En dag har Visbybördige Bosse
Andersson fått nog.
Trots ett enligt honom superbt vistelseschema
för sportstugan och trots att han och hustrun bjuder till för allt vad de är
värda, vill det sin inte med de tonåriga barnen.
Sonen Kalle blir mer och mer
introvert och vägrar följa med till strand, skog och hav oavsett vilka
aktiviteter farsan och morsan planerar ska kunna muntra upp honom. Inte ens en
fiskefärd till den fiskrika Storån lockar längre. Det enda sonen är intresserad
av är att i dagar och nätter sitta i ett av sovkrypinnen och spela dataspel och
lyssna på rapmusik.
Dottern Annika vägrar denna sommar i
sten att över huvud taget följa med till familjens älskade sportstuga. Hon
tillbringar helger och ledig tid i kompisen Marias familjs sommarstuga eller i
den egna familjens fyrarumslägenhet i stan. Det har dessutom ryktats om att hon
skaffat sig en kille som har en hel del inflytande över henne och därmed hennes
geografiska placering.
Bosse bestämmer sig. Utan att ens
rådfråga hustrun. Sportstugan måste bort och ersättas av en mera tidsenlig
byggnad.
För familjen. För framtiden. För
att Bo Andersson ska slippa förnedras. Det är detta som darrande ligger i
stöpsleven.
Vinna eller försvinna.
Förresten, sportstuga, vad är det
för fjant, tänker Bosse, innan han slår numret till USA:s flygvapen och
meddelar dem att han har ett perfekt övningsmål för deras svensktillverkade och
nyligen inköpta drönare: en röd sportstuga med svart plåttak, belägen på den
svenska ön Gotland med koordinaterna: latitud N xx, x °, longitud E xx, x °.
(stugans koordinater är på CIA:s begäran hemliga, och har därför ersatts av kryptiska
x)
Amerikanska luftförsvaret nappar
direkt och omdirigerar en av sina drönare som just är i färd med att avfyra sin
dödsbringande last mot ett terroristträningsläger i södra Jemen. Drönaren, som alltså
på vippen är på väg att avfyra sina robotar, gör en 180 gradig gir, vänder
norrut och påbörjar sin långa resa mot ett helt nytt och ovanligt mål på ön
Gotland i kungariket Sverige.
Beslutet innebär inte bara att familjen
Anderssons sportstugas dagar är räknade utan också att terroristlägrets ledare
Omar Jafari kommer att få leva helt oskadd ytterligare en tid.
Omar lämnar nämligen samma kväll
lägret för att bege sig till Afghanistan och där smuggla delar av årets heroinskörd
till Västeuropa i syfte att kunna finansiera den två månader senare kommande terroristattacken
mot en polisskola i södra Irak.
Av detta kan man dra slutsatsen att
Bosses beslut att radera ut familjen Anderssons sportstuga blev Omars smala
lycka, en lycka som hade sin grund i barnens avoga inställning till stugan, som
i sin tur troligen berodde på stugans litenhet och erbarmligt dåliga standard,
som i sin tur berodde på familjen Anderssons ekonomiska situation när de köpte
den, som i sin tur berodde på att Bosses pappa, Hilding, inte hunnit dö och
lämna ett betydande arv efter sig så att de hade kunnat köpa en större stuga av
typen ”sommar”, något som i sin tur berodde på Hildings utmärkta genetiska arv
och hälsosamma leverne, som i sin tur berodde på hans …
Sammanfattningsvis kan man med fog
påstå att Hildings hälsa blev Omars räddning, något som den sistnämnde aldrig
skulle hinna förstå, eftersom han tre månader senare mötte sin tragiska död i
den denguefeber han ådrog sig när han blev stucken av en aedesmygga vid ett
besök hos sin favoritälskarinna i norra Thailand.
Sedan Bosse fått klartecken från amerikanska flygvapnet, lägger han sig på pass en bit
från sin, numera av honom helt föraktade, sportstuga. Han bidar sin tid och får
två nätter senare, sedan han förvissat sig om att stugan inte härbärgerar någon
av hans närmaste släktingar, i den gotländska sommarnatten se en svensktillverkad
drönare på låg höjd flyga in mot stugan, med hjälp av två välriktade robotar
utplåna den, för att sedan göra en 180° gir och återgå till sitt ursprungliga uppdrag.
Det svenska stålet biter än,
speciellt med hjälp av amerikanstillverkade robotar, tänker Bosse lyriskt innan
han startar sin Opel Astra och nöjd återvänder till familjens fyrarummare i
stan.
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar