandske i bilen och åkte ner till Revsund en majkväll för att lägga hans piano och min slutsång.

  I juni mixade Gustav låtarna och den 18/6 skickade jag mixen till Stockholm Mastering. Två dagar senare fick jag slutresultatet.

  Tills vidare ligger låten Syria på Sound Cloud för allmän inlyssning. Alla tre låtarna kommer snart att dyka upp på min sajt på Spotyfi:

  Så här går Syria, låten som ska stoppa vansinnet i Syrien:

klicka på  g+ uppe till höger så kommer du till en länk med låten, texten finner du här nedan

  

  Text: Lars Persa Persson/Hakam Agbawi

  Musik: Lars Persa Persson

Syria

My name is nothing, all my days are dark

my life is broken, slowly falling apart

Where are you, I want you,

where are you, please tell me, I miss you so

Where are you, I want you,

you suddenly left, where did you go?

Please come to me now, I need you, now

please come to me now, don’t ask me how

I can’t live without you,

return to me now, I’m reaching for your hand

I can’t give without you,

there’s barely anything left in this desert sand

My name is nothing, all my days are black

my life is broken, my future’s a crack

Where are you, I want you,

where are you, please tell me, I miss you so

Where are you, I want you,

look at those clouds, should they be that low?

Please show me where you are, I feel I’m loosing my mind

please show me where you are, there’s not that much time

I can’t live without you,

after you’d gone, I was beaten to the ground

I can’t give without you,

in these scary times there’s nothing to be found

My name is nothing, all my days are cruel

my life is broken, I’m acting like a fool

Where are you, I want you,

where are you, please tell me, I miss you so

Where are you, I want you,

I cant take any more of this tragic show

Please give it to me now, that mercy you have

please give it to me now, before I go mad

I can’t live without you,

enough of these ruins, enough of this war

I can’t give without you,

I’m a motherless child abandoned at your door